Krönika: Galen kär eller bara Galen?
Lucarelli klar för Parma! Samtidigt är vi fortfarande aktiva på spelarmarknaden där ett flertal spelare befinner sig i Ghirardis önskelista. Upprepar vi samma misstag som under Tanzi tiden eller har Ghirardi en plan på det hela? Är han galen och satsa så mycket pengar på en 32 åring eller är han bara galen kär i att se sitt lag uppnå något?
Parma har gjort klart med en riktigt etablerad målskytt. Värvningen betyder mycket för Parma och fansen i och med att vi inte har riktigt värvat någon spelare av liknande kvalité på ganska länge. Allt är frid och fröjd, eller?
Jag tycker dock att värvningen var inte av högsta prioritet. Vi har områden i laget som behöver ett rejäl ansiktslyft, så som mittbackspositionen. Eller vad sägs om en målvakt? Vi har för närvarande en strålande Bucci men ingen direkt ersättare. Bakom honom har vi två stortalanger (sägs det) i Corradini och Petr. Dessa är tänkt att ta över position, någon gång i framtiden. Men vem har vi till nästa år? Kan vi lita på Bucci? Är Pavarini att lita på?
Målvaktsfrågan är dock ingen akutfråga. Mittbackspositionen som tidigare nämnt behöver uppgraderas. Senast vi hade ett stabilt försvar var när vi hade Ferrari i låset. Då kunde man lita på att laget kunde spela en match utan att klanta till något mål. Stabilitet i försvaret är nödvändigt. Vem har vi där för närvarande? Couto, Falcone, Paci och unge Rossi. Paci har haft en rätt hyfsad säsong, sett till hans kvalité. Rossi har varit skadedrabbat och att lita på honom är ett för riskabelt beslut. Couto och Falcone, båda har erfarenhet men båda har heller inte mycket spring i benen.
En annan problemfråga är högerbackspositionen. Där regerar för närvarande Ferdinand Coly, som enligt mig har varit en av Parmas bästa och mest jämna spelare iår. Lägg därtill att han valde att stanna för Parma istället för att spela för sitt landslag. Härligt att han fick måla i helgen, synd att vi inte vann. Hur som, Coly räcker upp till max 2 säsonger till. Och misstaget vi tycks göra här är som alltid, vi väntar i sista stunden med att köpa backar så vi köper i princip vem som helst. Varför kan vi inte göra som innan, när vi hade Minotti som mittback, då köpte vi Thuram och Cannavaro och lät de så småningom växa in i laget?
Modellen som Parma bör applicera för att ens ha chans till framgång är: köp billigt, sälj dyrt. Vi är inget lag som kan köpa en spelare som inte ger vinst på nåt sätt. De dagarna tog slut för längesen, på ett riktigt dystert sätt också som vi alla vet. Vi behöver köpa talanger som kan i lugn och ro etablera sig. Sedan kan man sälja några av dem för att finansiera andra viktiga spelares kontrakt och liknande. Vi måste ha ett antal spelare att bygga laget runt. Just nu verkar det som om vi kör med en kortsiktig plan ihopp om att vi får någon framgång.
Och tjockisen, förlåt, menar Ghirardi verkar vara en man som vill visa hur mycket stake han har. Det känns som om hela Lucarelli-affären gjordes i ett : "titta jag har minsann pengar och jag ska visa att jag har vad som krävs" typ av attityd. Fyra miljoner euro för en 32 åring för ett lag som Parma är ganska mycket. Lägg därtill att han kommer med ett 3,5 års kontrakt. Slutsats: det är en dyr affär!
Är Ghirardi galen eller bara galen kär i att se sitt lag uppnå något värdefullt? Även om jag tycker det är lite småttromantiskt så kan jag inte undvika och tänka på konsekvenserna av affären och i värsta fall, om planen (ingen vidare bra plan egentligen) med Lucarelli misslyckas, genom att han inte levererar.
Slutligen, Ghirardi har visat att han är en man med ambitioner. Det är tydligt att han vill göra det här laget till något mer än ett botten/mittenlag men frågan är om hans metoder är de rätta?
Diskutera gärna detta i vårt forum!
