Frölunda - Luleå
Inför Sassuolo-Hellas: Ska trender brytas?
- "Same proceed as last year, miss Sophie?" - "Same proceed as every year, James!" Den kända sketchen på nyårsafton - Grevinnan och Betjänten - klingar i öronen när man ser tabellen efter 12 omgångar. Nu har det dock inte så gått så långt att man kan prata om varje år, men i alla fall förra.
Försvarspelet.
Gialloblú har nu släppt in 19 mål. Med det är Hellas Verona lika med Zemans Cagliari och har bara jumbon Parma bakom oss i den tabellen.
Hellas har hållit nollan i tre matcher. De mot lag som Torino och Atalanta, två lag som är klart sämst med produktionen framåt den här säsongen. 7 respektive 5 mål. Att laget höll nollan mot Cagliari på hemmaplan ses kanske inte som konstigt då man alltid sett dem som notoriskt dåliga utanför Sardinien. Men nu när man ser på det så känns det som ett mirakel. De har nämligen mäktat med hela 20 mål varav 14(!) på bortaplan, högst i Serie:A så här långt (tillsammans med Milan).
Hoppet innan starten på Serie:A låg i att med Rafa Marquez ankomst till laget skulle Hellas 68 insläppta mål från förra året bli en parentes i historien.
Hans auktoritet, mästarklass och vinnarskalle skulle sätta prägel på Hellas försvar - trots sin aktningsvärda ålder på 35 år.
Och det verkade som om han var den felande länken som Mandorlini sökte med ljus och lykta hela förra säsongen. Nu ska jag inte säga att Marquez inte levt upp till förväntningarna, för det tycker jag han har, trots några fadäser här och där.
Problemet ligger mer i skadehelvetet Mandorlini hamnat i med sitt manskap. Högerkanten, som har en svag bredd, tål inte att Martic har varit borta halva tiden. Att sätta in Moras, Gonzalez eller för delen Sörensen - alla egentligen utpräglade mittbackar- är verkligen inte alternativ man bygger upp en stark defensiv på. Det blir verkligen "operation-släcka-bränder".
Kontinuiteten var helt annorlunda förra året. Moras var ALLTID mittback. Till största delen med Maietta men också med Gonzalez och brasse-Marques.De enda som haft en fast plats den här säsongen (som då också spelat kontinuerligt) är Marquez och Agostini, vilket gör att rollerna verkligen blir luddiga för alla parter. Konstigt nog så har det synts mer och mer i stället för att det skulle överbryggas med tiden. Den kan också ha med att självförtroende fått sig några törnar efter att inte vunnit nu på sex matcher. Sånt sätter sig.
Nu hänger det inte bara på försvaret utan också vilket stöd de får av mittfältarna. Förra året höll Jorginho klassen som mediano. När han gick vidare så blev det för det mesta på Donadel.
I år står förtroende till Obbadi, Campanhano och Tachtsidis. Låter fin med Obbadi där men när han gick sönder och bara spelat hälften av matcherna varav EN på den position han är mest bekväm på så blir det problem, för en som Tachtsidis har tyvärr inte den spelsinnet, kraften eller tekniken att agera fullfjädrad mediano.
Mycket kriktik har kommt mot Mandorlini att inte våga använda Saviola mer. Egentligen är inte Mister feg att pröva så men här spelra nog förtroende för försvaret en stor roll. Skulle Lopez och Saviola t.ex. vara på plan samtidigt har Hellas försvar än större press på sig för lagdelarna hade absolut blev mer splittrade. Mittfältarna måste gå upp längre och, då i praktiken, även försvaret till en viss del. Där sätter då mittbackarnas långsamhet bromskloss för hela idén.
Men det är som Mandorlini sa " Laget måste försvara sig kollektivt. Visst, det kommer alltid att finnas individuella misstag, så även för moståndarna. Men siffrorna avslöjar tydligt att vi måste bli mer solida, vilket vi måste jobba mer på men försvaret börjar inte där bak utan på mitten".
Nu är det alltså dags för en måstematch. Mot Sassuolo. På bortaplan. Ett Sassuolo som har vaknat till liv efter skalperingen de åkte på mot Inter. De har i stort sett en spegelvänd serie jämfört med Hellas. Hellas har inte kännt segerns sötma på sex matcher, Sassuolo vet nte hur det är att förlora på lika många.
Di Francesco har verkligen fått, till skillnad från Hellas, försvaret att fungera. Bara tre insläppta mål på de sex senaste matcherna och bara ett av dem har inneburit poängtapp - det mot Juventus hemma. Det är alltså ett oerhört tajt lag nu och den naiva anfallsfotbollen man bjöd på i början av säsongen är som bortblåst. Bra positioneringar och effektiva kontringar, då anförda av Taider och Magnarelli på mitten med löftena Berardi och Zaza på topp. Lägg då därtill unge Consigli som varit som en vägg de senaste matcherna.
Mot Hellas kommer dock inte Zaza starta utan rutinerade Floccari tar hans position centralt i anfallet, vilket kanske känns lugnare så här på papret då han inte är lika spelskicklig som Zaza. Men tror jag egentligen inte gör så stor skillnad på laget då de inte kommer vara spelförande.
Vad man vet säkert efter matchens utgången är att speglingen inte kommer ha uppört.
Frågan är om det blir Staus Quo eller om Hellas orkar bryta sin trend med en kurva sluttande lite mer uppåt. Gärna också att inte Grevinnan och betjänten fortsätter att klinga, för om det är så kan det bli en riktigt, riktigt tuff avslutning på höstsäsongen.
Matchtruppen:
Målvakter: 1 Rafael, 22 Benussi, 95 Gollini.
Försvarare: 2 Rodriguez, 4 R. Marquez, 16 Luna, 18 Moras, 25 R. Marques, 28 Brivio, 33 Agostini, 40 Gonzalez.
Mittfältare: 10 Hallfredsson, 23 Ionita, 27 Valoti, 30 Campanharo, 77 Tachtsidis.
Anfallare: 7 Saviola, 9 Toni, 17 Lopez, 20 Lazaros, 21 Gomez Taleb, 99 Nenè.
Som ni ser är det bara en tjugotvåmannatrupp ocg de som saknas är Sala, Jankovic, Obbadi och de båda ytterbackarna Martic och Sörensen. Med det förstår ni att blir vikarie, än en gång, på högerbacksplatsen. Det mest troliga är att Gonzalez får vidare förtroende på den positionen.
x