L'ucellino: Besk eftersmak för en god sak
Ciao! 16h skärmtittande är över, har sovit på saken också. Själv är jag lättförförd och blir lätt exalterad över rykten, fastän jag vet innerst inne att det inte finns på kartan. Igår var en dag som kunde ha levererat vad som helst, men som istället slutade med ett stumt avslut.
Igår var jag mer än missnöjd när jag gick och la mig. Trots att Fiorentinasupportern och Sky-reportern Marco Dell’Olio fastslog tidigt under kvällen att Fiorentina hade stängt mercaton var jag fast besluten att fler nyförvärv skulle in. Lyrisk av 27milj för Alonso, girig efter att spetsa till laget, huggande på varenda rykte. Hetast var Sportiello och Obiang, två nyförvärv som verkar ha kunnat gå i hamn, två nyförvärv som hade fått mig att somna nöjd och belåten. Det blev ingen belåtenhet som sussade mig till sömns, varken Sportiello eller Obiang kom till Viola. Den ekonomiska biten klämde hårt och Fiorentina snålade på både målvaktstalangen och den hårt jobbande mittfältaren. Besvikelse… För att inte tala om tidigare under dagen, då jag besviken fick reda på att Jovetic-affären var död – allt för att Viola vägrade betala hela lönen. Återigen ekonomin.
Under dagen har det bubblat upp en siffra om skulder på 40milj de senaste två säsongerna - givetvis ingen bra siffra för ett provinslag som Fiorentina. Det är vår gode Corvino som uttalar sig om mercaton, och medger att laget inte kommer att kunna slåss om en scudetto.
”Jag föredrar att få fansen att drömma när jag verkligen tror vi kan klara det, jag försöker att inte teasa dem.”
Corvino har gjort ett hästjobb. Ett jobb som de flesta inte ser och förstår. Han har rensat upp laget helt, gjort sig av med onödigt material och onödiga kostnader. Han har gjort det som har varit bäst för klubben, kanske inte på sportsligt kort sikt, men i det långa loppet. Corvino nämner Uefas financial fair play som ett hinder, att man var tvungna att täcka skulderna istället för att handla, något jag helt är med på. Angående Alonso-pengarna (27milj) var det inte bara jag som började hoppas och Corvino menar att ”det var ett erbjudande vi inte kunde tacka nej till” trots att man hade som mål att inte tappa någon nyckelspelare under fönstret. Men pengarna användes för att täcka. Man tackade nej till ”viktiga erbjudanden” på Kalinic, Astori, Borja Valero och Badelj och lyckades hålla emot och behålla den ack så viktiga grunden. Mercaton stängdes, istället för ett fint nyförvärv, med att man lånade ut Mati Fernandez till ett desperat Milan - han fick inte plats i det ”nya” Fiorentina. Något som möjligen symboliserar sommarens mercato, utrensning och ekonomisk balans.
På kritiken att Fiorentina borde spenderat mer pengar svarar Corvino snyggt:
”Ibland kan man köpa flanell för priset av ull eller silver för priset av guld, bara för att bevisa att man har gjort någonting.”
Jag tror 100% på den gamla räven Corvino. Vi missade en vacker återkomst av Jovetic, en ny möjlig stormålvakt i Sportiello men vi har också täckt för tidigare misstag i skulder och fel spelare. Corvino har spacklat och målat om Fiorentina, inte lika tekniskt skickligt men redo för en ny lång säsong och med en stabil grund. Det är fortfarande surt och jag förstår missnöjet, jag är själv lika missnöjd. Men det kommer vara värt det när missnöjdheten har lagt sig - detta var någonting Fiorentina behövde. Och spelare till trots, så är och förblir klubben alltid större.
Forza Corven, Forza Viola! Viola quore.
