Brigate Gialloblu och historien om Curva Sud i Verona – Del 2
Fullsatta arenor, läktarkoreografier i världsklass och de bästa spelarna från hela världen. Serie A kallades ”Il campionato piú bello del mondo”. Året var 1982 och Hellas Verona var tillbaka i Serie A, det var även Brigate Gialloblu, BG, vilket motståndarsupportrarna i serien skulle bli väl medvetna om.
Verona tog sig tillbaka till Serie A 1982, samma år som Italien van VM-guld i Spanien. Intresset för fotboll i Italien har alltid varit stort men efter framgångarna i VM-slutspelet var det en hype kring italiensk fotboll som aldrig tidigare skådats. TV-marknaden växte och flera lokalstationer startades i Verona. Varje dag kunde man se spelarna i Hellas Verona bli intervjuade i TV och de gick från att vara seriefigurer som man läste om i tidningarna till att bli en lokalangelägenhet. I och med de dagliga tv-sändningarna växte intresset kring Hellas Verona, speciellt bland ungdomarna i de mindre provinsstäderna runt Verona, där många blev fanatiska supportrar till laget. Tidigare hade detta varit en omöjlighet då Rai hade TV-monopol och de intervjuade bara spelarna från de stora lagen.
Kurvan blev aggressivare och mer politisk
Alla de bästa fotbollsspelarna från hela världen spelade i Italien under den här tiden och Serie A kallades för ”Il campionato piú bello del mondo”. Scener, som idag anses overkliga, utspelade sig på arenorna. Det var fullt av människor på matcherna, kurvorna var helt täckta av flaggor och banderoller och det var nyskapande läktarkoreografier till varje match. Pyroteknik och rökbomber användes flitigt på läktarna och det var även under dessa år som våldet blev ett naturligt inslag hos många av ultrasgrupperna i Italien.
När Hellas Verona tog sig upp till Serie A igen 1982 betydde det även att ”gli ultras gialloblu” kom in på den stora supporterscenen. Hundratals nya ungdomar sökte sig till Curva Sud och blandade sig med veteranerna från 70-talet. Det var en stor generationsväxling och mentaliteten i kurvan blev aggressivare och mer politisk i sitt uttryck. För att beskriva mentaliteten i kurvan gjorde en lokal tevekanal ett program som hette ”Elvis Ciurla tifoso della curva”. Det var en parodi som drev med den syn en utomstående hade om Curva Sud som ett gäng våldsamma ligister som inte brydde sig om några andra än dem själva och den lilla förståelsen som finns mellan en ultrá i kurvan och en sittplats supporter som sitter tyst och lugnt på sin plats utan att stötta laget.
Många av de nya unga supportrarna gick endast med i BG av en anledning, upploppen och slagsmålen mot motståndarsupportrarna. Redan under våren 1982 när det stod klart att Verona skulle gå upp i Serie A började dessa supportrar diskutera hur de skulle attackera motståndarsupportrarna. Planerna skred till verket och redan i första matchen mot Inter blev det upplopp och kravaller och så fortsatte det hela säsongen och kulminerade i Coppa Italia semifinalen mot Milan i juni. Efter den stökiga premiärsäsongen i Serie A (på 80-talet) fick Veronasupportrarna en stämpel på sig att vara rasister och huliganer som lever kvar än idag.
Vänster och högergrupperingar stod enade på Curva Sud
På 70-talet var Curva Sud i Verona relativt opolitisk trots att närvaron av politiska grupper var stor, det var direktiv från grundarna av BG som ville hålla politiska budskap borta från arenan. Men i och med generationsväxlingen på 80-talet försvagades viljan av en opolitisk kurva och fler och fler politiska symboler började synas på den södra kurvan på Bentegodi. Detta var ingen trend som skedde endast i Verona, utan precis som landet i övrigt blev Curva Sud kraftigt högerinfluerad. Grupper som ”Verona Front” och ”Gioventú Scaligera” visade upp flaggor och banderoller med klart högerinfluerade budskap. Men trots politikens intåg på kurvan levde BG grundarnas budskap om att Verona alltid ska gå först vidare och vänstergrupperingar som ”Rude Boys” kunde stå sida vid sida med sina politiska motståndare utan några problem. Kärnan i kurvan var väldigt väl sammansatt och alla, oavsett politisk tillhörighet, var välkomna och det rådde en enighet och en förståelse mellan grupperna.
I Hellas och staden Veronas namn förenades man och bildade en gulblå vägg av kärlek, passion och fanatism. Alla skillnader suddades ut och dussintals grupper stod bakom hundratals banderoller och flaggor med olika budskap, men som i grund och botten bara stod för en enda sak. Ett stort pulserande gulblått hjärta som följde Hellas vart de än spelade, och alla sjöng tillsammans:
"in ogni posto che andiamo
tutti ci chiedono
chi noi siamo
glielo diciamo
chi noi siamo
brigate, brigate, gialloblu!
siamo l’armata del Verona
e nessun ci fermerà
noi saremo sempre qua
per restare in serie A
il Verona è la squadra del mio cuor!”
”Vart vi än åker frågar alla vilka vi är och vi säger alltid till dom vilka vi är, brigate, brigate, gialloblu! Vi är Veronas armé och ingen kan stoppa oss. Vi är här för att stanna i Serie A. Verona är laget i mitt hjärta!”
