Bröd och salami
En liten krönika om en liten tränares stora betydelse.
Guidolin hade fått de flesta att kräkas upp sin lampredotto, Baldini hade säkerligen fått upp försäljningen av bombolone och Viali/Zoff hade antagligen blivit en för mäktig Torta alla mandorla. Så Florens kräsna fotbollspublik fick helt enkelt nöja sig med pane e salame à la Mondonico.
10:e februari fick världen veta namnet på Fiorentinas nye tränare, efter det oundvikliga avskedandet av Alberto Cavasin.
En man som under mer än 20 år tränat olika klubbar riket runt men som alltid haft ett lila lag i sitt hjärta blev plötsligt ett med uppgiften att föra tillbaka "gamla anrika" Fiorentina mot Serie A.
Hans namn är Emiliano Mondonico och för snart 57 år sedan började ett liv med bröd och salami, som tagit honom ända till Diego Della Valles kulinariska anrättning som stavas Serie A.
Mondonico kom till Florens och Fiorentina som något av en otippad travhäst, en sån som folk sett göra fantastiska lopp men som ingen riktigt tror på när insatsen ska göras.
Han skulle själv komma att uttrycka sig i ironiska termer: "Fiorentina skulle tjäna på att ta in en tränare som platsar i Serie A och inte en förbipasserande som jag."
Hans ärliga och raka retorik lämnar ingen oberörd och att samtidigt kunna föra sig i finare salonger men med ett enkelt sätt är kanske det som bäst beskriver denne lombardiske mustaschprydde herre.
Om de fiskade kräftor i strömmen utanför hans barndomshem vid floden Adda kan jag tänka mig att fick någon upp en sko i håven, var det just Emiliano. Och glad hade han varit för det.
Några smaskiga panini senare hittar vi honom, en sån där mysgubbe som barnbarnen kan tänkas tjata halvt ihjäl för att han ska läsa sagor i favoritfåtöljen.
Hans lite pipiga röst kanske inte fungerar som lockläte till Florens kvinnliga befolkning, men vad vet jag, det kanske det gör.
Alldeles säkert är i alla fall att när den rösten hörs i omklädningsrummet, ja då är man tyst och lyssnar. I Fiorentinas spogliatoio kallas han inte helt missvisande för "Babbo" (pappa).
Mondonico verkar ha en ironisk men på samma gång mycket bestämd åsikt om saker och ting. Han säger enkla saker, utan att någonsin krångla in sig i kontroversiella virrvarr som gör honom svårförstådd för sin omgivning. Detta skedde med Cavasin. Det kommer inte att ske med Mondonico.
Kanske spelar rutinen och åldern in. Kanske är det bara därför att med mustaschens döende mode har även en catenaccio-förespråkare som Mondonico blivit en visare man och i takt med att de gråa håren alltmer tränger fram på hans hjässa har han insett betydelsen av att leva i nuet.
Något av det absolut klokaste och mest nödvändiga någon sagt i dagens Fiorentina har Mondonicos stämpel på sig: "Viviamo alla giornata" (Vi lever för dagen).
Den filosofin gav upphov till ett lag som sakta men säkert återfann självförtroende, sin publik och med åtta segrar på tio matcher (varav fem på raken) återvann man till slut den mark det cavasinianska Fiorentina förlorade under månader av stress och underpresterande.
"Vivere alla giornata"
Laget hade inte fått någon flygande start under sin nye tränare. Spelmässigt var laget fortfarande gjort av svaga fibrer och resultatmässigt dansade man lindans. 1-1 hemma mot Vicenza i "Mondos" debut, en knapp seger hemma mot AlbinoLeffe veckan därefter och så söndagen, den där matchen som föregicks av snöstorm och en 9-timmars tågresa för laget: 0-2 i Piacenza.
Resultatet slog ner som en blixt och skingrade de redan mycket vilsna fåren. Inte ens en gammal flockledare som Di Livio orkade längre hålla huvudet uppe och det kändes som desperationen var nära.
Men in kom herden, om ni tillåter mig att kalla honom så. Laget fick inte långt tid på sig att förbereda nästa måste-match, vilken var mot Salernitana hemma på "Franchi".
Fiorentina hade släppt in mål 17 matcher i rad och fick inte misslyckas. Trots att man saknade sin ledare i försvaret, Viali, vann man tack vare matchens enda mål inprickat av Riganò.
Veckan därpå, en mållös match på en regndränkt plan i Treviso. Men spelet, och idéerna fanns där och "herden" verkade börja få kontroll på sitt lag.
Ett par dagar senare kom vändningen, som i sin tur blev början på den "filotto positivo" det talats så mycket om. Mondonico kastade in Vryzas i slutminuterna då Fiorentina-Palermo såg ut att sluta 1-1. Camorani träffade ribban med ett skott i 92:a minuten och den grekiske anfallaren höll sig framme och bredsidade in ack så viktiga tre poäng.
Det som följde var fyra raka segrar, vara två på bortaplan där Fiorentina inte vunnit på hela säsongen. Mondonico hyllades och motståndarna fick skrämselhicka.
Cavasin och Mondonico har egentligen bara en sak gemensamt: "flexibilitet" vad det gäller formationen. På gott och ont, givetvis, ändras lagets disposition väldigt ofta.
Det är en risktagning, match efter match, som dock fallit väl ut under Mondonico - något som inte var fallet med den betydligt yngre och mer osäkre Cavasin.
Något som dock skiljer dessa båda tränare åt är hur spelarmaterialet används.
Detta var bland det första som hände rent konkret efter 10:e februari; spelare som praktiskt taget inte ingick i Cavasins trupp fick chansen att på nytt visa sitt värde och bli en betydelsefull del av laget.
I och för sig är detta en mer än vanligt konsekvens av ett tränarbyte, men även spelare som haft "säkra" platser i laget antingen lyfte sig själva ett snäpp eller lyftes till bänken för att ge plats åt en bättre och betydligt mer konstruktiv rotation av den breda spelartruppen.
Räcker bröd och salami för Della Valle?
Frågan jämställs med svaret Serie A. Eller så gör det inte det.
Hursomhelst, inget kommer att ta ifrån Mondonico den insats han gjort i ett Fiorentina som efter många månader av besvikelser hade slutat tro på sig självt.
Mondonico har ett kontrakt som sträcker sig fram till sommaren, med en muntlig överenskommelse till förlängning. Skulle Fiorentina komma att bli kvar ytterligare ett år i Serie B lär denna muntliga överenskommelse vara lite värd och Della Valle lär välkomna en ny tränare till sommaren.
Men hur blir det om laget skulle ta steget upp?
Här hävdar många att ett stort tränarnamn, typ Del Neri, kommer att efterfrågas. Frågan är hur mycket sanning det ligger i detta, kanske blir "pane e salame" en realitet även i Serie A.
Få omgångar återstår och tiden är knapp, som alltid för Fiorentina.
Därför är det betryggande att ha en tränare som lever för dagen och utan tvekan även får "de sina" att göra samma sak.
Sen om det räcker till mer än bröd och salami, det får tiden helt enkelt utvisa.
Champagne passar som ni vet till mycket...
Fotnot 1: "Lampredotto" är en typisk rätt i Florens gjord på inälvor. Kan bl.a. förtäras utanför Stadio Artemio Franchi i olika former.
Fotnot 2: "Bombolone" är helt enkelt en italiensk munk i större format.
Fotnot 3: "Torta alla mandorla" är en tårta med mandelgarnering.
