Vad händer nu?
Om det inte var kris innan så är det definitivt en sådan nu när Gilardino inte längre är en del av Parmas lagbygge.
Efter många om och men blev det i måndags kväll klart att Gilardino lämnar Parma för spel i Milan i fem år framöver. Nyheten kom inte som någon chock och det var ingen större besvikelse som infann sig när nyheten offentliggjordes. För vi visste redan att han skulle lämna klubben nu i sommar. Och efter allt han gjort för klubben, alla mål som Il Bomber stänkt in, så unnar jag honom denna framgång. Han är en av världens bästa anfallare och förtjänar också att spela i en av världens bästa klubbar. Besviken är man istället på Parmaledningen för hur de har skött hela affären.
Redan förra sommaren ryktades om att han var på väg bort men Gilardino var ambitiös och skrev på för tre år till för att Parma på så sätt skulle kunna få ut så mycket pengar som möjligt vid en eventuell affär denna sommar.
Ända sedan Parma besegrade Bologna på Renato dall'Ara i spareggiot har Milan väntat på att få knyta till sig Gilardino men man stötte på hinder. Parma begärde dryga 30 miljoner euro för sitt anfallsess medan Milan inte ville betala mer än 24 miljoner. Luca Baraldi var fast besluten om att inte släppa Gilardino för mindre än 30 miljoner och Chelsea hoppade då in i leken och slängde upp otroliga 50 miljoner euro på bordet. Ett drömbud! Men Gilardino själv hade inga planer på spel i Premier League. Det stundar ett VM-slutspel i Tyskland nästa sommar och Gilardino fruktade att han, vid en flytt till England skulle få svårt att anpassa sig till spelstilen och därmed skulle riskera att förlora sin landslagsplats. Den gode Alberto ville inte missa ännu ett stort slutspel likt sommaren 2004, då Trappatoni inte valde att ta med honom i landslagstruppen till EM.
Ingen flytt till Chelsea och det verkade heller inte som det skulle bli spel i Milan kommande säsong heller då de fortfarande inte var villiga att spendera stora pengar på en ny anfallare. När sedan Gaetano Valenza, en italiensk affärsman, verksam i Schweiz, visade intresse för att köpa upp klubben Parma och då inte låta några av de nuvarande stjärnorna i Parma lämna klubben, blev det inte mycket bättre för Milan.
Allting verkade klart med Valenza och det enda som fattades var betalningen. Baraldi trodde även han att allting var klart och denne lämnade sin post i Parmaledningen. Men pengarna från Valenza kom aldrig; schweiziska helgdagar och andra diverse byråkratiska problem gjorde att vi inte kunde få någon ny ägare. Enrico Bondi, mannen som anställdes för att ta hand om våra finansiella frågor, och Guido Angiolini, vår så kallade president, tappade till slut tålamodet med Valenza och affären avskrevs.
I takt med att ägaraffären gick i stöpet återupptog också Milan sitt intresse för Gilardino. Och Gilardino "hjälpte till" genom att i media gå ut och säga att han endast ville spela i Milan. Om inte det blev Milan skulle han bli kvar i Parma till kontraktet går ut sommaren 2007 och sedan gå som Bosmanfall - inte ett endaste öre skulle då ges till Parma! Detta var ett uttalande som skiljde sig rejält från ett tidigare uttalande från Gilardinos sida där han önskade en lösning som skulle gynna både honom och Parma och han sade också att han inte ville skiljas från Parma som ovänner. Gilardino hjälpte Milan att sätta press på Parma!
Milan hade nu övertaget på Parma, Milan hade fördel, istället för det motsatta. Det var Parma som skulle sälja - det var Milan som var i desperat behov av en ny anfallare. I ett sådant läge bör det vara Parma som pressar Milan till att betala vartenda lilla öre som Gilardino är värd. Men det var istället Parma som blev desperata över att få till en försäljning. Det är inte utan att man blir misstänksam; någon från Milansidan måste haft kontakt med Gilardino och bett honom skapa detta scenario. Misstankarna går genast till Enrico Bondi. Bondi är anställd för att ha hand om Parmas ekonomi. Han är anställd av staten...staten a.k.a Silvio Berlusconi!!!
Affären med Gilardino sköttes på ett amatörmässigt sätt. Vi lät Milan få kommandot och vi hade ingen som kunde sätta press på dem. Om det var för att ingen klarade av att tämja Galliani eller om ingen hade viljan att göra det, vet vi inte. Men en sak har vi i varje fall klart för oss; vår sportdirektör Oreste Cinquini är en svag man. I en sådan här situation hade vi behövt någon som Luca Baraldi eller Arrigo Sacchi, någon som vågar ta för sig. Oreste Cinquini har tydligen inte den förmågan som de andra nämnda har och det är oroväckande för Parmas del.
Övergångssumman sägs ha hamnat på 24 miljoner euro. Och visst, 24 miljoner euro är inte lite pengar, det är jag väl medveten om. Men tänk efter lite...
1) Gilardino är ordinarie i den italienska landslagstruppen.
2) Gilardino har under två säsonger gjort 47 ligamål.
3) Gilardino är fortfarande ung, bara 23 år gammal. Han har således minst tio år till kvar på den absoluta toppen.
Så...är 24 miljoner euro fortfarande ett bra pris för Gilardino?
********************************
Nu när Gilardino lämnat klubben har vi en enorm anfallskris. Francesco Ruopolo har också han lämnat för spel i Lokomotiv Moskva, så nu har vi endast en anfallsbesättning beståendes av Tonino Sorrentino, Zlatko Dedic och Alex Gibbs. Tidigare år när våra toppanfallare lämnat, har någon annan klivit fram och tagit dennes plats. Vi har en fin anfallstradition och förhoppningsvis fortsätter denna. Den jag tror kommer ta Gilardinos plats och slå igenom stort kommande säsong är Tonino Sorrentino. Sorrentino gjorde förra säsongen sitt första mål i Parmadressen. Gilardino gjorde sitt första mål för Parma mot Brescia, säsongen 2002/03. Säsongen efter blev det 23 stycken, och förra säsongen 24 stycken. Måtte Sorrentino få en liknande utveckling - Gilardino och Sorrentino låter ju ändå inte helt olika varandra...
