Livorno - Fiorentina 2-0
Fiorentina föll tungt mot ett skoningslöst Livorno i lördagskvällens heta toskanska derby. Samtliga topplag vann och Viola halkade ner till sjunde plats i serien.
Fiorentina förlorade på lördagskvällen derbyt, toppmötet - chansen att bekräfta sig bland topplagen i Serie B - i Livorno.
Men jag tänkte börja i en helt annan ände, innan analysen av matchen tar vid.
Detta är en hyllning till Manuel Rui Costa.
Klockan stod på 16.47, söndagen 2 maj 2004. TV-kamerorna fångar in kalufsen på en spelare som står vid sidlinjen i väntan på att bli inbytt. 12 minuter senare är han italiensk mästare, för första gången - efter nästan ett dussin säsonger i Serie A.
Att denna känsla är få förunnad må vara en sanning som följer en fotbollsspelare genom en hel karriär - i Manuel Rui Costas fall är det en sanning som riskerade att följa honom till gungstolen.
Men äntligen fick han känna känslan av att stå där, om än i Milans rödsvarta dress, och känslan hos mig var den av beundran för en spelare som mer än någon annan förtjänade det här ligaguldet.
Rui Costa: Det här är din Scudetto!
Nu till lördagens toskanska derby...
Köerna ringlade långa på motorvägen mellan Florens och Livorno; vespor, bilar, bussar med violafans präglade det toskanska kullandskapet redan tidigt på lördagseftermiddagen.
Intresset för detta derby, som gjorde comeback efter mer än 50 långa år, var enormt och det talades om mer än femtusen supportrar på resa till Livorno.
När laguppställningen tillkännagavs ungefär en halvtimme innan avspark var det ett överraskningens skimmer som avtäckte ett 3-5-2 med Fantini och Riganò tillsammans på topp för första gången. Bacis fick även han chansen från start, som högerback tillsammans med Viali och Delli Carri. På mittfältet fanns, som annonserats, Maggio coh Savini som yttrar - med Piangerelli, Ariatti och Fontana i mitten.
En härlig inramning på Stadio Picchi föregick avspark, där ett stort antal rökbomber lade planen under en tät dimma. Stämningen var på topp, hjälpt av de goda relationerna de båda supportergrupperna emellan.
1:a halvlek
Redan i den tredje matchminuten är Fiorentina uppe i anfall och Fantini dras ner i straffområdet, varpå domare Trefoloni slår ut med armarna och negligerar bortaspelarnas vädjan om straff.
Fiorentina började hoppfullt men Livorno var snart inne i matchen och de första 10 minuterna var lika heta som stämningen på läktarna - något som snart övergick till smågruff på planen, särskilt då Cejas utsattes för övervåld vid ett av sina modiga ingripanden på ett inlägg.
Livorno såg giftigt ut och Fiorentina hade problem att hävda sig under matchens första 25 minuter, men arbetade sig in en aning i matchen och var på gång när matchens första mål gjordes, i misstänkt offside av Lucarelli efter knappa halvtimmen.
Fiorentina-spelarna protesterade vilt och högljutt och Mondonico var ursinnig på sina försvarare, knappt hade man hunnit formera sina styrkor innan man översköljdes av ännu en kalldusch och denna gång var det Igor Protti som vackert, framspelad av Vigiani, spädde på hemmalagets ledning.
Matchen såg otäckt mycket ut som den i Genua, där just två mål inom kort tid i första halvlek sänkte ett blekt Viola under den första halvleken.
För det var just ett sådant som gick till halvtidsvila i tvåmålsunderläge efter att Riganò haft lagets bästa chans strax efter Prottis mål - en nick som räddades mirakulöst av gamle Fiorentina-keepern Mareggini.
Redan innan halvtid hade flera spelare varit uppe och värmt upp vid sidan och mycket riktigt gjorde Mondonico ett dubbelbyte till den andra halvleken; Di Livio bytte av Bacis och Graffiedi tog platsen av en vilsen Enrico Fantini.
2:a halvlek
Den andra halvleken inleddes kategoriskt med ett Fiorentina i desperat jakt efter en reducering, som aldrig kom, och med ständiga protester för en straff, som aldrig tilldömdes.
Den heta stämningen på planen var densamma, Ariatti och Lucarelli var i luven på varandra och frisparkarna duggade tätt, något som inte gynnade några andra än ett Livorno som nu satte i en lägre växel och försökte kontrollera matchen mot ett Fiorentina i anfall.
De offensiva idéerna var få och relativt fattiga på fantasi, ändå var det ett betydligt bättre Fiorentina som åtminstone gjorde allt för att ändra på matchbilden efter paus.
Fiorentina lyfte upp spelet till hemmalagets planhalva men saknade udd i sina anfall, Di Livio bidrog med sin glöd och även till ett mer ordnat spel men blev olycksfågel då han varnades efter 23 minuter och är därmed avstängd nästa match.
Vryzas blev inbytt efter 66 minuter och bidrog som vanligt inte med mycket mer än hans ständiga bolltappande och klumpiga bollmottagningar.
Livorno lyckades förträffligt med sin stenhårda man-man markering av Fiorentinas offensiva element och efter halvtimmen spelad hade Viola åter halkat in i samma intetsägande spel som under den första halvleken.
Snart dog även hoppet, även om Viola avslutade matchen i anfall, precis som man hållit Livorno-försvaret upptaget hela den andra halvleken. Men detta var inte Violas kväll och i samband med att samtliga sex topplag vann sina (hemma)matcher halkade man ner till sjunde plats.
Nästa helg finns inga alternativ mot Ascoli: tre poäng är ett måste!
Läs Martedì Libero, veckokrönikan för Serie B, med en fördjupad genomgång av helgens omgång i Italiens näst högsta serie!
