Palermo - Fiorentina 0-0

Ett kraftigt försvagat Fiorentina tog en mycket värdefull poäng på Sicilien. Men Palermo borde vunnit, hade det inte varit för en viss Cristian Lupatelli. Jag saknar ord.

Var väl ganska hyfsad mellan stolparna själv en gång i tiden. Minns min första träning med förstalaget. Tänd till tusen kastade jag mig på det stenhårda gruset för att nå även de bollar som visslade utanför stolpen, förstalagets kapten var lyrisk och utnämnde mig genast till ordinarie målvakt. "Han kastar sig överallt".

Jag ska erkänna att jag är svag för duktiga målvakter, nu när min egen karriär mellan stolparna tyvärr fått stå åt sidan för annat. Som för Fiorentina, till exempel.
Detta Fiorentina, som efter en seger och en förlust reste till Sicilien och Palermo på jakt efter bekräftelse.
Gamle målvakten Giovanni Galli förnekade innan matchen att ett oavgjort resultat var målet, här skulle vinnas matcher. Ett av de mest klassiska citaten inom fotbollen "Vi spelar alltid för att vinna" kan dock få en ny mening när man ser matcher som Palermo-Fiorentina.

För Palermo var det utan tvekan en fråga om att vinna, inget annat räknades för Corini och kompani denna fuktiga kväll i Söderns land. I en del av Italien vilken Fiorentina genom alla tider skytt likt fåren skyr de ylande vargarna när solen går ner.

Jag ska inte dra på det längre. Cristiano Lupatelli, "Lupo" (vargen), räddade Fiorentina denna afton och poängen är helt och hållet hans. När Fiorentina vinner Serie A för tredje gången den 22:a maj 2005, en poäng före ska vi säga Juventus, vill jag att Leonardo Domenici (borgmästare i Florens) låter gjuta en staty av Lupatelli och dennes unika look. Mi raccomando!

1:a halevlek

Fiorentina, i vitt för kvällen, fick tyvärr avvara Dario Dainelli som skadade sig redan på uppvärmningen. Delli Carri fick order att ta hans plats i startelvan, där redan ett par mer eller mindre otippade kort redan fanns; Ujfalusi på mittfältet och Fantini på topp tillsammans med Miccoli.
Inte alls den formation som var tänkt innan serien startade, men har man inte vatten får man nöja sig med vin och på detta sätt vill jag sammanfatta nummer 22:s övertagande av målvaktshandskarna.

0-0 och en match som fördes från början till slut av Palermo. En match som borde ha slutat med en seger med
ett par måls marginal för hemmalaget, men ibland finns det faktiskt saker som gör mirakel möjliga. Om nummer 22 var del i ett sådant denna kväll vet jag inte, men det kändes nästan övernaturligt att se Lupatelli göra räddning efter räddning och känna hur Fiorentina med hans storspel kunde ta hem en egentligen helt osannolik poäng till Florens.

Och så blev det. Lupatelli räddade en straff (orsakad av Viali) från Corini med kvarten spelad, och räddade även returen från denna. Och när Stefano Farina blåste av för halvtidsvila och Di Livio smög iväg och tjuvrökte hade man ännu utgångspoängen som en sista cigarett i snöstormen. Få trodde nog att det skulle kunna gå vägen, detta, Palermo dominerade händelserna totalt i den första halvleken trots att Fiorentina spelade aggressivt med bra press på bollhållaren. Men de enda farligheterna var för hemmalaget som träffade ribban genom Brienza efter halva den första halvleken.

Fiorentina enda riktiga chans kommer i den 28:e minuten efter hörna från Jörgensen då Chiellini efter stor kalabalik får bollen mot mål men det var inte bara Lupatelli som hade en stor afton, även Guardalben gjorde en mycket bra match för Palermo och 0-0 var inte alls frukten av två dåliga lag utan beviset på två målvakter som för en gångs skull fick spela huvudrollen i en välregisserad thriller.

2:a halvlek

En thriller som höll nerverna sysselsatta tiden ut. När lagen sprang ut till den andra halvleken hade det hunnit göras ett första byte, Savini istället för Jörgensen för att markera den forne stormålvakten Giovanni Gallis analys inför matchen - "Vi spelar inte för oavgjort".
Palermo fortsatte trycka på med fullt artilleri och Fiorentina kom bara undan beskjutningen under korta perioder innan de rosatröjade belägrade Fiorentinas straffområde.

Men den sista cigaretten i snöstormen denna kväll, höll sig i fickan. Toni försökte, Gasbarroni försökte, Zauri försökte, Raimondi försökte. Farina blåste av efter tre minuters tillägg och på något sätt känns det som att solen skiner på detta Fiorentina. "Snöstormar" som den i Palermo, med Lupatelli som vår ende vägvisare, med lycklig utgång kan vi nog inte hoppas på fler av.

Enrico Fantini hann i den 19:e minuten av andra halvlek göra oss nästan troende på studs då han var en hårsmån från att sätta 0-1 med en nick som smet strax utanför stolpen. "Fanto" blev sedan liggande efter att ha slagit i huvudet i samma situation och en kvart senare byttes han ut till förmån för Javier Portillo som inte hann uträtta mycket, ändå mer än Di Livio som bytte av Miccoli i den första övertidsminuten och inte ens fick röra bollen.

För att sammanfatta denna match var Fiorentina mycket illa ute i den första halvleken medan man i den andra först och främst höll samman laget bättre men i takt med Lupatellis stigande oövervinnlighet spred sig en större känsla av att detta verkligen var värt att kämpa för. Fiorentina bevisade framförallt under de sista tjugo minuterna att man kan slita hårt för att nå sina mål och detta, tillsammans med Lupatellis "nolla", får ses som något mycket positivt från denna afton.

"Vi spelar alltid för att vinna". Naturligtvis.
Men ibland är det skönt att bara få ett resultat, 0-0 var ett mycket skönt sådant och vi har Cristiano Lupatelli att tacka för det.

Grazie "Lupo", LEONE Viola!

Jakob Nilsson2004-09-23 02:27:52

Fler artiklar om Fiorentina