Traditionens makt är stor
Återigen får Inter vända åter mot Milano utan en seger. Den här gången var det dock riktigt nära. Nu har Inter 12 matcher på Ennio Tardini utan en seger i Serie A-sammanhang.
Det ska sägas på en gång. Parma spelade inte särskilt bra igår. Något saknades. Passningsspelet var under all kritik och Inter tilläts trilla boll alltför lättvindigt på mittfältet. Dock var det ett av de så kallade skenbara övertagen då Parma hade minst lika många chanser som Inter att göra mål.
Sett till detta skulle jag säga att det blev ett ganska rättvist resultat till slut. Jag förstår dock Inter om de känner sig lite besvikna att släppa in en kvittering så sent i matchen som i minut 85. Efter det så kom Parma faktiskt riktigt nära att också få ett segermål då Di Vaios skott styrde strax utanför krysset efter att ha tagit på en Interförsvarare.
Parma började matchen på ett bra sätt och såg ut att få ett övertag. Men efter endast 10 minuter kom den första kallduschen när Inters långe försvarare Materazzi tilläts nicka in ledningsmålet av Sensini som inte riktigt räckte till i luftduellen.
Efter det första målet tog Inter över mer och mer och såg ut att gå mot en säker seger. Då, i 27 minuten, slår Almeyda helt plötsligt en 30-meterspassning rakt genom Inters försvar till Di Vaio som sedan kunde frispela Milosevic som kunde lägga in den i öppet mål.
Tyvärr för Parmas del så fick Ventola möjligheten att återigen ge Inter ledningen bara minuten senare tack vare en liten miss i försvaret. Ventola gjorde inget misstag från straffområdeslinjen och gjorde 2-1 via stolpen. Skottet var dock inte särskilt hårt och Frey borde kanske ha tagit den. Men det är små marginaler och Frey var trots allt bara centimetrar från att tippa bollen i stolpen.
Parma hade vissa svårigheter att återhämta sig från denna kalldusch och såg återigen ut att vara ett slaget lag. Inter kontrollerade spelet väl medan Parma inte fick till mycket av värde framåt.
I andra halvlek såg dock Parma aningen bättre ut och började spela lite mer offensivt. Det såg dock länge ut som om Inter hade fått matchen dit dom ville då dom gjorde allt för att få ner tempot på matchen. Tiden håll med andra ord på att rinna ut för Parma.
Parma gjorde dock några lyckade byten. Efter 56 minuter byts Marchionni in på högerkanten istället för den defensivt skicklige Sartor. Marchionni innebar ett helt annat hot för Inter än vad Sartor hade varit och gjorde en del oväntade saker. Även en annan U21-landslagsman för Italien byttes in och gjorde bra ifrån sig. Bara 5 minuter efter byttes alltså Emiliano Bonazzoli istället för den misslyckade Milosevic, som ser ut att vara helt ur slag för tillfället.
Dessa två spelare var precis den injektion Parma behövde och bägge kämpade oavbrutet. Något som skulle ge utdelning med bara fem minuter kvar av ordinarie tid då ett inlägg från högerkanten går över Toldo och friställer Bonazzoli som enkelt kan slå in bollen i öppet mål.
De flesta bedömare är eniga om att slutresultatet var rättvist, även om Cuper uttryckte en viss besvikelse. Renzo Ulivieri tyckte å sin sida att Parmas avslutande 30 minuter gjorde att Parma förtjänade en poäng.
Ulivieri var också nöjd med hur Bonazzoli uppträdde på planen. "Han förstod vad han skulle göra då han hjälpte mittfältet att erövra bollar från Inter." Men Renzo passar även på att ge en annan spelare en känga. "Tyvärr fanns det en annan spelare idag som inte förstod detta, eller kanske inte hade den rätta konditionen för att kunna åstadkomma det." Det krävs inget geni för att förstå att det är Savo Milosevic han avser. Personligen hoppas jag att Bonazzoli får chansen från start redan mot Bologna nästa söndag.
Även Fabio Cannavaro ger sin syn på matchen när han säger att resultatet var rättvist och Cuper har fel när han säger att Inter borde ha vunnit matchen.
Till sist tycker jag att Nestor Sensini är värd ett hedersomnämnande då han spelade med muskulära problem i baksidan av låret hela den sista kvarten. Tyvärr hade Parma redan utnyttjat sina tre byten så Nestor var tvungen att göra en stor uppoffring. Jag hoppas att skadan inte förvärrades av att han fortsatte att spela. I vilket fall som helst tyder hans insats på ett stort hjärta och en stor offervilja för laget.
