Hellas - Juventus 2 - 2 : Hellas fick Bentegodi att koka
Mandorlins mannar stod för en magisk upphämtning på ett kokande Bentegodi.
Che Partita!
I hissen på väg upp till pressläktaren får jag sällskap av arenas säkerhetsvaktchef.
Hissens slowmotionfart upp inbjuder till kallprat så jag frågar slött vad han tror om matchen.
"Ma, Juve e troppo forte. Vince con due gol" Svara själv med att han antagligen har rätt och lommar vidare till min plats.
Efter knappt ha hunnit konstanterat att den ständigt odugliga uppkopplingen fortfarande är ...oduglig och hälsat på grannen trycker Tevez in 1-0 på en målvaktsretur och sen uttökar till 2-0 i en misstänkt offsideposition var hans tips redan inne.
För det som hände sen har nog inte hänt för som det såg ut i första halvlek var det inget som överhvudtaget visade på att något annat skulle hända. Lite som Tage Danielssons berömda Harrisburgsketch. Det var så osannolikt att det har nog egentligen inte hänt.
Det efter en den där lejonviljan som Toni var ute efter innan match när han sa att "ska vi kunna ta Juventus måste vi kämpa som lejon, vi kommer ingen vart annars för de är bättre än oss tekniskt"
För i andra halvlek tog Alphahanen själv, Luca Toni, första steget på den perfekta frisparken Romulo knorrade iväg. Pang! Klass!
Nu började de bli liv. Hellas hade vttring men Juve var också farliga i sina kontringar, då främst den inbytte Osvaldo som störde Hellas föresvar med sin oberäknerlighet.
Se sett ur hemmaögon, ej sett några TV repriser, så borde Hellas fått en straff fem minuter kvar på en klar hands i straffområdet. Trycket var nu enormt från publiken och en sista ansträngning kom när Romulo, än en gång, fick till ett perfekt inlägg där Juanito bara hade att sätta till pannan - i nittioelfte övertidsminuten.
Det är svårt att summera en så emonsionell match i bara ord utan känslan sitter där när man ser nära 25.000 på Bentegodi bara vråla rätt ut i den klara, kalla vårluften.
Alla hämningar bara släppte. Såg hur barn stod mållösa, kvinnor ställa sig på stängslen och vrålar och herrar i övre medelålder låta tårarna forsa ut. Och jag skäms inte för att säga att jag var en av dem jag var en av dem. Det gick inte att hålla sig fast jag satt på opartiskhetens heliga tempel - pressläktaren. Det bara inte gick att hålla ingen förlösningen av en match som inte var en match men som blev något som alla som var där kommer att minnas.
Euforin att ha slagit (ja, jag vet...) giganten, den oslagbara pansarmaskinen.
Vi är en av dem, vi är en av dem som tagit poäng mot Juve i år. Det utan en regista, utan att de gått ner på 10 man eller med domarens hjälp.
De osannolika hände
...eller?
Jo, det gjorde nog den ändå för efter matchen i presskorridoren kommer en allvarlig men överlycklig säkerhetschef fram till mig och bara släpper sina hämningar och euforiskt kramar om mig och skriker i mitt öra "Jag, sa ju det! Visste de skulle kunna få poäng!"
Finns alltid vägar att visa sina känslor, sanningshalten är inte så viktig alla gånger.
HELLAS VERONA-JUVENTUS 2-2
Målskyttar: 4' e 21' pt Tevez, 7' st Toni, 49' st Gomez Taleb.
HELLAS VERONA (4-3-3): Rafael; Cacciatore (dal 41' st Gomez Taleb), Marques, Moras, Albertazzi; Romulo, Donadel (dal 24' st Cirigliano), Hallfredsson; Iturbe, Toni, Jankovic (dal 17' st Martinho).
Avbytare: Nicolas, Borra, Pillud, Donati, Marquinho, Cacia, Gonzalez, Sala, Agostini.
All.: Mandorlini.
JUVENTUS (3-5-2): Buffon; Chiellini (dal 30' st Ogbonna), Bonucci, Caceres; Lichtsteiner, Vidal, Pirlo, Pogba, Asamoah (dal 35' st Peluso); Tevez, Llorente (dal 20' st Osvaldo).
Avbytare: Storari, Rubinho, Pepe, Marchisio, Vucinic, Giovinco, Padoin, Isla.
All.: Conte.
Domare: Doveri di Roma 1.
Assistenter: Stallone e De Pinto.
Varningar: Marques, Hallfredsson. Publik: 25.140 (abbonenter: 16.129; betalande: 9.011)
