Lazio - Parma 2-0
Marino ersattes av Colomba, och den stora frågan inför mötet med Roms ljusblå lag var om tränarbytet skulle betyda någon skillnad för Parma. Svaret? Någon mirakelkur har vi inte funnit, det kommer bli fortsatt tufft.
Att inleda en tränarsession för ett lag som bara vunnit en av de senaste tio matcherna är svårt. Att göra det på olympiastadion i Rom är än svårare. Franco Colomba blev tillsatt för att förbättra Parmas defensiv och göra laget mer kompakt. Det gick okej, varken mer eller mindre. Försvarsmisstagen är inte utraderade, men vi släppte till mindre än vanligt.
Colomba valde att gå tillbaka till grunden och mönstra Parma i en klassisk 4-4-2 uppställning i sin premiärmatch. Backlinje och anfall var överraskningsfria medan mittfältet formerades utan såväl Galloppa och Candreva, men med Angelo, Valiani, Dzemaili och Modesto.
Den något defensivare taktiken märktes direkt då Lazio tilläts ta hand om taktpinnen från minut ett. Men Parma såg mer samspelta ut än vad laget vanligtvis gör försvarsmässigt. Lazios övertag var påtagligt, men de gulblå lyckades neutralisera de allra farligaste chanserna redan innan de uppstått. När väl det första riktiga läget dök upp blev dessvärre resultatet det vanliga. Lazio passade vackert sig igenom Parmaförsvaret och Hernanes spräckte Mirantes nolla.
Ett ledningsmål brukar alltid ändra matchbilden, och så även denna gång. Att spela försvarsfotboll och minimera risker fungerar inte när man ligger under, och Parma flyttade fram positionerna. Lazio sjönk tillbaka och gick till halvtid med ledning enbart tack vare Musleras fingertoppar efter ett lurigt utåtskruvat skott från Giovinco.
I och med pausen kommer Parmas satsning av sig, och den press som var nära att resultera i mål i den första halvlekens slutskede har ersatts med en rejält mycket mildare framåtanda. Parma försöker avancera, men försöken känns halvhjärtade och när väl viljan finns bakom är det istället kunskaperna som tryter. Lazio anammar Parmas startfilosofi, och avfyrar ett par - tre farliga kontringar som motmedel. Hjärnan börjar undermedvetet ställa in sig på ytterligare en nollpoängare.
Med dryga tio minuter kvar av ordinarie speltid kommer så den berömda spiken i kistan. Nyligen inbytte Floccari ligger och lurar precis på rätt sida om offsidelinjen. Lichtsteiner uppfattar läget och droppar ner bollen mittemellan Mirante och backlinjen. Lucarelli väljer att hoppas på en avblåsning, alternativt ett dåligt avslut av Floccari, och struntar därför i att ta den defensiva löpning som skulle avvärjt situationen Istället punkterar Floccari matchen ensam med Mirante, och avgrunden är nu än djupare för Parma.
Visst, vi spelar inte bra, men Lazio borta är Lazio borta. Det är inte där vi är tvugna att vinna för att ha chans till salvezza. Inte heller mot varken Inter eller Udinese de nästkommande två omgångarna. Jag väljer att se dessa tre kamper som en uppladdning inför den nervdallrande slutspurten. Palermo, Bologna, Juventus och Cagliari, det är där vi ska ta våra poäng. För vi ska klara det här. Vi måste klara det här.
