Crewe - Cambridge
0 - 1

Parma – Brescia 2-0: Förbannelsen är bruten!

Parma bestämde villkoren i premiären och vann säkert trots avsaknad av både Dzemaili och Galloppa. Brescia besegrades komfortabelt med 2-0 efter mål av Bojinov och kapten Morrone.

Idag kom så äntligen premiären, den vi alla sett fram emot enda sedan domaren blåste av matchen mot Livorno i våras. Det har hänt en hel del under sommaren och med nytt blod på såväl tränarbänken som i startelvan var intresset för det ”nya” Parma stort. Brescia stod på programmet, ett överkomligt motstånd, och tillika en match som vilken annan tid på året som helst bör innebära tre poäng. Men Parma och premiärer har inte varit någon rolig kombination de senaste åren. Ända sedan säsongen 97/98 har vi kryssat i premiären.

Stämningen på Tardini var vassare än vanligt när matchen drog igång, och det var ett Parma taggat till tänderna som äntrade banan. Tardini kokade och Bresciaspelarna såg nästan lite skärrade ut i inledningen, när Parma satsade 200 % i allt vi företog oss. Jag såg ingen siffra på det, men bollinnehavet i inledningen måste ha varit i kraftig favör till hemmalaget.

Fotbollen är ologisk, och underligt nog tillföll den första kvalitativa chansen i matchen bortalaget. En boll från vänster rann igenom Parmaförsvaret lite väl enkelt, och helt plötsligt damp den ner framför fötterna på Possanizini. Mest överraskad av hela situationen blev dock Possanzini själv och han hann inte få till något ordentligt avslut, och Mirante klarade ut situationen.

Nästa läge blev däremot rättvist hemmalagets, och det resulterade i ett galant ledningsmål. Giovinco lyfte retfullt enkelt en boll över Brescias backlinje, och där bakom dök Bojinov upp. Han lurade offsiden, backlinjen och till sist målvakten och bulgaren hade bara att placera in bollen i målet. Vackert, rättvist och oerhört skönt. Redan här infann sig känslan att det skulle bli en bra kväll.

Parma fortsätter att älga på, främst i form av den lilla atommyran. Giovinco fick göra precis som han ville. Han dribblade av sina försvarare, han sprang ifrån sina försvarare, han passade igenom sina försvare, ja han hade kort och gott lekstuga idag. Resten av laget ville inte vara sämre, och Parmas anfallsspel imponerade i stort. Med ett rappt passningsspel och fina djupledslöpningar fick Brescias försvar fullt upp, och det var i stort sett farligt hela tiden.

Brescia då? På mitten har man Budel, och när man som Parmigiano ser att Budel är regista i ett Serie A-lag blir man konfunderad. Men alla oroliga själar kan lugnas, inga mirakel har skett, Budel är samma gamla Budel som vi är vana vid att se. Nej, Brescia hade få glädjeämnen ikväll. Sereni ska självklart nämnas, han stod för flertalet räddningar och höll siffrorna nere. Offensivt var Caracciolo den enda som hotade. I övrigt klarar Brescia sig ifrån godkända betyg.

Strax före paus slarvade Martinez med bollen i Brescias backlinje. Bojinov högg som en kobra och Martinez hade inget annat val än att riva ner bulgaren med varning och frispark till följd. Den efterföljande frisparken tog Giovinco hand om, och den letade sig mot den bortre delen av straffområdet. Där fanns Lucarelli, och han nickade ner bollen in mot mitten. Då dök kapten Morrone upp i gröten och bredsidade in två noll. Psykologiskt enormt viktigt med mål precis innan vilan, och naturligtvis väldigt rättvist efter en halvlek som Parma styrt fullständigt.

Den andra halvleken började som den första med Parmadominans. Men precis som i första fick Brescia det första läget. Caracciolo försökte sig på en klack som Mirante fick reflexrädda på, men det är inga problem för den nyblivne landslagsmålvakten. Strax därefter följde en dubbelchans för Parma när Bojinov kommer fri, drar sin gubbe och avlossar ett bra skott, men Serenis fotparad är högklassig. Returen går rakt ut till en vidöppen Marqués som dessvärre missar det öppna målet.

Det rullar på ganska så bra i den andra halvleken med. Giovinco slår en frispark i ribban och Parma anfaller från alla riktningar. Marqués och Giovinco ångar på på sina flanker, Bojinov glider igenom försvaret precis som han vill, och ofta fyller mittfältarna, och framförallt den reinkarnerade Morrone på bakifrån. Il Capitano var på kraftig tillbakagång under förra säsongen, men när både Galloppa och Dzemaili fattades på grund av skador idag var det Morrone som dominerade. Han gjorde det han är bäst på, tuggade hälsenor och sprang över stora ytor.

Brescias anstormning uteblev, och firandet bland Boysen i curvan började tidigt. Äntligen är förbannelsen bruten, äntligen vinner vi en premiär igen, och på vilket sett sedan. Parma kontrollerade matchen från minut ett till minut nittiofyra. Det är synd att det är två veckor till nästa match, jag hade gärna sett att Parma tagit sig an Catania redan imorgon.