Brentford - Hull City
1 - 1

Brescia - Parma 2-0

Paci förstörde Parmas chanser genom att dra på sig ett rött kort efter en halvtimmes spel. En timmes uppförsbacke slutade i en 2-0 seger för ett uddlöst Brescia mot ett än uddlösare Parma

När startelvan inför Parmas bortamatch mot ett av ligans sämre lag, Brescia, släpptes såg den ut precis som vanligt med ett undantag. Säsongens bäste mittback Paletta fick stå till sidan för den klart sämre Paci. Ett misstag från Marinos sida som skulle visa sig bli ödesdigert.

Parma tog tag i taktpinnen direkt men hade problem med att skapa farliga målchanser. Brescia spelade lågt, och det fanns inte mycket ytor för Parma att vara konstruktiva på, men laget försökte. Crespo fick ett läge nära målvakten efter dryga 20 minuter, men slog bollen över i halvlekens bästa målchans för Parma.

Efter knappa halvtimmen spelad kom Brescia på kontring, vilket slutade med att Paci som siste man sparkade ner Eder på mitten av Parmas planhalva. Fullständigt idiotiskt av Paci som gärna för min del kunde fått en straffrunda i joggingspåret på ett par mil tidigt imorgon bitti. Domaren hade inget annat val än att låta Paci syna det röda, och Parma reducerades till 10 man. Samtidigt tvingades Brescia byta ut nersparkade Eder mot Parmabekantingen Lanzafame. Cordova la därefter en frispark som gick hårt längs med marken. Mirante borde klistrat bollen, men returen gick istället ut till Lanzafame, och Mirante fick alltså stå för en svettig dubbelräddning.

Marino gjorde ett byte efter utvisningen, ut med Crespo och in med Paletta. Dagens andra ödesdigra misstag var alltså att Marino plockade ut Parmas bäste målskytt den här säsongen i en match där det första målet skulle betyda allt. Bytet hjälpte föga, och under halvlekens resterande minuter såg försvaret virrigare ut än Peppe Eng gjorde på dansgolvet. Kommunikationen och organisationen var bedrövlig att se, och hade vi mött ett lag av någorlunda kaliber hade vi förmodligen legat under med 2-3 mål i pausvilan.

Pausvilan ja, den har vi väl inte riktigt haft på vår sida under det nya året. Mot Juventus kom Parma i kontring med tre man mot två ett par sekunder innan paus, då valde domaren istället att blåsa av matchen vilket fick Dzemaili att gå i taket. Idag annonserades först tre minuter ut, vilket ändrades till fyra. När dessa fyra minuter var slut valde domaren att trots det inte blåsa, utan han väntade en halvminut till innan Brescia gick till anfall och Francesco Bega vackert prickade in 1-0 via stolpen. Visst, målet var helt rättvist sett till spelet, men domarens agerande i situationen var fullständigt skandalöst.

I den andra halvleken försvann hönsgården längst bak för Parma, men detta berodde knappast på att försvarsspelarna höjde sig, utan snarare på att Brescia tappade lusten att anfalla. Brescia sjönk lågt, men istället för att försöka spela sig igenom slog Parma långboll efter långboll. Med en 164 cm lång anfallare i Giovinco gick detta inte speciellt bra, och Brescia kunde genom att försvara mot Palladino med minst två man i var höjdduell enkelt nicka bort bollarna. Att beordra spelarna att slå långt mot en minimal anfallare var Marinos tredje ödesdigra misstag.

Medan Parma fortsatte med felpass efter felpass och långbollar överallt utom till rätt adress fortsatte Brescia göra sitt för att döda matchen. Men inte genom att anfalla, sätta två noll och spiken i kistan. Nej, genom att spela med alla spelare så lågt som möjligt, samtidigt som man inte drog sig för diverse tjuvsmällar på Parmaspelare samtidigt som domaren lät korten ligga kvar i fickan. Gaetano Berardis råa kapning av den för dagen fullständigt genomusle Valiani kunde används som skolexempel på domarskolan på hur en tackling med dobbarna före ser ut, men Valiani belönades endast med frispark.

Visst, det slogs inlägg och det försöktes. Men mittfältarna tog inte jobbet, och när jag vid ett tillfälle räknade antalet försvarare Giovinco och Palladino hade emot sig i straffområdet vid ett inläggsförsök och kom fram till att de två vitklädda hade sju blåklädda mot sig kändes situationen hopplös. Inte blev det bättre när det visade sig att Marino valde att ta en av Parmas få godkända spelare, Palladino, av planen med kvarten kvar till förmån för Angelo. Att Palladino togs ut får ses som Marinos fjärde ödesdigra misstag. Att han väntade med att plocka in Bojinov till matchminut 83 är misstag nummer fem. Marino borde fundera på om han ska ställa sin plats till förfogande, i alla fall om jag får bestämma.

Naturligtvis var det roliga inte över här. I en Bresciakontring bjuds Kone på oceaner av yta, och drar på ett hårt skott i stolpen. Bara sekunder senare är det Diamantis tur att pröva lyckan från distans. Vackert skruvar han in 2-0, och det är ridå för Parma. Ett håglöst, slarvigt och felanvänt Parma som med rätt ledning och inställning kunde slagit Brescia idag, trots det numerära underläget. En rejäl uppryckning krävs på alla fronter, vi har ett alldeles för bra lag för att bli inblandat i en bottenstrid.