Bildspel: Hellas Verona-Sampdoria
Sommaren tar aldrig slut, den flyttar bara - till norra Italien. Där kryssar den mellan paninostånd och plastmuggar till bredden fyllda av öl. Mellan gulblå flaggor, mellan gulblå hjärtan. Har man tur kan man vid Bentegodi, en onsdagskväll i oktober, fånga ett ögonblick av gulblå passion från mörkblå läktarblock. Kanske får man uppleva ett vänskapsband byggt på gemensam vördnad eller få en skymt av en vattenkammad Mandorlini.
Bara minuter från avspark i matchen mellan Verona och Sampdoria.
Läktarna badar i mörkblått, gult och mörkblått. Betongen på Bentegodi pulserar.
Ljudet från busvisslingar och burop är öronbedövande när Sampdoria får en billig straff.
Pozzi är kall. Straffen sitter otagbart högt till höger om Rafael.
Publiken är levande på Bentegodis samtliga läktarsektioner.
Glädjen som Gomez Talebs 1-1-nick framkallar.
Målskytten var nedstämd på presskonferensen och märkbart besviken över det oavgjorda resultatet.
Mellan spelarna var andan vänskaplig efter matchens slut. Många bytte tröjor med varandra.
Abbate vinkar och Rafael tackar för stödet.
Långt efter att Gomez Taleb lämnat pressrummet stegade en vattenkammad Mandorlini
in och tog över podiet.
En auktoritär ledare vars närvaro inger respekt.
