Krönika: Derbyt som inte är ett derby - Secondo tempo
Här är alltså del två av min krönika som skrevs för dryga två år sedan (22/11 2013) om rivaliteten mellan Hellas Verona och Chievo. Svininfluensan har hållt mig borta från en proper granskning av derbyt på lördag, det är därför det blir en repriskrönika....
Hellas Verona har mötts tio gånger genom åren. Det är inget derby som alltså går till klassikerhistorien. Inga spektakulära matcher eller någon större rivaliet.
Jag kollade upp vad ett färglöst derby i Verona kan ge, mer än sköna poäng i serien.
Det visade sig vara mycket mer än man kan tro.
Baren vi sitter på är inte vilken bar som helst, det är Movimento Gialloblús näste, det är är här allt sker, försäljning av deras tröjor, biljetter och startpunkten för bortamatcherna.
Det är också här, naturligtvis, som alla Movimentos samlas om de ska se matchen på storbild.
Om man vill se matcher i Serie:A i det här området utanför Verona - Bussolengo & Pescantina med tillsammans ungefär 30.000 invånare - finns det minst 15 barer att välja på, men endast en av alla dessa har Chievo som huvudlag - resten är Hellas. Då är vi ändå bara 5km från Chievos näste.
Att de andra barerna skulle visa Chievo om inte Hellas spelade är nästan helt otänkbart - då visas storlagen Inter, Milan eller Juve istället.
Giuseppe Calabrese, eller Beppe som han naturligt kallas här, ger ett ganska barskt intryck vi första anblicken. Hans utstrålar - Sage! dialektalt för "Vad vill du?". Men det är en schimär. Han är helt tvärtom, ställer upp för alla, bjuder på bruschetta på matcherna i baren, skjutsar personer till skjukhus. Klarar han det inte själv så skickar han någon annan. Movimento är som en familj.
I bortamtchen mot Genoa så förolyckades en av Movimentos medlemmar så svårt att han hamnade i koma. Det var efter att shuttlebuss inte stängt dörrarna och han förr handlöst ut och slog i bakhuvudet. Det blev mycket skriverier om det i tidingarna här i Italien eftersom säakerhetsaspekterna verkar vara som bortblåsta när det gäller fansen.
Att Beppe tog bilen de 60 milen - fram och tillbaka - var en självklarhet.
- Jag över och hälsade på honom i tisdags, läget hade stabiliserats. Men alla j***a journalister hängde där och ville fram trots att hans familj uttryckligen bad att bli lämnade i fred.
Vi tillhör familjen, han tillhör vår familj. Det klart man är där.
Vi, Movimento, kommer självklart att hylla honom på derbyt med en banderoll. Men det är delikat, vill inte göra det för stort utan det måste ske med värdighet och stil.
Klocka är sex nu och folk börjar strömma in för att ta en apertivo efter jobbet och innan middagen hemma. I stort sett alla av de som strömmar in är med i Movimento GB och när det ser att Beppe berättar om "la guerra " mellan Hellas och Chievo så har de självklart sina personliga synpunkter på det.
Någon, vars syster är ingift Chievofan, berättar att det nu är så infekterat i relationen att han knappt kan träffa svågern, och absolut inte prata fotboll. Ilskan ligger i luften säger han, men erkänner, att det är mer hos mig än hos honom.
Han känner att hans åttaåriga systerson har blivit indoktrinerad i att hålla på Chievo och vill att han ska se hela perspektivet, inte bara att Chievo spelat i Serie:A så länge han levt utan även historien bakom och under perioden. Han säger också att de inte sålt så många biljetter till Curva Nord - bortasektionen.
Beppe flikar in:
- De är hariga helt enkelt. Förstår dock inte varför. Vi ser dem inte som rivaler på det sättet vi ser Livorno, Vicenza eller något storlag. Det är inte ett derby mellan Lazio och Roma eller Inter och Milan. Den anspänningen finns inte.
Hellas tifosi är mer medelålder, de flesta uppväxta med Preben, Galderisi, Bagnoli och Briegel fortfarande i ganska färskt minne. Medan Chievos fans är ungar och familjer som växt upp med Chievo de senaste 11 åren, de har knappt någon över trettio , förutom då pensionärerna, som mer följer Serie:A en själva lagen. Det speglar sig kanske i försäljningen av bortasektionen.
Sen har kategoriskt Chievo inte visat hur många säsongskort laget sålt, men spekulationerna säger högst tre tusen.
Men, matchen som har otroligt stort värde för fansen, har det även det för spelarna?
De flesta har aldrig mött Chievo innan och många andra har varit med om större derbyn än så.
- Ingen risk att de inte vet.
Jag var ute på träningsanläggningen i måndags och träffade Luca Toni och Mimmo Maietta. Ville bara berätta om hur vi fans såg på matchen och vad den betydde för oss. Mimmo känner jag sen gammalt, han vet värdet av sen här matchen. Han och Hallfredsson har varit med hela vägen från C till A.
Det handlar inte om Chievo i sig utan mer om Campedelli, inte heller om att det är ett derby utan att stå upp för Hellas historia. Vare sig vi vinner eller inte. För oss Hellasfans hade matchen bara varit en som alla andra för att ta poäng och klara salvezza, men Campedelli ändrade på det.
Men vilka ska spela tycker du? Kan Iturbe, som är ung, ta till sig de känslor som matchen kan få?
- För mig spelar det ingen roll, jag ser det rent taktiskt. För mig är det ett stadigt träd som vi har som utgångspunkt. Rafael längst ner och Maietta, Jorginho och Toni som stomme. Resten byggs efter tillgång och hur Mandorlini lägger upp det taktiskt.
Tre poäng på lördag ger 25 poäng - förlust och vi är fortfarande, mentalt, kvar i bottenstriden.
Klockan är nu strax sju och lokalen börjar fyllas. Flesta kommer dit bara snabbt för att ta en apertivo, många av dem för att morsa på Beppe - han är i stort sett alltid där vid sextiden, alla dagar i veckan - och samtidigt köpa biljetter till bortamatchen mot Fiorentina.
Vi hann också prata lite om det, tvillingskapen till Viola och Samp, men också det tidigare med Inter, Toro och Roma, arför det bröts upp.
Nocerinas ultras hamnade också under lupp liksom Movimento Gialloblús historia. Kanske finns plats för det någon annan gång, vad vet man.
Innan jag börjar packa ner min dator börjar kommer en kille fram till mig och säger:
-En sak jag tycker att Chievo kan få behålla som vi har startat.
Jasså?
-Mussi Volanti - flygande åsnorna. Det passar både laget och klubbägaren, med hänvisning till han sätt och hans stora öron.
Men också för oss kaxiga mastinis, som en lite påminnelse eller knäpp på näsan att inte vara för styva korken.
Ligger lite i det. Hellas har alltid sett sig som stadens lag, även om de inte visat upp det på bästa sätt, resultat och tifosi mässigt. Nu har nytt blod kommit i Setti, ny era med Toni, Jorginho och Rafael.
Kanske finns ett litet utrymmer att tacka Chievo och Campedelli för att det satt staden i brand och fått fansen och klubben att inse att det är läge att leva upp till sin historia.
Men inte just nu, och just idag - då ska vi se till att flygande åsnor inte existerar.
Alé! alé! - Boom boom boom!
Hellas-Chievo 18.00 på Stadio Marcantonio Bentegodi
Jag kommer vara där- kommer du?