Fiorentina - Inter 1-1
43708 personer (och inget annat) fick se en match som innehöll det mesta. Lagen hade varsin halvlek och avslutningen var nervös, såväl på planen som i tv-soffan.
Vilken helg det hade kunnat bli! På lördagskvällen tvålade Reggina till våra nästa randiga motståndare och i solskenet på ett knökfullt Artemio Franchi var Fiorentina 11 minuter från att skicka Inter och Mancini till helvetet.
Men vi hade väl en ganska så trevlig eftermiddag framför våra tv-apparater, tycker ni inte?
Förutom att sända en tanke till helgens verkliga hjältar i Reggio Calabria, skulle jag vilja ge en ros till Jesper Hussfelt som kommenterade Fiorentina-Inter på ett alldeles förstklassigt sätt. Utan tvekan har Florens satt sina spår även i denna människas hjärta.
I spelartunneln strax innan matchen var stämningen god mellan de gamla lagkamraterna Toldo och Di Livio. Den nästan dubbelt så långe (i beskrivande mening) Inter-målvakten var tillbaka på Artemio Franchi och mottog ett välkomnande som endast är reserverat för de allra största som spelat på denna arena.
Även Adriano var tillbaka på gammal mark och visade med sitt kvitteringsmål att kraften bakom italienarnas talesätt "il gol dell´ex" är stark. Om Roberto Mancini tänker jag skriva ytterst lite, han förtjänar inte mer, och lite finns verkligen att säga om mannen som (av rädsla? för vad? för vem?) barrikaderat sig i säkerhetsboxen ovanför läktaren där tv-teamen har sina loger.
Inramningen var sagolik. När spelarna marscherade in till Narciso Parigis - på senare tid omgjorda version - 60-tals hyllning till Fiorentina och den lila röken lade Curva Fiesole i dimma, gick det rysningar genom ens ryggrad och tiden till dess att vi skandinaviska fans åker ner till mötet mot Roma i januari må passera snabbt.
Sången var öronbedövande och de första fem minuterna spelades framför en ljudkuliss som förmodligen saknar motstycke i en stad som inte har mer än 400,000 invånare.
Stadio Artemio Franchi var tillbaka i de svenska vardagsrummen efter att ha varit en bortglömd plats i över två år.
Bilderna från matchen hittar ni på denna länk (tagna av redaktören på www.fiorentina.it, Stefano Prizio). Innan vi börjar referera matchen, kan det vara intressant att veta något om de tusentals interisti som fyllde hela bortasektionen. För några decennium sedan existerade nämligen starka vänskapsband mellan Fiorentinas "Il Collettivo" och Inters "Boys San", en parentes egentligen, men trots att dessa sedan länge är brutna var det just banderollerna och flaggorna från "Boys San" som präglade bortakurvan.
Jag tror också att ramsor som "Inter vaffanculo" sjöngs med ett leende på läpparna av många ur det gamla gardet i Curva Fiesole. Annat blir det på onsdag i Turin.
5:e min. och Fiorentina har redan satt Toldo på prov. Detta genom en avslutning från nära håll från Jörgensen, som mycket vackert framspelad av Miccoli tvingade "Toldone" att göra en kvalificerad enhandsräddning. Inledningen av matchen är rafflande, ur ett lila perspektiv, och Fiorentina producerar stundtals glimrande fotboll. Samtidigt utmärker sig Stankovic i den 8:e minuten som planens buse (bland många i ett ruffigt blåsvart lag) då han brutalt springer ner Maresca och får gult kort.
Domare De Santis gjorde annars en medioker första halvlek, men skötte saker och ting på bättre sätt i den andra.
19:e min. och Nakata missar en akrobatisk spark i luften efter retur på skott från Miccoli, på nytt Toldo i sitt esse. Nakata slår i snitt per match mer hål i luften än vad han borde, kanske han borde skaffa starkare linser månne.
Men Nakata gjorde återigen en bra match, liksom hela Fiorentinas lag, och Kennet Andersson i studion hos Canal Plus menade att japanen sedan Buso tog över som tränare vuxit sig in i den nyckelroll som skräddarsytts åt honom. Jag kan inte gör annat än att hålla med.
25:e min. och Artemio Franchi exploderar av glädje. Luca Ariatti har letat sig ner till kortlinjen vänster om målet, lyckas vrida sig runt sin försvarare och får på ett lågt skott som Toldo räddar till en hörna. Miccoli skruvar in bollen mitt i boxen och fram störtar gänglige Dainelli på bästa Janne Eriksson-manér och sätter pannan till bollen och bollen susar i nät.
Spelet som bjöds under de första 45 minuterna av Fiorentina kan beskrivas med tre "s"; snyggt, smart och snabbt.
Den andra halvleken blev inte samma spelmässiga succé. Inter kom ut som ett nytt lag efter pausvilan och de första 20 minuterna var inget annat än en belägring av Lupatellis mål. Men med viss tur och stor skicklighet hos "Lupo" red de lila så småningom ut stormen och med en vilt gestikulerande Buso vid sidlinjen hade man åtminstone två mycket bra lägen att kontra in 2-0.
69:e min. och Miccoli visar sin enorma klass. Tyvärr blev ett stolpskott det sista som utmärkte en annars mycket bra insats av nummer 11, och Buso måste faktiskt få sig en skrapa för att ha plockat ut en stekhet Miccoli 20 minuter från slutet för att ge den legendariske men långsamme Fantini chansen ensam på topp. Efter matchens vackraste individuella prestation, då Miccoli snurrade upp Javier Zanetti på läktaren och kontrollerade bollen på volley med högerfoten för att sedan avlossa vänsterkanonen på uppstuds, ställde sig fyrtio tusen personer upp och gav den store lille anfallaren stående ovationer.
79:e min. och Lupatelli gör en av flera fantastiska reaktionsräddningar i den andra halvleken, denna gång på skott från Cambiasso, och bollen går ut till en av de många hörnor Inter skapade i den andra halvleken. Denna gång lyckas man med en variant som såg intränad ut, skarvning vid första stolpen och bollen gick förbi samtliga och Adriano kunde enkelt nicka in kvitteringen i öppet nät en meter från mållinjen, helt oattackerad.
Inter försökte med alla offensiva medel att vinna matchen och medan Buso genomförde defensiva byten, kom anfallare efter anfallare in för gästerna. Men det var samma spelare som hemsökte Fiorentinas mål denna eftermiddag, som gav paralyserade oss av skräck i den 82:a minuten då Adriano avlossade sin frisparkskanon från 25 meter och Lupatelli räddade fint längst marken men släppte returen rakt på fötterna till den framstörtande Martins som på ett helt oförklarligt sätt missade målet och med Lupatelli liggande ven bollen över målet. Änglavakt eller helgon? Vad det än var som fick Martins att missa att ge Inter ledningen, lär nigerianen drömma mardrömmar denna natt.
85:e min. och den irriterade stämningen på planen växer sig starkare. Stankovic snackar till sig ett andra gult kort och Inter avslutar matchen med tio man.
En hård fotbollskamp var till ända. Fiorentina och Inter delade på poängen i en match som hade det mesta. Giorgio Tosatti i RAI:s studio utdelade beröm till "Bella Fiorentina" och menade att det är sannolikt att detta lag kommer att kunna ställa till det rejält för Juventus på onsdag.
