Avellino - Empoli
3 - 2

Förlust. Igen.

Efter kvällens besvikelse på Tardinis för dagen inte alltför gröna gräs är det nu trippelt Emilianskt under det förrädiska strecket. Idag är Parma närmre segern än i de två tidigare förlusterna, men det är inte tillräckligt. Glansen har sedan länge flagnat och att året kommer bli tufft står klart redan nu.

Det började helt okej, Curvan satte tonen med ett vackert tifo och Parma försvarade sig bra när Roma som väntat tog hand om bollinnehavet. Dessutom stack man upp fint och i en tiominutersperiod var det till och med Parma som förde spelet. Den självklare regissören hette Sebastian och ett tag kändes det som om det skulle bli en riktigt trevlig afton. Våra spelare offrade sig för varandra men det där sista saknades.

Giovinco fick som jag redan nämnt bära det tunga lasset för Il Crociati, men han har inte alltför mycket att jobba med runt omkring sig. Galloppa som är den tänkte mittfältskreatören i Dzemailis frånfälle lös med sin frånvaro även fast hans namn stod i startelvan. Morrone visar visserligen vilja och kamplusta men när det gäller kreativitet och teknik är Il Capitano inte att räkna med. Han sjunger verkligen på sista versen. Floccari var väl okej, men definitivt inte mer. Kvar återstår bara våra yttrar, och där lägger jag in ett kraftigt plus för vår franske speedkula. Biabiany var en personlig favorit redan under den förra sejouren i klubben, men idag var han bättre än på länge med många vunna dueller defensivt och en lovande offensiv. Men när det hela summeras saknade atommyran tillräckligt många lekkamrater.

Det skapades bara en enda målchans i den första halvleken och den stod gästerna för. Francesco Totti drog på från distans och Mirante klarade bara av att stöta bollen i stolpen. Från stolpen studsade sen bollen i ryggen på vår burväktare ut till en framrusande Osvaldo som bombade bollen rakt på den halvliggande Mirante. Parma kom undan med blotta förskräckelsen.

I den första halvlekens slutskede tacklade den redan varnade Simon Kjaer ner Biabiany vilket kunde renderat i danskens andra gula kort. I mina färgade ögon borde Simon fått en tidig dusch redan där, men det såg istället Luis Enrique till att Kjaer fick i pausen. Den övertände dansken blev avlöst av Burdisso i paus.

Knappt hann den andra halvleken börja innan det rasslade till framför bortacurvan. Sopren nickar Osvaldo in 0-1 i den riktning inlägget kom ifrån. Med vikten på fel ben är Mirante chanslös, men den riktiga kängan delar jag ut till mittbackskollegorna. Den enda Romaspelaren som fanns i straffområdet lät herrarna Lucarelli och Paletta stå obevakad mitt emellan dem. Uselt.

Målet väcker ingen revanschlusta hos våra pågar utan snarare tvärtom. Det blir slarvigare och slarvigare och Roma kör över oss i inledningen av andra. Osvaldo är grymt nära att punktera matchen och det enda Colomba kan kasta in är Jadid och Crespo. All heder åt Jadids insats idag, men han ska inte spela i ett lag med ambitioner dit jag vill, men kanske inte riktigt kan, kategorisera in vårt Parma. Hernan får inte alltför många minuter utan byts ut skadad ganska snart tragiskt nog.

Roma bjuder in oss i matchen igen efter en stund men vi förvaltar inte chanserna. Den bästa skulle Giovinco egentligen ha, men när atommyran är helt ensam i mitten på en kontring väljer istället den i övrigt utmärkte Biabiany att dra på en katastrofalt dålig tåpaj. Så mycket mer blir det inte, Ze Eduardo skjuter på täckande Romaben, Zaccardo nickar i famnen på Lobont och Jadid snubblar en boll tätt utanför stolpen.

Närmre än så kommer inte Parma, och utöver applåderna till Simplicio hittas dagens glädjeämnen istället i sändningen Club Calcio bjöd på. Har ni inte sett Medicis hyllning till Giovinco så gör det. Och om någon spelat in matchen får de gärna lägga ut Perlskogs upprepade kommentarer om Ghirardis kroppsform på tuben. Den ”rundlagde mannen” från Brescia har ett och annat att fundera över.

Visst har Medici rätt, visst är Giovinco bra, men det räcker ju inte. Långt ifrån. Vi kan inte lägga lagets öde i händerna på en halv människa. Leonardi och Ghirardi är de som bär skulden för att vi sitter med skägget i brevlådan och med bara två lag bakom oss i tabellen. Låt oss hoppas på underverk av Giovinco och Colomba så att vi inte är helt avsågade när Januarifönstret ska styra upp vår säsong. Det kommer bli ett tufft år.