Införkrönika: Livorno - Varese
Välbyggda Varese gästar havererande Livorno. Det är snart tio år sedan Livorno senast tog emot Varese och förutsättningarna är kapitalt annorlunda.
Senast Varese gästade Picchi möttes de av den här elvan: Ivan; Cannarsa, Vanigli, Fanucci; Piovani (65’Grauso), Gelsi, Saverino, Stefani, Doga; Alteri (84’Melara), Protti (80’ Scichilone). Året var 2001 serien var C1 och Livorno vann med 1-0 och hur kunde man göra något annat med det laget? Idel hjältar; den blonde målvakten Ivan, stenhårde lagkaptenen Vanigli, avige yttern Doga, unge slitvargen Grauso och skyttekungen Protti ledda av vansinnestränaren Jaconi. Målet gjordes av Saverino och Livorno vann senare den säsongen uppflyttning Serie B och hur kunde man göra något annat?
Men det var en annan tid, en annan Spinelli och ett annat Livorno. Det var spelare av ett helt annat virke, med en annan karaktär. Visst finns det gott om kvaliteter i dagens Livorno, det finns teknisk såväl som taktiskt kompetens, men finns spelarna som inte accepterar att förlora där? Nej, det gör de förstås inte, för hade de gjort det hade Livorno inte haft några problem. Istället kallar vi Tavano lagkapten och Knezevic för försvarsklippa, spelare som visserligen lutar sig mot skytteligatitlar och VM-meriter, men som visat sig vara noll och intet när det blåser snålt. Och nu blåser det snålt.
Sedan Perticones flytt finns väl egentligen bara Iori att luta sig mot. Iori som vikarierat som kapten ledde för ett par säsonger sedan Cittadella från C1 till B, men nu vacklar även han. I veckan talade Iori med pressen om att Livorno, som de senaste dagarna halkat ned ut från playoffplatserna, måste börja titta nedåt i tabellen. Det har han förstås både rätt och fel i. Livorno 2011 är inte ett lag som skall titta nedåt i en Serie B-tabell. Basta. Det finns för mycket modern historia som talar emot det, för mycket resurser och tradition, och i den typen av uttalanden finns risken för en självuppfyllande profetia. Men han har förstås rätt i att det är vägen som för närvarande verkar utstakad för Livorno och det är bättre att vara beredd.
Good cop Pillon ersattes av bad cop Novellino, men hittills (hittills för vi hoppas ju förstås) har det inte lett till någonting. Samma blodlöshet, samma tvåa-i-alla-närkamper, samma uddlöshet framför mål, eller rättare sagt: samma oförmåga att närma sig mål. Novellino har gjort det Pillon inte kunde, ville eller vågade, nämligen exprimenterat. Hans 4-2-3-1/4-4-1-1 såg bra ut mot Novara, sämre ut mot Ascoli och pinsamt mot Cittadella. Men frågan är väl om det egentligen är Novellinos fel och svaret är att det förmodligen har väldigt lite med tränaren att göra. Livornos problem finns lite högre i organisationen, där man precis som förra året vägrade att se till lagets behov när man gav sig in i januarimarknaden. Samme Spinelli som för snart tio år sedan lyckades reashoppa ihop ett lag av idel vinnare lyckas idag inte bara undvika att hitta nya, han prånglar dessutom iväg en av de få vi har.
Så. Var landar vi då efter denna pessimistiska odyssé? Ja, i någon slags optimism naturligtvis, vi är ju ändå fans... När spelglädjen finns där är Livorno anno 2011 ett bra lag (problemet är ju det chansartade i begreppet spelglädje) och glädjande nog har spelglädjen infunnit sig just mot bättre motstånd. Varese, liksom Torino nästa veckan, är motstånd av högsta klass så tecknen pekar åt Livornos håll.