Dagen efter
Så här dagen efter cuptriumfen tänkte jag återge en del av de känslor som finns bland fansen i Parma.
Klockan 3.00 i natt fick jag e-post från en överlycklig och berusad(?) Mattia Bragadini som precis kommit hem från firandet av cupsegern. Här följer valda delar av hans brev översatt till svenska.
"Vi gjorde faktiskt det! Det är hur skönt som helst att starta om från början igen!
10 år efter vår första seger står vi återigen på podiet och lyfter Coppa Italia och jag är så glad att det var Mr Antonio Benarrivo från Brindisi som fick göra det efter sitt kanske sista framträdane i den gulblåa tröjan. Jag säger "Chapeau" till denna ärorika och trogna krigare som nu begraver sitt svärd, efter tusen strider, efter 11 ärorika säsonger och efter 8 titlar inklusive denna Coppa Italia.
Det var helt enkelt magiskt. Det var samma atmosfär som den 14 maj 1992 när Sandro Melli och Marco Osio gav oss den första titeln i hela Parmas historia. Det var samma gamla fiende med den hatade svart och vitrandiga tröjan. Samma glädje, samma inställning på planen och på läktarna där man kämpade för en gemensam dröm.
Det här är en ny början. Många av spelarna som spelade ikväll kommer inte att tillhöra Parmas framtid men var säker på att dom som stannar kommer att spotta blod för dessa färger och för de underbara människorna på läktarna som skriker och dansar oavsett hur illa det ser ut.
Jag vill passa på att nämna Hidetoshi Nakata, som äntligen ser ut att vara den spelare vi förväntade oss, Matias Almeyda, han som blir som en rasande tjur när han ser svartvitt, Johan "le roi" Micoud, som jag verkligen hoppas kan bli en del av det framtida Parma samt Gigi Sartor, den oväntade nyckelspelaren i den här, på alla sätt, otroliga säsongen.
Det bästa ögonblicket var när Fabio Cannavaro tog med sig matchvinnaren Junior fram till Curva Nord, ställde sig på knä framför honom och började putsa den vänstersko som gav oss segern. Efter detta drog Fabio med sig coach Gedeone till samma Curva Nord där han fick ta emot fansens kärlek och stående ovationer.
Jag har aldrig sett en lyckligare samling spelare. Jag vet att många kommer att lämna klubben, att Fabio, Di Vaio, Sensini, Almeyda och Benarrivo är borta. Men resten är en fantastisk grupp att starta om med. Detta är killar som är redo att göra allt för Parma och det är en underbar utgångspunkt inför framtiden.
Kalla mig en optimist men vi är vid liv. Jag svär på det. Nästa säsong kommer vi återigen att bemötas med största respekt från de andra lagen i Serie A.
Vi gjorde det! Det är allt!!
God natt.
- Mattia"
Visserligen är Coppa Italia den minst viktiga titeln men det är samtidigt den näst viktigaste. Betydelsen för Parma efter denna svåra säsong kan inte nog understrykas. Äntligen fick fansen jubla igen och fick dessutom säga adjö till sina gamla hjältar under glada omständigheter. Med andra ord, ett perfekt slut på en allt annat än perfekt säsong.
