Angelo Di Livio / Del 3
Om ni tillåter att jag blir lite poetisk...
"Così commovente"
Så har vi hastigt och lustigt nått slutet i vår artikelserie om mannen med nummer 7 på ryggen. Efter att ha gått igenom "Den lille soldatens" framfart i den italienska fotbollen och uppmärksammat ett antal av hans mest karakteriserande uttalanden har nu tillfället kommit för att knyta ihop säcken och presentera den Angelo Di Livio vi hoppas ska ta oss till Serie A en vacker dag (i juni).
Det känns lite abstrakt på något sätt, det Di Livio valde att ge Fiorentina och staden Florens genom att välja att stanna efter konkursen. Tillåter ni att jag blir lite poetisk, skulle jag vilja uttrycka det som att hans hjärta och själ förenades med staden och dess supportrar. En själ är bland det mest abstrakta som finns, men det är så jag som Fiorentina-supporter ser på Angelos beslut att bli Florens och Fiorentina trogen.
Många är de som beundrar honom för det han gjorde. Skillnaden är att alla ni som ser Fiorentina "utifrån" känner en konkret admiration för en man som gjort något stort, lojalt och kanske heroiskt i vissa avseenden.
Vi som älskar det lila laget från en av världens vackraste städer, vi som grät när klubben plötsligt inte fanns längre, vi som följde klubben genom matcher på den italienska fotbollens bakgårdar - vi har en känsla i bröstet som kanske inte funnits där idag om Angelo Di Livio hade varit som vemsomhelst.
La Gazzetta dello Sports Florens-korrespondenter Luca Calamai och Alessio da Ronch, som skrivit om laget i flera år i medgång och motgång, fick sin artikel i augusti 2002 publicerad på förstasidan i den rosa tidningen dagen efter Angelo Di Livio tillkännagivit sitt historiska beslut. Rubriken löd "Di Livio resta fedele a Firenze" (Di Livio förblir Florens trogen) och man skrev bland annat om att han minskade sin lön med 12 gånger från det han tjänat i Serie A. Som underrubrik valde man ett citat från Di Livio som enligt mig är det absolut största en fotbollsspelare i dagens moderna fotboll kan kläcka ur sig; "Ci sono valori al di là dei soldi" (Det finns värden som går bortom pengarna).
Han gjorde alltså i princip avkall på hela sin lön som professionell fotbollsspelare för att som 36-åring representera en klubb med nästan bara oerfarna ungdomsspelare i den lägsta professionella serien, C2.
Med ett nytt namn, Florentia Viola, och nya ledare fast med samma målsättning och vilja - att ge allt för Fiorentina.
De supportrar som med oförminskad glöd stöttade stadens lag fortsatte att kalla laget just Fiorentina och Di Livio var för dessa spelaren man kunde identifiera sig med. Symbolen för Fiorentina och den ende som var kvar från det lag som spelat sig ur Serie A.
På halv- eller heltaskiga, snöiga och slaskiga planer på arenor mer eller mindre utan läktare sprang han oförtrutet, vår Kapten, och det nya laget fick efter en trög start i C2/B luft under vingarna och lyfte mot uppflyttning.
Men som ofta är fallet i fotbollens underliga värld, var olyckan framme i det kanske mest imponerande ögonblicket i karriären. I en ligamatch sliter Di Livio av korsbandet och en lång frånvaro från planen blir oundviklig. Med mer än 15 år av professionell fotboll i benen tvingas han genomgå en svår knäoperation och på detta en lång rehabilitering, men till de som tvivlade att han skulle spela för Fiorentina igen hade han ett enda svar: "Tornerò a giocare per questa città" (Jag ska komma tillbaka och spela för den här stan).
Senast i söndags fick vi beviset på att han är tillbaka. En vidunderlig frispark från 25 meter letade sig via en chanslös Ternana-målvakt upp i nättaket och en jublande Di Livio sprang ut till de tillresta fansen, hans fans, för att fira.
Dock tränar Angelo Di Livio i skrivande stund på sin egen hand, efter ett skräddarsytt träningsprogram, vid sidan av lagkamraterna i Fiorentina.
Men det viktiga är att han finns med i den klubb som har som enda mål att få spela i Serie A, i ett lag som under en lång serie (46 matcher) kommer stöta på flera hinder på vägen men med Angelo i laget kan vi säkra på åtminstone en sak; vi ger oss aldrig!
Jag skulle vilja passa på att citera en av de kära norrmän som lyser upp tillvaron i vårt forum. Signaturen vEgah skriver den 11/11 " Tenk å spille åpningskamp i Serie A neste sesong på Franchi, og Di Livio tar avspark. Emosjonelt er bare fornavnet!".
Detta inlägg beskriver så bra vad Di Livio betyder för oss supportrar, för vår dröm att få spela i Serie A igen och jag tror vi alla kan instämma i hur stor del Angelo Di Livio har i den drömmen.
Angelo har kontrakt med Fiorentina fram till sommaren, då han fyller 38 år.
Om det eventuellt blir en förlängning får tiden utvisa. Han har dock inskrivet i sitt kontrakt att efter slutet på karriären som spelare ska han erbjudas en tjänst i någon form inom ledningen, han har själv sagt att tränarjobb inte är aktuellt men att han gärna ser sig som sportdirektör eller liknande i framtiden.
Angelo Di Livio - sei uno di noi!
Läs fortsättningen här..
