Östersund - Kalmar FF2 - 1
Livorno - Parma 2-1
"Parmas säsong så här långt är som att ha träffat en tjej på krogen och ha halva inne, så visar det sig att hon är transa."
Efter två raka förluster, förvisso mot Roma och Juventus, var det ”Do or Die” för Parma när laget reste till Toscana för att se vilken väg fru Fortuna skulle leda laget in på. Ett karaktärstest där Parma antingen skulle visa sig vara kalvar på grönbete i den vackraste serien i Europa, eller att vår starka höst gjort oss till frustande ungtjurar villiga att kämpa om äran att få upplysa okunniga anglofiler och nötknaprande spanjorer om Italiens storhet.
Första Halvlek
Parma skapade de flesta chanserna i inledningen, Dzemaili fick en chans att ta ledningen för de gulblå, likaså Paci, men den bästa möjligheten tilldelades Jonathan ”Il Turbo” Biabiany som blev frispelad med De Lucia som enda kombattant. Livornos burväktare hanterade dessvärre situationen väl och blev ynglingens överman.
Men om man inte tar tillvara på möjligheterna man erbjuds brukar det för eller senare straffa sig, vilket blev fallet i matchminut 23, där marxisterna spelade upp Parmas försvar som Robert Wells spelar piano. Tavano avslutade anfallet med ett distansskott som letade sig förbi Mirante i mål.
Strax därefter fick bollen besöka det andra målet, men den assisterande domaren firade flaggdag tre dagar för sent, och Antonelli fick aldrig fira. Parma fortsatte att föra matchen men halvtidsställningen stod fast vid 1-0.
Andra Halvlek
Målskytten (alltså Livornos målskytt) fick ett läge i den andra halvlekens vagga, men tyvärr för Campanianen ville det sig inte riktigt.
En som det inte heller ville sig riktigt för var den assisterande linjemannen som förmodligen fått veta att han levde efter sin fadäs i akt ett. För när storebror Lucarelli bevisade vem som är den långsammare av bröderna, och tog ett par meters försprång på sin bror för att ha en möjlighet att nå bollen först blundade samme linjespringare och lät tjuvstarten passera. I avslutet presterade Cristiano bättre än rättsskiparen och Livorno var i en tvåmålsledning.
Repliken från de gulblå lät inte vänta på sig, Dzemaili sköt efter en hörna ett skott på chans som letade sig igenom hela högen av spelare i straffområdet ända in i nätmaskorna. Men den efterföljande Parmaoffensiven resulterade precis som i onsdags i absolut ingenting. Under hösten resulterade Parmas spelövertag allt som oftast i massvis med chanser, och oftast även mål, men nu är man impotenta och bollen når aldrig fötterna på spelarna i de avgörande lägena.
För att citera min redaktionskollegas inlägg på forumet: ” Parmas säsong så här långt är som att ha träffat en tjej på krogen och ha halva inne, så visar det sig att hon är transa.”
Något måste göras nu, Udinese måste betvingas i vår hemmaborg på söndag, annars kan stöttestenarna vara borta och borgen, samt Parmas framskjutna placering kan vara historia.
