Ciao a tutti!
Hej alla! Det är jag som är Stéphanie och som kommer att skriva här på Hellassidan tillsammans med Johan. Vad som från början var tänkt som ett kort äventyr har kommit till att bli min vardag och snart har jag varit ”veronese” i hela fyra år. ”Tiden går snabbt när man har roligt” säger de och det måste stämma för tiden har flugit förbi.
Jag kom till Verona och Italien för att prova på proffslivet. För första gången skulle jag få prova på att enbart satsa på fotbollen och inte behöva jobba vid sidan om. Nu pratar vi om damfotboll så det handlar om att ta sig igenom månaden, men hur som helst var det helt enkelt en chans jag ville ta vara på och se vad jag kunde göra utav den möjligheten.
Italienska damligan är som många andra europeiska ligor ganska ojämn, men det är kul att se att den för varje år förbättras. Till exempel så var det endast tillåtet med en utländsk spelare det året jag om och jag hade endast en annan ”utländsk” lagkamrat. Hon var brasilianska med en italiensk mormor och kunde därför ordna ett italienskt pass.
Året därpå utökades kvoten till två utländska spelare för att sedan året efter släppa europa fritt samt ytterligare tre utomeuropeiska spelare.
Jag kan väl tycka att det är okej med en gräns, men för att kunna konkurrera med andra ligor så måste man ha något sånär lika förutsättningar.
I år har de även bantat serien från 16 lag till 14 vilket är positivt. Nästa år ska den ner till 12 lag för att få en jämnare serie så som ni ser så händer det saker även här!
Vad kan jag då tillföra här på Hellassidan?
När jag kom till Verona hade jag ingen större större koll på Hellas eller Chievo. Jag gick först och såg en Chievomatch - de spelade ju trots allt i Serie A. Därefter blev jag snabbt tillrättavisad av mina nya vänner i Verona, för laget i stan är ju faktiskt Hellas.
Att gå på en Hellasmatch var en helt annan sak. Trots att de ”bara” spelade i Serie C så var det fullt med folk på läktarn. Curva Sud sjöng i 95 minuter i sträck och de blågula flaggorna vajade i ett blågult hav.
Till Stadio Bentegodi återvände jag flera gånger och det var häftigt att se laget klättra och tillsist lyckas ta sig tillbaka där de hör hemma - Serie A!
I ett land med ekonomisk kris är fotbollen en livboj för många. Ett sätt att tänka på något annat och för att ha en gemenskap. I Verona är Hellas det enda som gäller och var du än går så gör det dig påmind, om det så är genom upphängda tröjor eller Hellassymboler intatuerade på kroppar.
Så utan att ha varit uppväxt med Hellas så har de kommit mig nära. Genom vänner, genom min agent, genom min ”italienska familj och genom andra fotbollskontakter. Jag hoppas att jag kan överföra den känslan till er läsare och fans och att genom mina kontakter via fotbollen kunna ger er något annorlunda då och då!
A presto!
Stéphanie
