Parma - Chievo: De flygande åsnorna landar på Ennio Tardini
Parma tar emot Chievo Verona på Ennio Tardini under söndagseftermiddagen.
Läget hos korsfararna
Parma har befunnit sig i god form de senaste omgångarna. Efter två övertygande segrar mot Torino och Sassuolo så bröts segervanan borta mot Milan senast. Det var en ganska tung förlust då laget gjorde en stark insats men tyvärr missade man för många klara chanser samtidigt som Milan när matchen stod och vägde som mest fick en ytterst tveksam straff till skänkes från VAR-teamet. Nu är siktet inställt såklart att försöka studsa tillbaka från den förlusten omgående. Det kommer inte bli riktigt lika så enkelt som man gärna hade hoppats.
Skadeläget i Parma är dystert för stunden. Storstjärnan Gervinho fick gå av senast mot Milan på grund av skada och han missar matchen och ivorianen har ju visat att han ensam kan avgöra matcher. Det något ålderstigna och långsamma Chievoförsvaret hade ju på förhand varit som en våt dröm för honom. Sedan åkte även Alberto Grassi tyvärr på en allvarlig knäskada som håller honom borta resten utav säsongen. Mycket, mycket olyckligt och mina sympatier går ut till honom. Grassi hade verkligen börjat komma igång och kändes allt mer cementerad i Parmas startelva. Det är ett väldigt stort avbräck för D'Aversa och man hade på känn också att Grassi skulle göra en bra säsong, i synnerhet en stark vår. Som sagt, väldigt ledsamma nyheter. Det mesta talar för att den före detta Chievomannen Luca Rigoni går in och ersätter Grassi samtidigt som Amato Ciciretti ersätter Gervinho. Ciciretti har ju hittills varit kanske den stora besvikelsen men han har samtidigt inte haft riktigt chansen att visa upp sig på allvar. Om han får starta här så måste han verkligen ta chansen att hävda sig.
Förmodad startelva: 4-3-3: Sepe; Iacoboni, Alves, Bastoni, Gagliolo; Barilla, Scozzarella, Rigoni; Ciciretti, Inglese, Biabiany.
Nyckelkomponenter
Bastoni - Alves - Den Atalantafostrade stortalangen Bastoni har de senaste matcherna etablerat sig i mittförsvaret och flyttat ut den löjligt mångsidige Gagliolo till vänsterbacken. Bastoni har verkligen utmärkt sig och spelar på ett väldigt kompromisslöst sätt som är skönt att se. Han mår nog ganska gott av att ha den vise portugisen bredvid sig och jag börjar förvänta mig hyfsade saker i framtiden för den 19-årige italienaren.
Barilla & CO - Parmas mittfält har gjort ett bra jobb under säsongen och visat upp en enastående löpkapacitet samtidigt som man har varit riktigt bra på att förflytta bollen med en ordentlig fart. Grassis färdigheter matchade väldigt väl in och det känns som att det inte riktigt finns samma potential bakom honom. Barilla kommer få ett ännu större nyckellass att dra nu är känslan.
Inglese utan sin lekkamrat - Bobby English går upp emot sin fjolårsklubb och får ju en ordentlig nyckelroll här i Gervinhos frånvaro. Parma har ju haft en sådan enorm fördel och styrka gentemot alla andra klubbar som hade förväntan på sig att höra till i de lägre regionerna att man har två såpass dödliga krafter i anfallet. Nu saknas Gervinho och Inglese måste bära bördan på egen hand.
