En ny tidsvåg?
Några omgångar har gått och vi är fortfarande lite efter. Men med tanke på att tabellen är jämn så ser det ändå ok ut, eller?
Den här sommaren var nog den mest positiva av alla somrar jag minns sen 97. Visst sålde vi Ferrari och Barone men vi fick förstärkningar också faktist. Den här sommaren förstärkte vi faktist laget även om vissa inte skulle hålla med mig. Men trots det har vi ändå problem, varför?
De som är aktiva på Parmas forum vet att jag har alltid hävdat detta: "Vi har råd att sälja vem som heslt, men Prandelli MÅSTE stanna. Det är han som inte får lämna" Och det är en av orsakerna.
Ferrari var vår bäste back och visst lider vi av hans frånvaro men vi borde inte göra det i såhär stor skala för i all ärlighetens namn så är inte Ferrari en megastjärna. Han är fortfarande en av italiens bästa försvarare men det är organisationen och ledargestalten som fattas som jag tror skapar en osäkerhet i försvaret.
I mittfältet har vi tappat Blasi, men det gjorde vi även när han var här och Donadel lyckades täcka ytan. Nu har vi 2 duktiga innermittfältare i Grella och Simplicio. Simplicio har fått relativt höga betyg. Grella har ännu inte hittat tillrätta men han är en bra spelare. Just mittfältet tycker vi att vi har blivit bättre, sett till på papper. Dessa är lagets stora förändringar.
För att inte glömma så har vi även förlorat Castellini men jag tycker inte att han var så viktig för oss men hans rutin hade säkert hjälpt oss.
Felet ligger i laget, i deras mentalitet. Man ser inte deras glöd. Innan säsongens start så var det några Parma-spelare som hävdar att vi kommer klara ett nytt kontrakt (?). Varför skulle vi kämpa för ett nytt kontrakt när vi har ett bättre lag än förra året? Tron till laget var inte så positiv förutom av en viss Marchionni. Den här attityden kunde man se de första matcherna då våra spelare var nog de mest ointressanta på plan. Det här är en stor anledning till vår dåliga säsong.
Vissa tycker att vi borde byta taktik. Taktiken borde inte vara en börda och att Baldini provar en 4-4-2 formation gör mig lite skeptiskt till det. Vår nuvarande taktik (4-2-3-1) är perfekt för ett lag som Parma, som alltid präglats av vacker anfallsfotboll med snabba passningsspel.
Silvio Baldini är en bra tränare men jag tror att han har mer att visa och för att det ska gå så måste spelarna dra på sig shortsen, knyta skorna och ut och spela som män! Att ge Baldini sparken vorde det värsta(om inte Prandelli skulle vilja komma). Vissa menar att han har misslyckats att peppra upp sina spelare men han kan inte styra deras handlingar på plan. Artiklar och intervjuer jag har läst av Baldini ger mig en bild av en determinerad tränare som inte backar ut för något motstånd.
Iår har vi chansen till något större hoppas jag. Speciellt när Roma är ett lag i kris (fast de är heller inte långt borta från top-4 heller). Inter har också halkat efter något rejält. Vi kan komma upp, för "bara" några omgångar sen så var Udinese i nästan lika dålig position som vi men nu härjar de på en 3:e plats. Kan Udinese kan vi, eller hur?
