Inför: Fiorentina - AlbinoLeffe
Le parole sono già spese tutte - jag skulle vilja sjunga en liten visa om ett fotbollslag som heter AlbinoLeffe.
Alla ord har redan sagts.
Nu är det på planen som våra elva lejon måste vakna upp och se Serie B i vitögat och börja återhämtningen mot Serie A. Så jag tänkte sjunga en liten visa om ett fotbollslag som heter något så konstigt som "AlbinoLeffe". Konstigt va?
Jag vet inte om de joddlar där uppe eller om de har något annat käckt för sig.
Ja, i Valle Seriana alltså. Det där okända stället som hyser ett av den italienska fotbollens mest obskyra lag; AlbinoLeffe.
Från Bergamo centrum är man nästan exakt en och en halv mil ifrån Albino och ytterligare fem kilometer in i det mörkaste Lombardiet tar en till en liten håla som heter Leffe. Det kanske är jättevackert, vad vet jag, har ju aldrig varit där.
Jag kom nästan dit. I tanken.
Datumet var 20:e september 2003 och Fiorentina spelade sin tredje match som nyblivet Serie B lag. Inte just i Leffe där en läktare i dvärgformat (ca.2,500 platser) nu stått tom på söndagseftermiddagarna sedan byns stolthet flyttat in till Bergamo för en obligatorisk inhysning i Atalanta-borgen Stadio Atleti Azzurri d´Italia. Hit kom Fiorentina den där lördagkvällen 20:e september 2003 som favoriter. I dåvarande inför-rapport skrevs följande: "Ännu ett likaresultat skulle betyda katastrof mot ett lag som Albinoleffe."
Katastrof kanske inte var rätt ord sedan mittbacken Biava avgjort med matchens enda mål 7 minuter före full tid. Resultatmässigt ger det såklart eko i fotbollsvärlden: "AlbinoLeffe 1 Fiorentina 0", men vi som troget följer Fiorentina vet idag att det skulle komma att bli värre. Förlusten var ju lagets första i serien.
Albino + Leffe = AlbinoLeffe
Föreningen är en sammanslagning av två klubbar som kämpade vid varandras sida upp och ner genom det italienska seriesystemet i decennier, fram till juni 1998 då det skedde en fusion av Albinese och Leffe. Målet att tillsammans nå Serie C1 klarades av redan första säsongen då man vann uppflyttning efter kvaldrama.
Sedan följde ett par mittenplaceringar i C1A innan denna Italiens näst yngsta professionella klubb efter Fiorentina tog sin allra första trofé - seger i Coppa Italia di Serie C våren 2002.
Säsongen som följde triumfen skulle man bli LA "rivelazione" i de lägre serierna då laget kämpade med Treviso i toppen av serien och två poäng bakom seriesegraren nådde man playoff.
Padova betvingades i semi och i finalen där segraren hade en plats i denna säsongs Serie B stod en av Fiorentinas allra värsta rivaler Pisa för motståndet. Det skulle bli två rafflande matcher som fick avgöras genom förlängning där AlbinoLeffe drog det längsta strået och alltså tog ett historiskt steg upp i näst högsta divisionen.
Känner jag folket på Artemio Franchi rätt lär man minnas detta lag med stor sympati efter elimineringen av Pisa i somras och inte helt omöjligt är någon sång eller banderoll tillägnad den matchen.
Men viktigast är ändå nuet och jag känner att jag drastiskt dragits längre och längre ifrån detta då jag gråtit över spilld mjölk. 1-0 resultatet från i höstas får helt enkelt inte upprepas här, och jag vågar inte för en sekund tro att det ska göra det heller.
Fiorentina må vara i skaplig form om man ser till resultaten borta mot lag som Torino och Atalanta och hemma mot lag som Catania och Cagliari.
Mycket dålig om man betänker klubbens ambitioner att snabbt ta sig tillbaka till Serie A (tabellen efter att serien "vände" ser Fiorentina som nästjumbo).
