Parma - Hellas Verona
1 - 0

Liveranis glädjetjut + Mercato-bonanza!

En sen rapportering av Parmas segermatch mot Hellas Verona samt genomgång av Parmas höstmercato.

Jag hade inte särskilt stora förhoppningar på mötet med Hellas Verona. I Gialloblu har varit lite av ett mardrömsmotstånd för Parma sedan de återanlände till finrummet. De har varit otroligt svårspelade och haft en förmåga att i princip diktera hela matchbilden där Parma närmast framstår som ett kidnappningsoffer. Även när livlinor erbjudits som tidiga ledningsmål har matchen ändå på något sätt glidit en ur händerna. Så på vis var det väldigt befriande att få bevittna helt ombytta roller den här gången. Jag missade matchen i realtid och när jag först såg den slutgiltiga resultattavlan hade jag farhågan att detta kanske var lite av en slumpseger för Parma. Men efter att ha sett matchen så känner jag stor glädje över att så ej var fallet. Parma stod för en stark och gedigen insats där det fanns flera positiva inslag att ta med sig för framtiden.

Matchens ljusglimtar

Fabio Liveranis taktik - Mot alla odds på förhand måste man säga så gick Liverani segrandes ur den taktiska kampen mot Ivan Juric. Liverani övergav sina idéer som inte hade fungerat i de föregående två matcherna och återgick mer till det vi blivit vana med. Parma spelade efter sin styrkor på ett väldigt bra sätt. Man låg lågt och samlat med försvarslinjen och fokuserade på att straffa Hellas via snabba omställningar och detta fungerade väldigt bra. Jag upplevde det heller inte som att Parma riktigt spelade Liveranis favoritsystem 4-3-1-2. Juraj Kucka såg mer ut som en falsk nia i ett 4-3-3 snarare än en tia under den första halvleken och firma Karamoh och Gervinho rörde sig väldigt mycket ut mot kanterna när Parma ställde om. Mer ett system och en taktik man förknippar med Roberto D'Aversa med andra ord. Det var uppenbart att Hellas försökte ta inspiration från Bolognas seger och spela med intensiv press och högt stående backlinje. Deras försvarslinje var ofta positionerad en bra bit in på Parmas planhalva. Men på grund av att Parma var väldigt väl förberedda på detta denna gången så blev det straffbart snarare än gynnsamt för Hellas. Liverani utbrast i ett högt glädjetjut när slutsignalen ljöd och där kunde man se hur viktig denna skalp var. Det var nog en enorm tyngd som släpptes från axlarna där.

Försvarsspelet - Parma försvarade sig exemplarisk under majoriteten utav matchen. Under den första halvleken låg man lågt och samlat och bjöd inte på några ytor centralt i banan. Man guidade eller tvingade i princip Hellas att anfalla via kanterna. Hellas körde mycket inläggsspel under den första halvleken vilket passade Parma som handen i handsken då man hade Dermaku och Bruno Alves som mittlås som var helt överlägsna i luftrummet och i duellspelet. Man tyckte nästan lite synd om Favilli som behövde stångas med den duon. Under den andra halvleken slog Hellas om lite grann i sitt tänk. Istället för att slå höga inlägg försökte man spela in bollen bakom Parmas backlinje på kanten där Dimarco kom springades med syftet att försöka dra till med låga inspel. Detta orsakade större problem för Parmas försvarslinje och bortalaget tog sig till några farliga chanser men när de kom till avslut visade Luigi Sepe kvalité mellan stolparna och såg till att Parma kammade hem tre poäng.

Det franska problemgeniet - När jag skulle nämna någon "talang" man hade lite extra hög förhoppning på inför säsong på italiensidan så var det Karamoh jag nämnde. Även om Stistrup råkade röra ihop svaren verkade det som då det stod att jag började babbla om någon talang i Romas primavera som jag aldrig hört talas om. Men fransosen sitter inne på en väldigt hög växel och han har förmågan att vara direkt avgörande, det finns slutprodukt och begåvning i relativ överflöd. Håller han sig bara i skinnet och får regelbunden speltid den här säsongen kan han vara en bärande spelare. Han var bra igår och bör tillskrivas målet som Parma gjorde.

Den uträknade Beppen - Det var en del frågande miner när Parma köpte loss Giuseppe Pezzella inför den här säsongen. Han hade inte direkt gått på vatten under fjolårssäsongen. Jag minns endast ett par bra matcher från hans sida. Framförallt hade jag stämplat honom som en ytterback som inte riktigt kändes särskilt stabil defensivt. Men detta såg man inte av igår. Tvärtom, Pezzella var solid hela matchen och stängde helt till sin kant vilket så småningom ledde till att Hellas i princip enbart attackerade längs den andra kanten då Vincent Laurini var mycket lättare att ta sig runt. Fortsätter "Beppe" Pezzella såhär så var det rätt beslut att förlänga hans vistelse på Ennio Tardini.

