Inför Torino - Parma: Tufft läge på Olimpico Grande Toro

Under lördagseftermiddagen så tågar Parma ut på Stadio Olimpico di Grande Torino för att möta Turins verkliga stolthet i vad som på förhand är en mycket tuff match för korsfararna.

Läget i Parma.

Parma kommer från en jobbigare period med två raka förluster mot Lazio och Atalanta och ett kryss hemma mot Frosinone. En hel del spelare har dippat rejält i form de senaste veckorna däribland Parmas stora affischnamn Gervinho som knappt märktes av mot Frosinone. Senaste matchen var ett onödigt och frustrerande poängtapp för D'Aversas mannar, i synnerhet då det stundande spelschemat tillhör kategorin tuffare. 

Ett stort huvudbry för Roberto D'Aversa inför dagens drabbning är att Leo Stulac missar matchen på grund av den omdömeslösa utvisningen i senaste matchen. Stulac är en av Parmas mer givna pjäser då han är den enda mittfältaren egentligen med tillräcklig kvalité som besitter de nödvändiga färdigheterna för att husera som det defensiva ankaret på mitten. Alla andra mittfältarna i Parma konkurrerar om de två platserna bredvid Stulac på mittfältet. I de flesta införrapporteringar så verkar folk tro att Antonino Barilla kommer gå in och ersätta Stulac rakt av då denne är åter från avstängning. Personligen skulle jag se detta som lite av ett slöseri med tanke på Barilla som spelartyp. 30-åringen från Reggio di Calabria där han spenderat majoriteten utav sin karriär har varit lite av en positiv överraskning hittills under säsongen. Han har framstått som en duracellkanin på mitten och är framförallt viktig i offensiven där han har en förmåga att ta sig till möjligheter eller stå för aktioner som leder till möjligheter. Han stod för en ytterst delikat assist fram till Ceravolos mål mot Genoa och hade hans lagkamrater varit lite mer effektiva så hade han stått på fler assist. Att ha Barilla i den lite mer djupt huserande rollen där många av huvuduppgifterna är defensiva, framförallt att strypa ytan mellan mittfält och backlinjen för motståndarna kanske inte är det mest optimala tänker jag mig. Kanske att den mångsidige och rutinerade räven Luca Rigoni skulle kunna ta hand om den rollen mer effektivt? Skadeläget i Parma är oförändrat från senaste omgången där Roberto Inglese stod för ett positivt inhopp efter sin skada och han förväntas gå rakt in i elvan här. 

Förmodad startelva: 4-3-3: Sepe; Iacoboni, Alves, Gagliolo, Gobbi; Rigoni, Barilla, Deiola; Gervinho, Inglese, Siligardi. 


Läget i Torino

Torino är ett av de lagen som har presterat i linje med de förväntningar som fanns på förhand. Man huserar i detta nu på övre halvan av tabellen där man förväntades ta en plats. Walter Mazzari ses som en garanti på den här nivån och intrycket är att han har infört lite större stabilitet i laget. Torino har under några säsonger varit ett sådant lag som på en bra dag kan slå alla lagen i serien men som misslyckas med att konsekvent nå den nivån. Men i år har man undvikit de där rejäla lågvattenprestationerna hittintills där 3-1 förlusten mot Napoli förmodligen är den som står ut mest i negativ bemärkelse. Däremot har man sjabblat bort lite poäng mot sämre lag under säsongen och det är väl just där som Mazzari har att jobba med och det erbjuder även Parma en viss hoppfullhet inför dagens drabbning. Laget innehåller flera spelare vars högstanivå är i paritet med spelare i toppklubbarna men jämnheten och förmågan att konsekvent prestera på den nivån finns inte riktigt där. En snabblick nedanför kring några utav Torinos spelare. 

Salvatore Sirigu - En rutinerad burväktare som blev lite bortglömd i fotbollssfären efter att ha hamnat i PSG:s frysbox. Sirigu blev ett offer av det nya tänket som genomsyrar fotbollen för stunden att det är viktigare för en målvakt att kunna dribbla och slå hollywoodkrossar snarare än att rädda bollar som skjuts mot en. Sirigu är på så sätt en gammalmodig och traditionell keeper vars styrka ligger i att rädda skott med händerna främst. Skulle man bedöma målvakter endast efter denna förmåga så skulle Sirigu tillhöra toppskiktet bland världens målvakter. Ser sällan Sirigu misslyckas med att rädda det han ska rädda och ofta är känslan att han gör mer än så. 

