Skillnaderna mellan Inter och Parma...
...är stora.
Det som inte fick hända hände. Parma förlorade borta mot Inter och vem om inte Adriano avgjorde. Tyvärr fick vi smaka på vår egna medicin och frukten av vårt arbete med Adriano betalade sig. Dom miljoner vi fick för hans utveckling togs snabbt tillbaka, och med facit i hand, så kan man säga att Inter gjorde rätt att försvaga sina värsta konkurrenter när man i Januari köpte loss deras två nyckelspelare. Patetiskt kan tänkas, men desto mer smart.
För så är det att vara Interista. Inter ligger idag i samma kategori som Milan och Juventus. Dom tre tygsta av systrarna. Ekonomiskt dvs, men absolut inte sportsligt. För sportsligt så ligger Inter ett par klasser lägre ned. Medan Milan och Juventus varje säsong slåss om Scudetton så nöjer sig Interfansen med en 4-plats. Så är det iaf om man ska döma utav alla dom inlägg som förekommit i Parma forum dom senaste timmarna.
Inför varje säsong så värvar Inter runt 20 spelare och många utav dessa är överbetalda divor från klubbar i Italien och Europa. Optimismen sprider sig bland Interfansen, och genast ställs höga krav på laget. Besvikelsen är stor i slutet på säsongen. Det kan liknas vid en fest där Inter oftast är utan dejt.
Så här kan en konversation mellan två Interfans vara inför säsongen:
Interfan 1: Jag vill ha Ronaldinho och Ronaldo! Vi kommer vinna ligan då!
Interfan 2: Nej, jag tycker att vi ska köpa Henry, Aimar och Samuel. Vi skulle vara oslagsbara då!
Interfan 1: Ja du har rätt. Cannavaro gjorde några dåliga matcher förra säsongen och vi måste ha som är mer jämn i sitt spel. Men hur ska vi göra med vänsterbacksplatsen då? Ingen av våra vänsterbackar ha ju varit så bra!
Interfan 2 Vi kan ju alltid värva Roberto Carlos. Han håller säkert ännu ett år, och han har dessutom sagt att han vill tillbaks till Inter!
Interfan 1: Ja! Du har rätt, så gör vi. Jag tycker att vi värvar Carlos, Henry, Samuel, Henry, Aimar och Ronaldinho. Ronaldo också om pengarna räcker till. Sen kan vi säkert sälja soporna!
Cm-snacket är alltså fullt igång. Men det värsta är ändå att ledningen är lika dum. Ett 20-tal spelare anländer, ingen Henry eller Samuel förvisso men desto "bättre" i deras ögon, och spelarna får ett fåtal matcher att visa att dom håller måttet. Levererar dom inte så hörs buropen ganska omgående, och detta är något som sker med jämna mellanrum.
Parma däremot är en klubb som tvingades sälja sin viktigaste spelare under Januari på grund av problemen med ekonomin. Andra spelare som Junior, Nakata, Filippini och Mutu har försvunnit, och ändå står vi där vi är och utmanar Inter. Vilka ska vara mest stolta, Interfans eller Parmafans?
***
Jag hoppas innerligt att Blasi har gjort sin sista match i Parmatröjan. Inte nog med att han skadat klubben så pass mycket iår, han drar dessutom på sig en utvisning i årets viktigaste match. Andra utvisningen sedan han kom tillbaks. Förstärkningen som blev en belastning istället.
All min respekt går till Adriano. En stor spelare och en stor man. Gesten efter hans mål är sådana som skapar respekt.
***
Det är ännu inte över. Som alla förstått så har Inter svårt för smålag på bortaplan. Senaste beviset var Lecce som totalt spelade ut dom, och i nästa match spelar dom mot Empoli som är i desperat behov av poäng. Parma däremot tar sig an Udinese på hemmaplan, och vem vet. Kanske kan vi fortfarande knipa 4-platsen?
