Krönika: Dags att börja kriga!
"När talangen inte räcker till gäller det att visa extra hjärta. Springa dom där extra stegen och offra sig för laget. Det är dags att spelarna vaknar och inser allvaret i situationen vi befinner oss i"
På 13 matcher har Parma endast lyckats skrapa ihop 12 ynka poäng och spelet har varit underkänd i alla lagdelar. Vad är problemet och hur kan klubben klara sig ur denna knipa?
Parma har under sin korta historia aldrig förfogat över en sån här egoistisk och talanglös trupp, och då räknar jag med truppen när klubben för första gången blev uppflyttad till Serie A. I dagens fotboll krävs det mer än talang för att ett lag ska lyckas, det är vi nog alla överens om. Det krävs nämligen spelare vars hjärtan dunkar för klubben. Spelare vars lungor blir dubbelt så stora när klubben behöver dom som mest. Någon sådan spelare har Parma tyvärr inte. En klubb som Parma kommer nog inte få fram en ny Benarrivo eller Crespo på många år, men kan man verkligen kräva att spelare som Bovo & co ska älska den klubben, som vi fans älskar över allt annat? Nej, självklart inte. Men vi kan kräva att dom ger allt, och att dom aldrig skäms över att dom bär den vackra dressen med den vackra klubbmärket.
Vi befinner oss i en situation som är livsfarlig. Att vi hade ett tufft år framför oss var det nog många som räknade med, men att vi skulle vara under nedflyttningsstrecket efter en 1/3 del av säsongen var det få som förutspådde. Baldini lyckas inte motivera spelarna, och oftast står vi som förlorarna efter 90 minuter. Parmas tid som toppklubb är nog över sedan ett par år tillbaka, den tiden försvann med försäljningen av Buffon. Men är det också slutet på sagan? Sagan som man kan tro är hämtat från en Hollywood-film. Om den lilla staden som sprider skräck i Europa och sitt hemland trots att man storleksmässigt är långt ifrån jättarna.
Det är dags för ledarna inom Parma att agera. Någon måste börja ta ansvar, och ryta till. Klubben har lidit nog, och vi som tyckte att tiden under Tanzi var ett helvete har fått ett helt nytt perspektiv. Baldini har inte lyckats, och kanske är det dags för honom att självmant säga upp sig, trots att jag är emot tränarbyten mitt under pågående säsong så tror jag att detta är något som kommer gynna oss, och spelare som har underpresterat måste placeras där dom hör hemma, på bänken. Spelare som har tankarna på andra håll ska även dom sitta på en kall träbänk tills dom inser att klubben som dom spelar i faktiskt har supportrar som är beredda att ge allt för klubbmärket. Att allt inte handlar om Milan eller Juventus.
Vart är tårarna? Vart är smärtan efter varje jävla(ursäkta ordvalet) förlust? Vart är stolheten? Stoltheten över att ni bär en tröja som skrivit mer historia på mindre än 20 år än andra klubbar gjort på 100. Stolheten över att få vara en Gialloblu? Förtjänar vissa av spelarna och ens få bära denna vackra tröja?
Det är dags för spelarna att ta ansvar och börja kriga. Utan kämpaglöd och större vilja än motståndarna vinner man inga krig. Har man större vilja än sin moståndare kan en sak som talang vara betydelselös. Motivation slår klass sägs det ju. Låt oss då hoppas att denna klyscha verkligen får sägas efter matchen mot Milan.