Iago Falque - Skulle inte vara överdrivet förvånad om spanjoren innan tiden i Torino tar slut har uppnåt eller åtminstone snuddat vid ikonstatus. Falque är väl en ganska tydlig representant för "provinsspelare". Oftast säger man sådant med lite elak ton men provinsspelare tillhör oftast mina favoriter. Falque är en sådan vars fotbollsbegåvning är uppenbar för alla vilket är anledningen till att han under sin karriär har tillhört en hela radda av storklubbar(Real Madrid, Barcelona, Tottenham, Juventus, Roma) men spanjoren trivs uppenbarligen bäst i klubbar som Torino. När han har en bra dag kan han stjälpa de flesta klubbar och Bruno Alves riskerar att bli förlöjligad om detta skulle inträffa. En spelare som i teorin borde växa under Mazzaris spelmodell med då han fungerar som allra bäst är känslan i ett omställningslag. 

Andrea Belotti - Var inte särskilt länge sedan som "Il Gallo" var på god väg att erövra världen och storklubbsryktena härjade fritt. Sedan dess har hajpen kring honom dött ut lite grann och prestationerna har inte varit av samma exakta magnitud. Belotti är ett lysande exempel på det jag skrev tidigare om att Torino besitter en överjävlig högstanivå men den nivån kommer inte alltid fram. Belotti är ju annars en strikertyp som är rätt så halvbra på det mesta om man enbart bedömer hans färdigheter.  



Neapolitanaren Armando Izzo är väl också en spelare som förtjänas att nämnas då han ser ut att kunna gå en fin säsong till mötes. Ofta under Mazzaris ledarskap så tenderar en mittback att växa och stå ut lite mer än de övriga backkollegorna. 

Skadesituationen hos Mazzaris boys är en lyxig sådan där endast Soualiho Meité saknas på grund av avstängning. Som individuellt tapp så är det ett ganska stort sådant dock då Meité har sett riktigt fin ut när han spelat och varit väldigt framträdande för Torino. På grund av detta så förväntas Mazzari laborera om lite grann i startelvan. Senast mot Sampdoria startade man med följande manskap: 

3-5-2: Sirigu; Izzo, NKoulou, Djidji; Silvestri, Meité, Rincón, Baselli, Aina; Belotti, Falque. 

Inför matchen mot Parma som sagt tror många på att Mazzari ändrar till en mer 3-4-2-1 uppställning. Där Roberto Soriano kliver in bredvid Falque som släpande bakom Belotti. 

Förmodad startelva: 3-4-2-1: Sirigu; Izzo, NKoulou, Djidji; Silvestri, Rincón, Baselli, Aina; Soriano, Falque; Belotti. 

Nycklar i matchen

Luigi Sepe. Svårt att se Parma komma undan härifrån med poäng utan att Sepe har stått för ett antal reflexräddningar av den högre skolan. 

Tajta till det defensivt. En fördel för Parma kan vara att Torino kommer tvingas vara väldigt bollförande idag. Mot Sampdoria senast där Torino stod för en imponerande 4-1 seger så ville Sampdoria gärna ha större kontroll över transporteringen av bollen vilket passar Torino väldigt bra. Mazzari trivs ju bäst när han kan locka fram moståndaren och göra dem sårbara för snabba omställningarna. Parma å andra sidan kommer förmodligen uppträda väldigt cyniskt i den här matchen och ligga väldigt lågt med backlinjen så upp till bevis om Mazzari har nycklarna som krävs för att låsa upp det. 

Gervinho & Inglese. Känslan inför är att den potentiella utgången av denna match är i mångt och mycket kopplat till första målet. Det är svårt att se Parma ta med sig någonting ur denna drabbning om man åker på ett tidigt baklängesmål eftersom då kommer man tvinga riskera vilket passar Torino väldigt väl och med den kvalitén de besitter i de offensiva leden är risken stor att det blir ytterligare ett flermålsnederlag. Men om Parma kan mäkta med det första målet så kan situationen bli en helt annan. Och den uppgiften hänger främst på Gervinho och Ingleses axlar. 

Matchen kickar igång med start klockan 15:00. Torino är givetvis storfavoriter men hoppet är det sista som överger en så jag tippar på en 2-1 skalp för Parma. 

0 kommentarer

Martin Eliasson 2018-11-10 11:25:00