Bort med bollen!
Jag är uppe för att se den ”egentliga hockeyfinalen” som det så vackert heter, möjligen för att spana in en av David Fjälls nya suits, för visst har han hottat upp sig ordentligt, OS-arrangemanget till ära? En våra egna: "SF’s finest". Det är så att man bli tårögd.
En annan orsak till mina sömnsvårigheter skulle kunna vara den nedriga förlust Viola åter fick utstå under gårdagskvällen.
”Inte igen”! ”Rosetti Show” och ”Skam” lyder eller innehåller de flesta rubriker i Firenzedistriktet just nu. Många går så långt som att jämföra den italienske domaren med Övrebö. Oense! Norrmannens misstag hör knappt hemma i knatteligorna och ska inte jämföras med något annat. Och innan vi yttrar oss måste vi först se till våra egna brister, som däremot inte ligger långt ifrån "St:Erikscupen".
Som det lilla provinslag vi är viker vi ner oss när kusinen från storstan kommer på besök. Mindervärdeskomplex och brist på tilltro till sin egna förmåga är de främsta orsakerna till att vi inte lyckas knyta ihop påsen under de bästa förutsättningar. Häng med nu!
Fiorentina äger större delarna av matchen och är det lag som för spelet. Med en ettnolledning. Fram till den 70:e minuten då Leonardo på Milanbänken bestämmer sig för att spela oss rakt i händerna. Tror jag. Ett till synes mycket klumpigt byte: Gattuso ut till förmån för Huntelaar i ett matchskede där Milan inte får låna boll. ”Tack och bok” tyckte nog de flesta lila.
Vad som senare händer är en uppvisning i sällan skådad orutin, dåligt fokus och amatörmässigt uppträdande. Firma Donadel&Zanetti som fått en betydligt lättare uppgift på mitten i och med utbyte ”Rino” står för matchens första bjudning när man plottrar med bollen utanför straffområdet som mellanstadiebarn under en skolgårdsrast. 1-1.
Donadel dittills felfri, Zanetti nyligen inbytt. Nästa sånär fläckfria insats att förstöras är De Silvestris, på tilläggstid, då han oturligt inte kan få bort bollen längre än till Milans ende segerorganisatör: Ronaldinho. 1-2. Just det, gemensam nämnare: ”Bort med bollen!” En fras alla fått bekanta sig med redan någon gång i allra första början av sin fotbollskarriär.
Så innan vi klagar på Rosetti, som mycket väl tjänat ihop till det i o m Montolivos oförklarligt uteblivna straff men även med tanke på hans tidigare insatser mot oss, så krävs självrannsakan. Och mycket riktigt efter matchen, äntligen: ”silenzio stampa”.
7-3 i skrivande stund utan någon Fjäll i sikte, i den sjukaste urladdning som utspelats i en rink på länge, så något fick man ut av sin insomni. ’notte!