StartitalienSerie AHellas Verona FCKrönika: Derbyt som inte är ett derby - Primo tempo

Krönika: Derbyt som inte är ett derby - Primo tempo

Jag är ledsen alla vänner men dett är en repris av en krönika från 21 Nov 2013. Svininfluensa har tagit sin tribut och utan att vilja lämna Hellas - Chievo helt på lördag så lyfter jag oblygt fram en repris på min krönika om rivaliteten mellan föreningarna. Brösttonerna var lite högre då allt var nyare efter Hellas första säsong på elva år i Serie:A. Trots det så finns fortfarande ändå allt kvar där under Hellasfansens sargade yta ...och bara väntar på att ta stegen och lyfta igen.

-Guarda! säger mannen utan att titta på mig.
Den kompakte herren franför mig kastar upp ett mynt.
-Che cosa vedi? fortsätter han med bestämd röst. - Vad ser du?
Det ser ut som ett tvåeurosmynt vid första anblicken men när jag tittar närmare så ser jag Hellas Veronas logga från 1985 på ena sidan och Cangrande della Scala på andra.
-De lilla skitlaget "La squadretta" har snott den här från oss. Det här är vår symbol. Det har inget med Chievo att göra. Han pekar på Cangrande och är klart upprörd nu.
Han har svårt att sitta still på stolen i baren där vi stämt möte.
-De har tagit och kopierat allt: Cangrande, stegen, färgerna - allt de är vårt, som de har gjort till sitt.

När jag tänkte att ha ett inför reportage om derbyt mellan Hellas och Chievo hade lätt att hitta personen jag ville intervjua men svårare att hitta ingången till vad att prata om.
Hellas Chievo är inget derby som har några anor - bara i fem säsonger har lagen mött varandra - det gör det till 10 matcher. Bara en säsong har det varit i Serie:A - resten i B. De får t.ex. IFK Göteborg - V:a Frölunda att framstå som el clásico

Det senaste mötet var den ödestigra säsongen Chievo debuterade med en UEFA-cup plats - en poäng från Champions League och Hellas åkte ut och började sin ökenvandring ut i provinserna för att leta upp sin förlorade identitet.

Hellas Verona har aldrig tagit sin "kusin från landet" som en stor rival, trots att de varit bättre.
Tills för några år sedan...

Jag sitter på en bar i Bussolengo - en mil utanför Verona och bara 5km från förorten Chievo. Baren är inredd med tröjor från olika epoker, lagfoton på nya och äldre trupper och egna bilder från firande av Serie:A platsen i våras.
Han som kastade upp myntet sitter framför mig - Giuseppe Calabrese - president i Movimento Gialloblú, Hellas största supporterförening - och han ger mig svaret om derbyt innan jag ens har ställt en fråga.

"Furto! "

Det handlar om stöld, inget annat. Identitetsstöld - vilket i Sverige skulle ge två års fängelse.

Det får mig att osökt att tänka på den klassiska filmen All about Eve - Bette Davis paradroll som den stora stjärnan som tar sig ann en beundrarinna, men snart upptäcker hon att den unga kvinnan håller på att ta över hennes liv.

Men för att förtydlig de hela i fotbollstermer går vi tillbaka till nådens år 2002, men åker nu till Sverige och ser kvalet till allsvenskan mellan IFK Göteborg och Frölunda och ser detta scenario i stället för vad som egentligen hände (lite hårddraget):

Frölunda slår ut IFK i kvalet.

Säsongen efter då IFK harvar i Superettan utan att göra någon Osborn särskilt glad så känner Frölunda att deras färger, grönt och vitt, inte är en höjdare utan beslutar för att byta. Det tar blått i stället för grönt.

Medan IFK tuggar vidare i Superettan tycker Frölunda att namnet Göteborgs behövs för att folk ska förstå var de är ifrån. De byter till VF Göteborg.

Kamraterna har helt tappat fotfästet och åker ur Superettan och rumlar runt ute på vischan mot Överås, Laholm och Kinna. VF Frölunda, eller blåvitt som de nu börjar kallas, gör stadiga säsonger i Allsvenskan, tycker att deras logga inte matchar klubben. De tar sonika Göteborgs statsvapen - lejonet med trekronorskölden - och sätter på sitt emblem.

Tänkbart att de skulle kunna ske? Knappast. Men i Verona är det ett faktum.

