Matchen som sammanfattade säsongen
Flera säsonger i rad nu har vi Parma-supportrar haft sömnlösa nätter när ligan närmar sig slutet. Orosmolnen har alltid varit många men på något mirakulöst sätt har ändå spelarna och ledarna tagit sig i kragen och seglat skutan ur stormen. Nu är det annorlunda...
Ghirardi med ett "hett" nyförvärv förra säsongen.
Komikern Gnoccao.
Ett gammalt latinskt ordspråk säger: Åsnor är vackra i åsnors ögon, svin i svins. Detta stämmer väl bra in på oss? Juventus, Inter, Milan och Roma. Dom klubbarna kunde jag fästa mig vid för många sedan när man upptäckte Serie A och Uno Kryss due med Thomas Nordahls Don Tomasso som frontfigur. Men valet föll på Parma med de klassiskt fina tröjorna. En viss Tomas Brolin bidrog förstås också till förälskelsen men det råder ingen tvekan om att klubben mer och mer letade sin väg in i mitt hjärta.
Än större blev kärleken när man började på högstadiet. Jag hade en vän som var en stor Viola-supporter och jag minns våra små duster efter helgerna. Förlorade Parma så väntade en helvetesvecka och vann dom, ja då tyckte man att tiden gick alltför snabbt.
Som den nostalgiker jag är så tycker jag om att minnas de fornstora dagarna istället för att vakna och se resultaten nuförtiden. Brolin, Thuram, Cannavaro och Crespo kunde ge mig visioner, passion och en tro på en framtid med titlar och Champions League finaler.d
Dagens spelare ger mig tyvärr det motsatta.
Vi har ingen dålig trupp. Faktum är att vi enligt mig håller top sju framåt med Lucarelli, Budan, Gasba och Morfeo. Men är det något jag minns en norrman för så är det Drillos ord: Ett bra lag byggs alltid från grunden och grunden är försvarsspel. Du kan inte börja med att bygga ett hus med taket. Grunden är det viktigaste. För är det en stabil grund så kan detta hus klara den värsta orkanen.
Ingen spelare har varit godkänd försvarsmässigt och då är jag ändå nådig i min kritik. Det finns värre ord att beskriva Couto, Falcone och Zenoni på men jag anser inte att de är värda det. Det är inte ens värda att bli kallade försvarsspelare. Men det är ju inte deras fel. Jag vet ju att varje gång Couto springer ut på planen så dunkar hans hjärta för klubben och han vill säkerligen inget mer än att säkra just Parmas existens i Serie A. Men ibland kan inte vilja ta över där talang slutar. På denna höga nivå räcker det inte med vilja alltid!
Vårt "försvar" har släppt in flest mål i hela ligan. 55 mål på 34 matcher ger oss 1.6 mål insläppta per match. Vi har endast tagit 7 poäng på bortaplan på 17 matcher och där mäktat med att smälla in 12 mål och släppa in 31(!) st. Vi har släppt säkra ledningar vid 9 gånger och endast lyckats vända en match vid ett tillfälle. Livorno hemma den 28 Oktober 2007.
Den brittiske politikern Benjamin Disraeli hävdade gång på gång att det fanns tre sorters lögner: Lögn, förbannad lögn och statistik. Men denna statistik ljuger inte. Jag undrar om Ghirardi ligger sömnlös på kvällarna och funderar över vad som gick snett redan från början. Det hela började ju så bra. Med pompa och ståt deklarerade han att han med en långsiktig plan skulle ta tillbaks Parma till de fornstora dagarna. Man skulle hämta in kvalitésspelare och satsa på de egna talangerna. Där har det gått snett. Talangerna har fått stå och titta på när Couto, Falcone och resten av gubbarna i försvaret gång på gång klantat till det. De har gjort självmål, åkt på klantiga utvisningar, gjort juniormisstag i backlinjen men mest av allt inte hängt med i det höga tempo.
Det finns anledning till att Gulio Falcone inte fick nytt kontrakt hos Sampdoria. Karln har knappt haft ett rätt på hela säsongen och tillsammans med sin vapendragare Couto har de bjudit motståndaranfallarna på mål efter mål. Luca Bucci har med sina 39 år visat att hans bäst-före-datum gick ut för omkring 39 år sedan. Han har aldrig varit en målvakt som kan prestera över en hel säsong och tyvärr har han denna säsong haft väldigt få av sina lyckade matcher. Massimo Paci, Castellini och Zenoni...Jag kan rabbla upp hela backlinjen och beskriva bristerna men ni förstår nog vid det här laget.
Men ingen rök utan eld. Vår defensiva linje på mittfältet har varit lika kasst. Positionspelet är alltid fel och inte ens en sån enkel sak som konditionen verkar vara bra.
Hur kan elit-spelarna på denna nivå, i en av världens bästa ligor, ha så pass dålig utthållighet?
Jag har för längesedan slutat uppröra mig över detta. Men jag funderar förstås på det. På ett annat sätt men ändå. Ghirardi är nog den riktiga skurken ändå i det här dramat. En simpel student som jag kan se våra brister i lagdelarna men det kan inte en klubbpresident? Jag vägrar tro på detta utan väljer att tro att han förträngde det istället. Att det nog ändå skulle ordna sig som alltid. Parma har flera gånger lyckats mot alla odds rädda sig kvar i Serie A efter hjälte-insatser från Raineri och Carmegnani men denna gång ser det mörkare ut än på länge. Halva laget är avstängd eller hyr privata rum på sjukhuset(Cardone) och vi möter i nästa omgång ett lag som har minst lika mycket som oss att spela för. Reggina. Och borta. Där vi ännu inte tagit någon seger. Oddset på Reggina just nu hos spelbolagen är 1.90 och vill ni tjäna en hacka så råder jag er att tippa på dem. För det finns ingenting, eller ingen för den delen, som kommer rädda Parma denna gång. Det är bara att invänta dolkstöten och försöka vara förberedd på det.
