Kalldusch
Parma och Chievo spelade en inte alltför sevärd match på söndagkvällen. Matchen borde ha slutat 0-0 men av någon outgrundlig anledning tilläts Cheivos Pellissier göra 1-0 till gästerna efter 3 minuter och 20 sekunder spelade av den stopptid som egentligen var tänkt att bara vara 3 minuter lång.
Matchen var som sagt ingen välspelad historia. Det fanns stora förhoppningar på en välspelad och målrik tillställning inför matchen då både Chievo och Parma spelar en trevlig och positiv fotboll i vanliga fall. Nu kom lagen inte riktigt igång.
Parma hade spelat en tuff match i UEFA-cupen så sent som tre dygn innan matchen och kom till spel med trötta ben och trötta huvuden. Bland annat var den tidigare så strålande Adrian Mutu ovanligt blek. När Parma dessutom saknade Adriano på grund av skada så stod det på ett tidigt stadium klart att Parma saknade den rätta udden framåt. Nakata gjorde visserligen vad han kunde men utan hjälp kom han inte långt.
Chievo å sin sida verkade nöjda med resultatet så länge det stod 0-0. Och 0-0 stod det länge och väl. Inte förrän i matchens absolut sista skälvande sekunder spräcktes nollan på Tardini. Det var den lille Pellissier, som kommit in som avbytare, som sköt ett distinkt skott förbi Frey. Hur han kunde få skjuta så oattackerat från ett så bra läge är egentligen helt oförklarligt. Det kändes som Parmaförsvaret bara väntade på slutsignalen och glömde bort att bollen fortfarande var i spel. Fram till dess hade dock försvaret skött sig föredömligt. Bland annat föll ett experiment med Bonera som högerback väl ut. Det var också ett av få glädjeämnen.
Tidigare under matchen hade Parma varit det lag som trots allt legat närmast segern. Bland annat hade Filippini i stort sett öppet mål men en Chievo-försvarare kunde blockera skottet. Ingen hade kunnat klaga om Parma fått en straff heller. I första halvlek tog bollen klart och tydligt på en Chievo-försvarares hand och i andra halvlek var det Barone som föll i straffområdet. Dock hjälpte Barone till ganska mycket och kanske var det därför som domaren valde att fria. Det fanns dock kontakt mellan spelarna och utan att sticka ut hakan alltför mycket vågar jag påstå att domaren dömt straff om det varit en Inzaghi eller Del Piero som kommit i motsvarande läge.
Det känns som Parma får lida för att man matchat Mutu alldeles för hårt i inledningen av säsongen. Samtidigt kan man förstå varför Prandelli varit frestad att använda honom, med tanke på hans fina form. Nu är det dessvärre match igen redan på onsdag i den uppskjutna första omgången mot Brescia. Adriano är fortfarande skadad och våra nyckelspelare går på knäna. Och om inte det vore nog är hela laget satt under svår psykisk press just nu. Det är med andra ord nu vi får veta vad laget går för. Klarar dom att svara och komma igen, eller viker dom ner sig? Den som lever får se...
Forza Parma!