- Innan vi börjar. För mig är inte det här ett derby utan ett match om identieten i Verona. Visst, för staden Verona är det ett derby. Men inte för Hellas supportrar, derby är mot Vicenza - inget annat
Senast vi möttes fanns ingen rivalitet alls, Chievo var bara en lite klubb från förorten som kommit upp i seriesystemet. Kunde inte bry oss mindre.
Vad hände?
- Luca Campedelli hände. Först var det egentligen långt innan, slutet på femtiotalet, som Chievo bytte från biancoceleste till gialloblú. hade de lite stolthet skulle de gå tillbaka till det. Sen på nittiotalet började de ta symboler som varit förknippat med, t.ex. Cangrande de la Scala, riddaren med lansen som är förknippat med staden Verona och klubben Hellas.
Och mer?
-Sen var det sponsorerna. Paulani, som Campadelli äger, är en av Italiens största tillverkare av Pandoro - den italienska sockerkakan som finns i varje norditaliensk hem vid jul, vilket ändå inte räckte utan övertalade Banca Popolrae di Verona - Veronas största bank - att lämna Hellas 2001 och stödja Chievo i stället.
Just det, det gick ryckte om att hellassupporters lämnade banken efter det?
-Stämmer.
Många?
-Vet inte hur många men vi pratar säkert några hundra
Men det stanna inte där, eller hur?
- Nej, för några år sedan snodde det också stegen - scaglieri symbolen. Men de var fräcka. De bytte ut antal steg i den. Hellas har tre och Chievo har fyra (även om det förekommer fyra i Hellas klubbmärke. red.anm.). Det här var när Hellas fortfarande spelade i Serie:C. Problemet är att Hellas hade dålig ekonomi och kunde inte, och tänkte antagligen inte på det heller, att ta exclusivitet på symbolerna. Varför skulle någon ta dem?

För att sammanbinda Chievo ännu mer med staden Verona så ändrade det namnet till ChievoVerona - i ett, inga mellanslag. Allt för att få stoltsera och förknippas med Verona. Luca Campedelli ville helt enkelt systematiskt ta över, utnyttja och utplåna Hellas från kartan. Han räknade aldrig med att de skulle komma tillbaka till Serie:A igen.

Fägerna, sponsorerna och namnet - i all ära -det kunde Hellas ta men det här med stegen blev droppen för den eventuella vänskapen som funnits mellan Chievo och Hellas.
Det här var sommaren 2009 - Hellas hade åkt ur och skulle gnugga på i provinserna mot storheter som Gulianova, Rimini och Potenza.
Campedelli såg ingen återvändå för Hellas i snar framtid, och det gjorde väl ingen i Hellas egentligen heller, utan tog helt sonika tillfället i akt och sno den mest heliga av alla heliga Hellas symboler - la scala - stegen.

Den här gången hade han och klubben dock gått för långt. Men det dröjde egentligen ett år innan de vaknade, shocken över att vara i Serie:C hade fått klubben att helt tappa sitt självförtroende och hela första året i Lega Pro var som en dålig dröm som man bara väntade på att vakna upp ifrån. Tyvärr var det än så länge bara fansen som hade vaknat och såg vad som var på gång.

Men 2010 började de mullra...

«Società Paluani Chievo schifosi ladri di simboli e colori» - Paulani och Chievo är tjuvar som stjäl symboler och färger och «La Scala non si tocca» - Bort med händerna från stegen - kunde läsas på Bentegodi - signerat Curva Sud.

Men också hot som: «Campedelli attento! Fatti la scorta» - Se upp Campedelli! Skaffa dig livvakter.(alla citat fritt översatta)

Sno symboler, kopiera färgerna, sälja matcherna... det här är "Stile Chievo"

Fansen började inse vad som höll på att hända och skrev ett öppet brev till Chievo, till Luca men också till Hellas Veronas ledning.
De bad ledningen i Hellas att stå upp för värden och symboler som nu Luca Campedelli tar bit för bit.

"Varför inte stå för egna värden, varför immitera våra symboler och färger och förvränga fotbollshitorien. Stå upp för egna ideer och stjäl inte de som finns. Stegen är Hellas symbol har alltid varit och kommer alltid förbli"

Svaret lät inte vänta på sig.
Luca Campedelli replikerade direkt på kvällen på Chievos officiella hemsida med att tacka för historielektionen, om än felaktik, och tyckte att Hellas Verona inte skulle tala om värden, med tanke på det hot Hellasfansen hade skrivit utanför Bentegodi, utan det var Chievo som stod för det och relationen mellan de två "kusinerna" hade passerat en punkt utan återvändå.
Från och med då har det varit frostigt i relationen mellan klubbarna.

Nu gick inte Luca Campedellis planer att Hellas skulle förtvina och dö sotdöden utan klubben gjorde med Mandorlini en otrolig resa och lämnade botten i Serie:C (några poäng från nerflyttningplats efter 12 omgångar när Mandorlini tog över) till nu en sjätteplats i Serie:A
Nu kändes det som om den gode Luca hade tappat greppet, särskilt efter att Hellas fick en stor sponsor i form av agsm 2011- de kommunalt ägda företaget - som Chievo försökt jobba med tidigare. Då, tre år tidigare, hade det fått först ja sen, helt plötsligt, ett nej med motiveringen att ett kommunalt bolag ska inte stödja proffessionella föreningar.
Luca beskyllde kommunen för försingring av allmäna medel och tog upp det på regeringsnivå.
De kom dock aldrig upp på dagordningen utan lät det bero.

Det bittra i det är att Campedelli egentligen själv ville ha sponsorn men inte fick det. Var lite dråpligt också när han tyckte att kommunen bara gick på Hellas Verona gamla historia och inte såg det nya, speciellt då när han själv har jobbat för ta över den nämnda för egen vinning genom att utnyttja Hellas alla symboler.

Källor. L´Arena, Corriere de Vento