I torsdags kom ett schweiziskt lag från andradivisionen på besök till Florens utkanter och betvingades efter stora besvär med tennissiffrorna 5-3 efter bl.a. två mål av Vryzas samt av Graffiedi.
Både Leon och nämnde Vryzas har under veckan med varsitt mål gett sitt bidrag till sina respektive landslag Honduras och Grekland och stämningen torde trots de två vunna poängen på tre matcher vara god. Mondonico har nu haft två veckor på sig att få fram sina tankar och en ny taktisk disposition med 3-4-3 som uppställning har vuxit fram. Senast mot Vicenza saknades tre kuggar i försvaret, varav åtminstone Manfredini lär finnas med på söndag (ryktena talar om en plats på mittfältet).
Fantini har haft vissa fysiska skavanker under veckan och har därför vidtagit försiktighetsåtgärder, liksom Viali och Savini som varit skadade.
I övrigt talas om att tidigare självskrivne Maggio kommer få stiga åt sidan för den offensiva tanken "Mondo" hyser inför denna match. Uppställningen ovan är högst preliminär och laget spikas inte förrän lördag eftermiddag då sista träningspasset går av stapeln.
En hemvand och spännande trupp
Till att börja med spelar gamle Fiorentina-hjälten Domenico Morfeos yngre bror i laget, han heter Mario Morfeo och har likt sin bror rollen som offensiv mittfältare. Denna säsong har det blivit 18 matcher och ett mål från hans fötter.
Om vi synar laget från topp till tå, har man längst fram (i det klassiska 4-4-2) ett antal alternativ där dock Roberto Bonazzi (17 mål förra säsongen) och forne Sampdoria- och Regginaspelaren Davide Possanzini (bäste målskytt denna säsong med blygsamma 4 mål) brukar få starta. Annars finns gamle Modena-hjälten Giacomo Ferrari, Christian Araboni samt unge (1981) löftet Serrapica som är fostrad i Parma men som spelat de fyra senaste säsongerna i Prato.
AlbinoLeffe har många mittfältare med offensiva kvaliteter och vi får där hålla koll främst på nämnde Morfeo, veteranen (11:e säsongen) Ivan Del Prato samt Florens-födde Marco Gori.
I försvaret är kaptenen Regonesi en jätte och tillsammans med antingen unge Raimondo eller något äldre Damiano Sonzogni (har endast missat en handfull matcher i klubbens historia) bildar han ett starkt mittlås, som dock föll ihop senast i derbyt mot Atalanta (0-4). Målskytten från i höstas, Biava, har gått till Palermo och in har Zobuli kommit från Monza.
Som siste utpost har Gritti återfunnit fötroendet sedan Acerbis varit ordinarie hela hösten.
Noterbart är att nästan halva truppen någon gång spelat för antingen Leffe eller Albinese. Många för så länge sedan som på 80-talet och nu återvänt för att hjälpa klubben att hålla sig kvar i Serie B.
AlbinoLeffes tränare heter Elio Gustinetti.
Han är en riktig "Bergamo-born-and-bread" då han började sin tränarkarriär med Atalantas ungdomslag och senare tog över både i Leffe och Albinese i amatörserierna innan han vidgade sina vyer i Lombardiet med Lecco och Lumezzane innan han fick ansvaret för lag i Serie B; Reggina, Empoli och Treviso.
Inför säsongen 2001/02 var han tillbaka på Stadio Carlo Martinelli i Leffe och framgångssagan kunde börja skrivas.
Det kan vara intressant att veta om att under AlbinoLeffes allra första säsong, 1998/99, hade man en medelålder på strax över 30 år (några i truppen var så gamla som 40 år) och denna sjönk till strax under 26 år till förra säsongen bara för att inför denna höjas till strax över 27. Det är alltså ingen purung nykomling i ordets rätta bemärkelse som på söndag gästar Artemio Franchi.
Le parole sono già spese tutte: Ord måste (snabbt) bli segrar!
FORZA VIOLA!
