Lazio - Parma 1-0
Trots att Lazio drog det längsta strået på Olimpico var Parmas insats ett fall framåt. Försvaret fungerade bra, men utan några gjorda mål vinner man inga matcher.
En tyst inledning, sen rungande applåder för översvämningsoffren. På tröjorna fanns Gabriele och Matteo som hedrades vackert och det var som om Parma bestämt sig för att hedra samtliga på bästa möjliga sätt. Från avspark satte laget en ursinnig fart och redan efter en halvminut susade bollen parallellt med hemmalagets mållinje. Det var Biabiany som kom i duell med den utrusande Marchetti tvingade Laziomålvakten att styra undan bollen. Men i bollbanan dök Stefano Morrone upp, och ur dålig vinkel men med en överspelad målvakt försökte sig vår kapten på att placera in bollen. Det krävdes en rensning på mållinjen för att ställningen skulle stå sig.
Parmas anstormning bedarrade ganska så snart och Lazio tog över matchen. Konko och Cissé kom i två-mot-en-situationer, Hernanes testade Mirante på frispark och Lulic nickade i ribban. Lazio var farligt nära ett ledningsmål, men det där sista fattades.
Fram emot slutet av halvleken arbetade sig Parma in i matchen igen. Strax innan Laziospelarna skulle eskortera domaren ut i spelargången kom Parmas bästa chans i matchen. Den kvicke fransmannen Biabiany nickade klockrent bollen i ribban och matchen levde verkligen inför den andra halvleken.
Parmas spel präglades av många längre bollar och mycket bollar längs kanten. Som fastslagits många gånger den här säsongen så saknar Parma kvalitet på innermittfältet. Backlinjen sköter sig fint, men det är på mitten som det måste förstärkas i vinter.
Giovinco tvingades lämna planen redan i den fyrtioåttonde minuten, och därmed stod Parma utan spelfördelare. Trots detta försöker Parma ösa på likt i avslutningen av första, men ganska så snabbt är det Lazio som tar över igen. Men till skillnad från under Lazios starka period i första halvlek uteblir målchanserna, Parma försvarar sig med den stora majoriteten av laget och man gör det bra. Det jag mest reagerade på under denna period var Brocchis fula nersparkning av Morrone. Brocchi förlorade en duell och liggandes på marken måttade han en spark mot vår kapten. Konstigt nog uteblev kortet.
Parma reser sig igen och mot slutet av matchen luktar det skräll. Zaccardo får friläge efter en nernick av Pellè men skjuter över, och precis när Parma är på gång som mest händer det som inte får hända. Klose utmanar försvaret och springer slalom. Mirante tvingas ut och precis innan han når bollen släpper Klose den vidare till Kozak som lyckas pricka Parmaförsvarare. Men det hjälpte föga för i straffområdet fanns även Sculli som högg som en kobra och petade in matchens enda mål. Oavsett vem som står som målskytt så är det Klose som ska ta äran för målet.
Trots att vi var värda mer, idag var Parma minst lika bra som Lazio, så kammade Parma än en gång noll på Olimpico. Men trots allt var dagens match ett klart fall framåt, och när ett lite lättare spelschema börjar nalkas så är det inte omöjligt att vi firar jul ett par platser längre upp i tabellen. Det förändrar däremot inte det oundvikliga, mittfältet måste förstärkas i januari.
