Bergamos trollkarl!
Vissa tränare älskar dom. Andra hatar dom. I Sverige är dom mest hatade bland svenska tränare. Men vem bryr sig om vad dom tycker så länge publiken älskar dom?
Domenico Morfeo har aldrig haft ett riktigt hem. Han är bara 29 år men har redan hunnit byta klubb 10 gånger för 7 olika klubbar. Mest har det cirukulerat kring Fiorentina och hans moderklubb Atalanta, men aldrig har han bosatt sig riktigt.
170 cm över marken och endast 67 kilo tung har han aldrig skrämt sina motståndare fysiskt sätt. Men det han saknar i fysik har han desto mer fått i intelligens.
Parma har länge skrikit efter en arvtagare till Veron som endast stannade ett år i klubben. Nakata och Ortega kostade tillsammans runt 550 miljoner kr men producerade inte hälften av det Morfeo producerat på dessa säsonger han varit här - Tillsammans!
Spelartyper som Morfeo är älskade i Italien. Dom har det där lilla extra. Francesco Totti, Alessandro Del Piero och tills viss mån Antonio Cassano. Spelare som i form kan fullständigt dominera en match. Spelare som hittar dom där luckorna mellan försvaret i mörker, luckor som vi vanliga dödliga behöver minutrar för att se. Spelare som helt enkelt spelar för publikens skull. Dessa spelare växer inte på träd, och är till viss del älskade endast i Italien. Visst har Spanien också en del, men det är i Italien som dom får det där erkännandet.
I länder som England och Sverige ska en mittfältare jobba hemåt och alltid tänka på lagets bästa. Dom tillåts inte vara sig själva, utan ska vara mer som Lampard. En spelare som Anders Svensson kan självklart inte få ut sin fulla register då...
Domenico Morfeos kontrakt går ut till sommaren. En inte alltför vågad gissning är att någon av storklubbarna försöker locka över han som back-up till sina stjärnor. Milan, Inter eller Juventus - det kvittar. Det slutar alltid likandant. Han belönas med ett bra kontrakt och en bänkplats längst ut till höger. 29 år gammal är Morfeo på toppen av sin karriär och har med en del tur fortfarande 3 bra år framför sig. Skadorna som han dragits med har varit tuffa, men Parmas ledning har aldrig riskerats hans hälsa trots vår kritiska situation i ligan. I vissa matcher har man fullständigt sett hur offensiven saknat hans kreativitet och passningar. Med han i startelvan tillförs en helt ny dimension i vårt anfall, och nu har han efter ett par år av måltorka börjat producera mål igen. Säsongen 95-96 gjorde han 11 mål för Atalanta, fortfarande personligt rekord, men kan mycket väl slå det iår.
Då gäller det att han håller sig skadefri. Blir det så kan Parma mycket väl fortsätta gå bra i ligan. Och med lite tur kanske han höjer bucklan i Lissabon om ett par veckor.
