- SvenskaFans

Rui Costa lämnade i tårar sitt älskade Firenze

- DE SISTA STUNDERNA AV GLÄDJE -

Sommaren 1999 gav sig Fiorentina åter ut på transfermarknaden, i jakt på ersättare till bl.a. Edmundo men nyförvärven Chiesa och Mijatovic (den senare köptes från Real Madrid) skulle inte komma att motsvara de högt ställda förväntningarna under deras debutsäsong och Fiorentina nådde inget annat än en plats i UEFA-cupen - Gabriel Batistuta insåg de begränsningar som uppenbarligen fanns i klubben och packade under stort rabalder sina väskor och förgyllde istället tillvaron för Romas fans.
Om denna övergång kan sägas mycket (var det verkligen Batistutas egen vilja att lämna Florens?), Fiorentina fick en stor summa pengar vid försäljningen av Batistuta - pengar som lite senare delvis skulle symbolisera den nedgång som började i och med att Fiorentinas störste genom alla tider lämnade klubben.

Cecchi Goris eviga löften börjar

Utan Batistuta och med en massa pengar på banken, förväntade sig de flesta att klubben skulle investera i nya stjärnor som kunde motbevisa den "förlorarmentalitet" som klubbledningen uppvisat gång efter annan genom sin uppenbara oförmåga att dra nytta av fördelaktiga situationer - bäst gestaltat i Batistutas exempel.
Under sommaren 2000 lovade Vittorio Cecchi Gori fansen att bättre tider var på väg, försäljningen av klubbens flaggskepp skulle kompenseras med nya troféer och man satsade en hel del pengar (dock en bråkdel av Batistutas transferpengar) på köpet av portugisen Nuño Gomes och det anlände även en ny tränare som förde nya idéer till Florens och italiensk fotboll; Fatih Terim.

Det Fiorentina som leddes av den forne Galatasaray-ikonen blir ihågkommet som ett välspelande lag som hade anfall som bästa försvar, ett lag som förtjänade ett mycket bättre öde än det som historien förtäljer.
Fiorentina åkte tidigt ur UEFA-cupen på hösten mot österrikiska Tirol Innsbruck men visade ändå att man ville vara med och kriga i toppen av ligan, Rui Costa var i sitt livs form och Enrico Chiesa hade äntligen börjat leverera mål på löpande band.

Fatih Terims tid i klubben blev alldeles för kort

Men något klickade mellan klubben och dess tränare - som liksom Batistuta föll i onåd med Cecchi Gori och en dag på våren 2001 lämnade in sin egen avskedsansökan.
Oro spred sig i laget och spelet började plötsligt att svikta, resultaten följde givetvis samma mönster och Fatih Terim fick sparken. In kom den ännu oprövade Roberto Mancini som fick den delikata uppgiften att ta över ett lag som nästan helt saknades självförtroende och som till slut hamnade på en medioker tionde plats.
Hade det inte varit för cupsegern mot Parma, hade denna säsong kunnat beskrivas som en av de mest misslyckade i klubbens moderna historia - med tanke på det spelarmaterialet man ändå förfogade över.

Cupsegern mot Parma - "tröstpris" i eufori

Glädjescenerna som utspelade sig efter det oavgjorda (1-1) resultatet i returen på Artemio Franchi (Fiorentina vann första mötet i Parma med 0-1) skulle komma att bli de sista Fiorentina och dess supportrar fick uppleva på mycket länge.
Det gick inte att ta miste på den enorma lättnad spelarna måste ha känt efter denna seger, efter en säsong som präglats av besvikelser och interna stridigheter.

När Florens vaknade upp morgonen efter den sjunde segern i Coppa Italia, gjorde man det till den bittra verklighet som uppdagats rörande den allvarliga finansiella situation Fiorentinas ägare Vittorio Cecchi Gori befann sig i.
Att hårda tider väntade bakom hörnet var nog ingen främmande för - skulder på cirka 600 miljoner kronor är inget man blundar för (vart hade Batistuta-pengarna tagit vägen?) - men att det skulle gå riktigt så illa som det faktiskt gjorde stod nog inte att finna ens i någons vildaste fantasi.

Cecchi Goris problem blir Fiorentinas

En av de första riktiga fingervisningarna på att saker och ting inte alls stod rätt till med Fiorentina fick supportrarna den 26:e juni då det uppdagades att det fanns ett "svart hål" i klubbens ekonomi på inte mindre än 315 miljarder Lire (omkring 160 miljoner kronor) och dagen efter, den 27:e juni 2001 öppnar en italiensk domstol den första i raden av konkursinstanser för AC Fiorentina.
Supportrarna kan inte tro att det är sant, dels då de inser det faktum att Fiorentina med stor sannolikhet inte kommer att kunna visa upp tillräckliga finanser för att skriva in sig till Serie A och ilskan mot Cecchi Gori och hans envåldsrike gestaltat av familjeföretaget FinMaVi som uppenbarligen slukat de cirka 350 miljoner man tjänat vid försäljningen av "Batigol".

Under de heta veckorna som följde lämnade stjärna efter stjärna Florens. Först skrev Francesco Toldo kontrakt med Inter och sedan tog Rui Costa ett mycket tårfyllt adjö till klubben som gjort honom till en världsspelare och som han hade djupa känslor för.
Alla i truppen som hade ett visst värde, värdesattes mer eller mindre högt och lämnade en stad och en klubb som närmade sig ruinens brant. Pengarna som kom in vid försäljningarna fick handfängsel och tjänade till att klara förbundets krav för inskrivningen till Serie A.

Cecchi Gori hittade vägar för att skriva in Fiorentina till ligastarten men när ekonomin drogs upp i ljuset fanns fortfarande ett deficit på omkring 600 miljoner. Alltså var det precis lika illa ställt med ekonomin i klubben som den 26:e juni då "alla" vaknade upp till verkligheten: Vittorio Cecchi Gori hade fört alla bakom ljuset och hade använt Fiorentina för att lösa sina egna problem (som vid denna tidpunkt vida översteg de rent finansiella).