Välkommen Zauri, räck upp handen om du vill säga något!
Reaktionerna på Zauris övergång är inte så överraskande negativa. I Castellrotto, Fiorentinas träningslager, möttes han av absolut tystnad från de tillresta fansen och några ironiska (typiskt fiorentinska) banderoller.
Prandelli och Corvino försakrar oss om att detta ar en ypperlig lösning i försvar som mittfält i det nya systemet och att det är tal om en andra Jorgensen.
Må så vara men varken Prandelli eller Corvino har varit Viola länge nog att minnas Zauris stålmannenräddning: uppsträckt arm under ribban (på Jörgensens skott förövrigt) på Olimpico, säsongen 04/05.
En hands som var en i mängden (ca 30 räknade till antalet) matchavgörande avblåsningar mot Viola under samma säsong. Vid det skedet var vi det enda laget i serien utan en straff till vår favor. Samma säsong som vi alltså drogs med i Calciopoli. Samma säsong som Della Valle fick bita i det sura äpplet och inse att nyskapande och alternativa ideer (mer jamnfördelade TV-avtal bl a) inte hör hemma i den italienska fotbollen.
Zauris hands var pricken över i:et. Tidigare hade t ex Bojinov och Delle Carri fått smaka på domarkårens (klanernas) vrede riktad mot Della Valle och Fiorentina, när de åkte ut i matchens första nio (!) minuter borta mot Samp.
‘Schhh, dämpa er!’ sa dom. På sitt avskyvärda sätt.
Det är hela detta lass som Luciano Zauri drar med sig, ofrivilligt. Handsen var allt annat en ofrivillig. Han kommer till Fiorentina på lån och en förskopsrätt på 3 miljoner euro, som i sig kostat 400 000 euro. 3,4 miljoner totalt om Viola kommer att vilja göra affärer igen nästa sommar.
Hur motvilligt jag än accepterar denna övergang, kan den ändå inte sänka känslan att vi är på rätt väg. Väldigt rätt för den delen. Jag har fullt förtroende för de två ovannämnda herrarna i början av artikeln och deras ord väger tungt.
Zauri kan mycket väl sluta upp som en ny Di Livio: till en början hatad av alla för att slutligen bli hela Firenzes kelgris. Uppgiften för att nå dit är dessto svårare: 100% lojalitet och uppoffrande under en ‘smekmånad’ som snarare kan jamföras med ett gatlopp.
Vi hörs åter i maj Luciano, då, om armen inte har somnat, får du äntligen ordet.
