Lazio - Hellas 3 -3 : En förlust för båda parter
Fyrverkerierna avlöste varandra. Från att brandbomber kastats in under cupfinalen så fick vi se målkavalkad på måndagkvällen. Som kunde ha varit mycket mer...
Det är inte slut förrän den feta damen sjunger är en gammal sägen. Känns mer som att när Lazio spelar så gäller "det är inte slut förrän Lazio fått en straff tillskänks".
Hände mot Livorno borta i förra omgången - det hände mot Hellas i går.
Nu skulle dock Hellas inte behöva sätta sig i den situation ifall Toni hade gjort det han tidigare lyckats med utan att förta sig. Nämligen göra enkla mål.
Hellasbombaren hade FYRA solklara lägen att göra mål. Berisha räddade tre och ett var utanför. Lägg då därtill att Hellas var livsfarliga på sina hörnor.
Även om inte Toni kunde förvalta sina chanser kunde laget agera lite kyligare med en man mer ( Lalic gav Iturbe en rejäl flygtur) sista fem än att anfalla till varje pris.
Visst, det är lagets menatlitet - men lite smartness kan man kanske begära i ett sånt läge.
Annars det mest signifikativa från matchen vara att båda lagen har problem med sina försvar. Det enda målet som inte kändes som det berodde på taskigt försvarspel var när Marquinho satte 1-1. Resten handlade om försvarare som kolliderar (straffen till 3-3) , försvarare ur position (Lazio 1-0 och Iturbes 2-2) slöa försvarare (Romulos 2-3) eller dålig rensning (Lazios 2-1).
Utmärkande för Hellas där matchen var två saker: Iturbes spel - sa det innan och säger det igen. Han har verkligen växt under den här säsongen. Minns han när han fick agera offensiv spelfördelare i hemmamatchen mot Livorno i höstas. Av tiden Hellas hade bollen så stod han för minst 50% av den tiden under första halvlek. Men det var mer kvantitet än kvalitet. Mandorlini ändrade direkt efter pausen och satte han på högrekanten - hade bollen mindre fast fick mer kvalitet i sitt agerande.
Tyvärr var Luca Toni utmärkande - fast negativt. Att han var på rätt plats, slet, fick sina bollar var en sak. Men att missa all de lägen han fick på Olimpico var anmärkningsvärt för att vara honom. Vi pratar om lägen som han tidigare dödat utan att blinka. Lägen nästan för bra för att vara sanna, kanske det som var felet? Lukten av att toppa Cannonieri-listan kanske satt sig nervsystemet.
Hur det än blir med Europa så känner jag att laget ändå ska jaga för en åttondeplats. Få fördelen i Coppa Italia är värt det. Vinst i sista hemmamatchen mot Udinese gör att de hoppet fortfarande lever, trots att Europas slockade igår.
Matchfakta:
LAZIO-HELLAS VERONA 3-3
Målskyttar: 30' pt Keita, 37' pt Marquinho, 15' st Lulic, 24' st Iturbe, 39' st Romulo, 48' st Mauri.
LAZIO (4-3-3): Berisha; Konko, Biava, Cana (dal 37' st Gonzalez), Radu; Biglia (dal 28' st Klose), Ledesma, Lulic; Candreva (dal 36' st Anderson), Mauri, Keita.
Avbytare: Strakosha, Guerrieri, Ciani, Dias, Pereirinha, Kakuta, Onazi, Perea.
Tränare: Reja.
HELLAS VERONA (4-3-3): Rafael; Pillud, Moras, Marques, Albertazzi; Sala (dal 36' Gomez Taleb), Donadel (dal 21' st Cirigliano), Hallfredsson; Iturbe, Toni, Marquinho (dal 21' st Romulo).
Avbytare: Nicolas, Borra, Cacia, Donsah, Rabusic, Gonzalez, Cacciatore, Agostini.
Tränare: Mandorlini.
Domare: Mazzoleni från Bergamo.
Assistenter: Ghiandai & Di Fiore.
Utvisningar: Lulic al 41' st för farligt spel, Albertazzi al 47' st för två varningar. Varningar: Radu, Iturbe, Donadel, Marquinho, Rafael, Hallfredsson.
