Inter-Hellas 4-2: En skön förlust
Hellas Verona frånåktapå Giuseppe Meazza mot Inter

Inter-Hellas 4-2: En skön förlust

Hellas Verona hade inte mycket att sätta emot Inter på Guiseppe Meazza utan hemmalaget kunde komfortabelt vinna med 4-2

Ska återkomma till den, nästan hädiska, rubriken senare utan först sätter vi fokus på matchen i sig.

Den här matchen var kändes lite en repris från tidigare storpotätsmöten –som mot Juventus och Roma – vilket visar hur långt ifrån Hellas egentligen är efter de starkare lagen.
Inter satte fyra mål och alla fyra riktiga skitmål, sett till hur de gjordes. Tre av dem var dessutom efter hörnor, som Hellas normalt är starka på.. Att släppa in tre mål på hörnor är ett defensivt bottenrekord för Hellas sen Mandorlini tog över.
Men om vi ser hur de kom till så var otroliga fòrsvarsmissar från Hellas över alla målen.

Tror två stora orsaker till det:

  • Mittbacksparet Moras och Maietta var ringrostiga efter att varit borta en månad respektive två matcher. Även om det inte direkt själva egentligen stod för missarna utan hela mittfältet så kändes inte det som de hade kontroll där bak.
  • Inters rörelse. Inte ens Juve eller Roma hade samma förflyttningar som Inter mot Hellas – inte på så små ytor. Mittfàltet gjorde lite som det ville. Nagatamo, Guarin och Ricky hade rikitg lekstuga och kunde briljera med sin teknik och snabbhet.

Vet inte hur spelarna kändes sig när det kom in på Giuseppe Meazza men de kanske, trots allt, hade det förblindats av tabellpositionen och trodde sig större än var de är. Glömt grunden varför de är de är. Men de blev snabb uppvakning från drömen för den kvällen gav inte Inter något gratis utan körde på med sin totalfotboll med en rikitg sprudlande offensiv.

Första havlek:
Inter satte igång direkt med ett tryck och efter en hörna där en förlupen boll landade hos en helt fristående Jonathan som tryckte till och styrdes in av Moras – detta efter nio minuter. Mardrömmsstart av matchen.
Tyvärr fortsatte hemskheterna redan tre minuter senare. Ytterligare en höra. Tytterligare en försvarsmiss och ytterligare ett Inter mål. Den här gången fick Guarin bollen efter att två Hellas spelare gått på samma gubbe. Jorginho räddade dock på mållinjen, dock inte bättre än han sköt på Palacio vilket resulterade i att den gick i mål.

Nu var det rikitgt tungt. Inter hade fått en smakstart och avslappnat och kunde börja spela ut. Gästerna fick knappt låna bollen i första 25 minuterna Guarin och killarna visade sina tekinska kvaliteteter.
Efter ett tag började dock Hellas röra på sig och första farligheten kom. Toni fick ett bra inlägg från Cacciatore men satte pannan för långt under bollen och den gick över.
Nu hade i alla fall Gialloblú känt att det går att rubba kolossen och tre minuter senare kom belöningen. Martinho slog en bra boll till Toni som såg att Martinho följde upp och vinklade tillbaka den och den lille brasilianaren kom istort sett fri med Carizzo och gjorde inget misstag utan dunka in den i argentinarens vänstra hörn.
Hoppet tändes ...men släcktes bara sex minuter senare när Nagatamo fick fritt spelrum och satte bollen ...i stolpen! Tyvärr var det inge Hellasspelare där utan returen gick till Palacio, som inte heller fick på något bra skott utan det blev en turlig boll till Cambiasso som heller inte hade någon bevakning.
Glädjande nog stanna förnedringen där när domaren blåste för pausvila.

Andra halvlek:
Inter började, som vanligt känns det som , att trycka på. Ingen ändring Hellas spel var i sikte.
Och efter dryga tio minuter fick Inter en hörna igen. Antar du läst om första halvlek och inser att det blev mål igen. På samma onödiga vis som tidigare. Hellasförsvararna håller inte postionen eller spelaren. Rafael räddar men inte bättre än att den studsar på Rolando och in.
Nu satt man mest och var livrädd att det skulle rulla på som Inter gjorde med Sassuolo.

Efter tio minuter in i andra tog Mandorlini ut Donati och satte in Donadel. Vet int om det var någon större skillnad men en skillnad var i alla fall att Romulo, efter tjugo minuter, gett sig tusan på att inte låta sig jävlas. För första gången tog en Hellas spelare tag och följde nivån som Celi satt på matchen, gjorde en korrekt brytning på Ricky och visade det andra att det går.
Han fick själv belöningen när han fick en bra pass från en starkt jobbande Toni och fick till ett bra skott som smet in mellan Carizzo och hans vänstra stolpe.

Nu hade gästerna fått smak, nu kändes inte Mazzarris kamikazepiloter som några jättar längre.
Hellas började kämpa sig in och dominerade nu matchen och fick lite tryck.
Dock blev det bara farligt en enda gång då Toni satte 4-3, men belv avblåst för... ja, vadå? Tydligen hade domaren från Bari tyckt att Toni var för tuff mot Ranocchia, vilket visade sig vara helt taget ur luften. Det var inte ens en duell. Synd på domaren som gjorde en helt felfri insats i första men missade mer i andra.
Laget tröttnade dock och offensiven avtog. Inter kunde, egentligen ganska lätt, hålla undan och bärga tre poäng.
I slute så fick Moras och Belfodil båda rött kort för att det "kramat om varandra" efter matchen. För det blir det två matchers avstängning för de båda.

Om vi går tillbaka till den något krävande rubriken så missupfatta mig rätt; Jag skulle må mycket, mycket bättre om de vann eller i alla fall tog en poäng. Men, nu är vi där vi är och sett till förlusten så är det ändå något det kan ta med sig. Det främst tre saker jag vill lyfta fram hos Hellas den här kvällen.
  • Viljan - Något som Mandorlini sa efter matchen: Grinta, karaktär och hjärta. Ingen ville lägga sig ner och dö utan alla kämpade som om det stod och vägde. En sak att resa sig mot Torino och Parma men att fortsätta jobba borta mot Inter trots tremålsunderläge är karaktär och lagmoral.
  • Fötterna på jorden - Att laget får såna här smällar och inte får höglfygande planer. Hellas är i Serie:A. De är där för att kriga om salvezza. Nu vet vi det. Nu vet spelarna det.
  • i Butei – Sorry Interistas men ”i tifosi dell´Hellas ”blåste er på er egen arena – trots att matchen på planen förlorades. Är det någon liga som de leder så är det där. Ingen slår i Butei dell´Hellas för tillfället.

Så förlusten mot Inter är inte så skrämmande och jobbig trots allt.
De är inte i Serie:A den här säsongen för att vinna de här matcherna, utan för att växa med dem.
Med det här kommer Hellas garanterat komma mer stärkande till match mot Sampdoria på onsdag.

Forza Hellas!

Johan Stistrupjuws@live.se@wintherbird2013-10-27 10:56:00
Author

Fler artiklar om Hellas Verona

Inför Salernitana - Hellas Verona: Ett ögonblick kan förändra miljoner livsöden
Baronis livsviktiga smash-and-grab seger
Den bästa soldaten är den som inte har något att förlora