Cassano-Belfodil - vilka drar vinstlotten?
I en affär med Inter som för unge Ishak Belfodil till Milano är Parma samtidigt på väg att knyta till sig Antonio Cassano, en spelare av absolut högsta klass. Många har undrat över detaljer och i den här artikeln ska jag försöka analysera affären och räta ut några av frågetecknen.
En mercato-bomb briserade tidigare under veckan. Landslagsmeriterade fantasistan Antonio Cassano ryktas vara på väg till Parma. En övergång som kan bli helt osannolik för jag kan inte minnas senast en spelare med den statusen bar Parma-tröjan. Men än är inte övergången färdig. Klubbarna är visserligen överens men än finns en del detaljer kvar att lösa och jag bör förklara att jag ännu inte har ropat hej ännu. Det här är enbart ett sätt att försöka räta ut frågetecknen, även om detaljerna kring bytesaffären fortfarande är lite luddiga.
Låt oss börja med huvudpersonen i affären, Ishak Belfodil. Anfallaren köptes in av Parma från Lyon för ett år sedan. Övergångssumman landade på 2,5 miljoner euro där det även inkluderades en klausul som garanterar Lyon 20% av en framtida försäljning. Belfodil började säsongen lovande och var under hösten en frisk fläkt i Parmas offensiv. Runt årsskiftet och under våren tappade han en aning. Något som, så klart är naturligt för en så pass ung spelare, som inte kan behålla momentumet och jämnheten över en hel säsong. Men lite av det här tappet får även Belfodil själv stå för. För i takt med målen och framgångarna växte även egot. När tränaren Roberto Donadoni i bortamatchen mot Lazio valde att placera Belfodil på bänken och starta med Amauri var den unge fransk-algeriern inte alls nöjd. Han visade upp sitt missnöje genom att sätta fingret framför munnen och hyssja Donadoni, sedan han gjort mål efter att ha fått hoppa in i den andra halvleken.
Naturligtvis är det inte negativt med en spelare som visar upp hunger och viljan att spela. Men precis som Donadoni flera gånger påpekade under säsongen så måste Belfodil ändå behålla fötterna på jorden och fortsätta växa med ödmjukhet. För än har den unge anfallaren inte hunnit bevisa någonting. Belfodils talang råder det ingen som helst tvekan om, han kan bli hur bra som helst i framtiden. Men då måste den, ibland något lata attityden förbättras.
Belfodils fina säsong har gjort att fler och fler klubbar fått upp ögonen för han. Anbuden har redan inkommit från klubbar som Napoli, Wolfsburg och Shakhtar Donetsk. I de bägge sistnämnda fallen nobbades buden av Parma, medan Napoli - vars bud övervägdes noga från Parma-håll - till slut drog tillbaka sitt intresse. Men så knackade Inter på dörren och en överenskommelse mellan klubbarna kunde nås. Det är som tidigare redan nämnt, en något luddig affär på förhand men låt oss redogöra för det som har rapporterats från flera olika källor.
Inter rapporteras ha erbjudit Parma 10 miljoner euro för 50% av Ishak Belfodils kontrakt. Utöver detta är man överens om att inkludera försvararen Matias Silvestre och anfallaren Antonio Cassano i affären. I försvararens fall gäller det ett lån med en köpoption. När det gäller Cassano är det mer oklart. Spelaren har ett kontrakt med Inter som går ut sommaren 2014, d v s om ett år. Det har talats om ett lån även i hans fall, där Parma om ett år kommer att kunna överta spelarens kontrakt gratis om ett år. Men Cassano sitter för närvarande på en hög lön (ca 2,7 miljoner euro netto) i Inter. Med den skyhöga inkomstskatten i Italien som klubbarna även måste stå för så landar Cassanos bruttolön på uppemot 5 miljoner euro. En på tok för hög summa för Parma att betala vilket gör att vi då står inför två olika alternativ:
1) Det ena är att Parma betalar en procentsats av lönen medan Inter betalar den resterande delen (rimligtvis 50% var). Men eftersom Inter inte väntas göra detta så återstår endast alternativ nummer två.
2) Som är att Inter släpper Antonio Cassano till Parma så att klubben äger honom till 100% och därmed kan förhandla med spelaren om en lönesänkning.
Så låt oss ponera att alternativ nummer två är det mest troliga scenariot. Då hamnar vi i en situation där värdet av affären mellan de två klubbarna förändras. Låt oss gå igenom hur det ligger till:
Inter betalar alltså 10 miljoner euro för 50% av Ishak Belfodils kontrakt. Utöver detta har vi två spelare inkluderade i affären där den ene, Matias Silvestre lånas ut till Parma och den andre Antonio Cassano skulle gå på fullt ägarskap till Parma. När det gäller lån så brukar de ligga på 10% av spelarens värde. Inter köpte nyligen loss Silvestre från Palermo till en summa av 6 miljoner euro. Värdet av hans lån till Parma borde således ligga runt 0,6 miljoner euro.
Antonio Cassano värderades av Milan till 5 miljoner euro förra sommaren, då man inkluderade honom i bytesaffären med Inter som tog Giampaolo Pazzini till den rödsvarta delen av Milano. Cassanos värde har knappast sjunkit efter den gångna säsongen, där han gjorde totalt nio mål och femton assists i Inter-tröjan. Men eftersom han sitter på ett utgående kontrakt så bör värderingen vara oförändrad sedan förra sommaren. Alltså ca 5 miljoner euro.
Belfodils 50%: 10 miljoner € + Cassano: ~ 5 miljoner € + Silvestres lån: ~ 0,6 miljoner € = 15,6 miljoner €
Med facit i hand kan vi konstatera att affären därmed har ett totalt värde på nästan 16 miljoner euro. För HALVA Belfodil!
Så varför släpper Inter Silvestre och Cassano så lättvindigt? Dels beror det på att spelarna inte ingår i nye tränaren Walter Mazzarris planer men också på att klubben blöder ekonomiskt och måste sänka sina lönekostnader. Det har rapporterats att Inter skulle spara in ungefär 8 miljoner euro på att slippa betala de bägge spelarnas löner nästa säsong. Från diverse Inter-håll har det påpekats att klubben därmed bara betalar 2 miljoner euro för Belfodils 50%. Detta skulle jag säga är rent nonsens och totalt missledande. Må så vara att Inter sparar in pengar på att slippa betala spelarnas löner men det är inget som rör Parma på något sätt. Dessutom måste vi en gång för alla göra skillnad på en lönebudget och en transferbudget. Låt oss inte blanda ihop äpplen och päron gott folk.
Med dessa siffror svart på vitt kan vi då sammanfatta det hela. Låt mig än en gång klargöra att affären inte på något sätt är klar och att dessa siffror inte är officiella. Men det är dessa siffror som nämns och som därmed har använts i artikeln.
Så vilken klubb gynnas då av en sådan här affär? Är det Inter eller Parma? Inter får in en talangfull anfallare som har framtiden framför sig och blir samtidigt av med två oönskade spelare och löneposter. Parma i sin tur får in två kvalitetsspelare som kan hjälpa klubben nå högre höjder. Utöver detta får man också in en stor summa pengar samtidigt som man fortfarande äger 50% av Belfodil. Båda klubbarna kan finna positiva aspekter ur den här affären men även ur en objektiv synvinkel står det glasklart för mig vilka som gynnas mest och det är Parma.