Läget hos de flygande åsnorna
Det finns klubbar som får en enkel start på säsongen och så finns det klubbar som Chievo. Det är sannerligen ingen bedårande syn som åsnesympatisörerna har bjudits på. Chievo på grund av att saker och ting inte ska ha stått helt rätt till i räkenskaperna(Där har deras motståndare idag en del erfarenheter kring med) fått inleda på minuspoäng. Lägg därtill att Chievos trupp är svagare på många år och jag har väntat på att tappet av den fantastiska sportchefen och Campedellis gamla radarpartner in crime Giovanni Sartori ska börja märkas(Han lämnade för Atalanta för några år sedan). Och nu är vi här tror jag. Sartori hade ju en lysande förmåga att snappa upp spelare som de övriga klubbarna inte längre önskade hos sig men som satt inne på väldigt mycket oanvänd potential samtidigt som det kunde dyka in en okänd spelare från Balkanhalvön eller Frankernas rike som gjorde storsuccé. Att förlora en sådan stor källa av kunskap och kompetens i den sportsliga ledningen brukar så småningom kunna visa sig på planen. Utöver den tunga inledningen så hann Gian Piero Ventura med att hoppa in i klubben och förhöja hatkänslorna som det italienska folket redan känner för honom. Redan när han kom så ville han lämna den gamle förbundskaptenen och han ersattes sedermera med Domenico Di Carlo. Och Mimmo Di Carlo är ett namn som klingar bekant för den Parmasupportern som har huvudet lite extra på skaft. Det var Di Carlo som tog över efter Claudio Ranieri men dessvärre lyckades han inte infria förhoppningarna utan Parma åkte på en nedflyttning. Senare tog Di Carlo över efter den stora åsneikonen Luigi Del Neri i Sampdoria där den sistnämnda hade flygit som den gula åsnan han är och återigen mäktat med att åstadkomma en nedflyttning. Det är egentligen endast i Chievo som Di Carlo återkommande har lyckats i(i Serie A) vilket man måste säga har en viss charm över sig. Och resultatmässigt så har detta fått en kortsiktigt positiv effekt. Di Carlo har verkligen lyckats täppa igen försvaret vilket har lett till två imponerande kryss mot topplagen Napoli och Lazio. Krysset Napoli kom även på bortaplan och slog ned som en blixt från klar himmel. Om Di Carlo lyckades hålla Chievo kvar i Serie A så hade han förtjänat titeln som årets tränare i mitt tycke.
Frånvarande från Chievos trupp är gamle Nenad Tomovic som är skadad och sedan är ytterbacken som numera mest spelar mittback, Luca Rossettini avstängd. Rossettini är inte heller någon ungdom direkt då han faktiskt är gammal lagkamrat med Parmalegendaren Enrico Chiesa som bägge två höll till i Siena i mitten av 2000-talet.
Förmodad startelva: 4-3-1-2: Sorrentino; Depaoli, Bani, Barba, Cacciatore; Obi, Radovanovic, Hetemaj; Birsa; Pellissier, Meggiorini.
Se upp för: Valter Birsa, alltid Birsa.
Hela diafragman skriker att detta blir en 0-0 match. Di Carlo har strukturerat om defensiven på ett bra sätt och ett decimerat Parma kan teoretiskt få det svårt att luckra upp det. Grassis tempostarka andravågslöpningar är ett offensivt vapen som hade varit till nytta här och utan Gervinhos skicklighet och otroliga flärd så känns det som att det kanske ska till en drömträff från Inglese för att nätet ska rassla. Om Chievo skulle lyckas med en skalp här så hoppas jag åtminstone att det blir Pellissier som är segerskytten. 39-åringen som är en av de sista kvarvarande 70-talisterna är en fantastisk bandiera som förtjänar respekt och beundran. Många vet ju inte om att när Chievo åkte ur Serie A för ett antal år sedan, på den tiden då Pellissier var en garanterad dussinmålsmålskytt i högsta serien så var gedigna klubbar från både Spanien och Frankrike och nosade på honom. PSG och Marseille ska ha varit väldigt konkreta i sitt intresse men Pellissier drog tidigt upp den kalla handen och stanna i sitt älskade Chievo. Resten är väldokumenterad historia. Pellissier vann Serie B:s skytteliga i överlägsen stil och Chievos sejour i Serie B blev endast ettårig.