The return of the slovenian king - Jasmin Kurtic missade de första två omgångarna och det har spekulerats kring vilken effekt det kan ha haft för Parma. Och de som tidigare var skeptisk till det höga värdet slovenen har haft för Parma sedan han anlände fick garanterat en uppläxning i söndags. Det var med pang och dunder Jasmin Kurtic inledde sin säsong. Det tog 25 sekunder för slovenen att göra Parmas ledningsmål efter ett mycket fint och till synes skräddarsytt anfall. Parma var uppenbarligen inlästa gällande Hellas offensiva wingbacks där stora ytor finns att exploatera bakom dem. Laurini lyfte fram bollen till Karamoh som fick rena rama öppna gatan. Fransosen gjorde inga misstag utan stod för ett läckert inspel till Kurtic som avslutade kyligt med yttersidan utan några som helst krusiduller. Ingen slump att Kurtic var den som kom fram i den ytan då hans spelförståelse är underskattad och dessutom sitter han inne på obegränsad lungkapacitet så offensiva maxlöpningar är vardagsmat för honom. Matchens lirare i mitt tycke var han. Det var inte bara målet han bidrog med, hans stora styrka ligger ju i hans arbetsmoral och ständiga hunger. Han är en spelare som representerar uttrycket "grinta". Och detta gör att Kurtic i princip aldrig är dålig, han kan ha sämre matcher helt klart men han är alltid nyttig för laget. Sättet han eldar på sig själv och sina lagkamrater ska heller inte glömmas bort utan han framstår som Parmas hänförare på mitten. Han är en vital nyckelspelare helt klart.

Som sista notiser gjorde även Gaston Brugman en förtroendeingivande match. Stod för en fin bollfördelning när Parma väl hade bollen. Dessutom kändes det alltid lite småfarligt när Parma lyckades etablera ett litet tryck på den motsatta planhalvan och Brugman fick bollen. Är ju den spelaren som är bäst utrustad för att slå de avgörande genomskärarna och lyften in mot boxen. Dessutom bra i det defensiva positionsspelet under majoriteten utav matchen där han ofta stod rätt placerad. Ett litet minus för att han missade jätteläget att döda matchen när han blev serverad av Gervinho precis i utkanten av straffområdet och hade lång tid på sig att kunna placera skottet som blev väldigt tamt.

Kul också att Riccardo Gagliolo stod för ett starkt inhopp och är tillbaka från sin skada.

Mercato-Action!

Under torsdagen och fredagen förra veckan var det förmodligen ett dussintal spelare som kopplades samman med Parma där hälften sades vara mer eller mindre på väg att sätta kråkan på kontraktet. Så det var förväntansfulla tider under helgen och när deadline-dagen väl hade passerat så hade Parma mycket riktigt lyckats landa ett halvt tjog av nya spelare. Jag kör en snabb redogörelse om de nytillkomna pjäserna.

Lautaro Valenti

21- årig mittback som var Parmas första värvning under mercaton och den första värvningen under Kyle Krauses presidenttid så med andra ord en historisk värvning. Satt på bänken mot Hellas Verona senast. Beskrivs som en fysiskt spelande mittback som med sina resliga 188 cm är stark i luftrummet och utgör ett hot på fasta situationer. Låter i beskrivningarna som en potentiellt stundande ersättare till Bruno Alves som är på väg att passera sena tonåren. En spännande talang som ryktats till större klubbar än Parma, bland annat konkurrerade man ju med Roma om argentinarens signatur.

Simon Sohm

19-årig schweizare som även han är ett fysiskt råpaket med sina 188 cm och robusta kroppsbyggnad. Tänkte spontant att detta var en värvning för framtiden, en påläggskalv som kanske lånas ut. Men inte helt övertygad kring detta efter en kortare research. En talang med relativt högt anseende i Schweiz. Gjort en framträdande säsong för FC Zurich där han deltog i 34 matcher under fjolåret och startade i 22 och blir hyllad för sin mogna attityd och spel där han verkar veta vad han är bra på. Och ser fin ut på diverse höjdpunktsklipp från FC Zurichs matcher. Ser obehaglig ut att möta med sin framstående fysik och till synes fina tajming i tacklingarna, tar rejäla maxlöpningar med stora elefantkliv. Kan vara en väldigt lovande defensiv mittfältare, kanske en schweizisk fattigmans Allan om man ska tillåtas vara väldigt optimistisk. Ska bli spännande att se hur mycket han kommer delta den här säsongen för det är svårt att riktigt veta hur bra yngre talanger från lite mindre ligor är innan man sett dem på de större scenerna. Parma pröjsar runt 6 miljoner euro för honom vilket inte är en summa man hade lagt om det fanns stora tvivel kring hans potential.

Juan Brunetta

En 23-årig argentinsk offensiv mittfältare inlånad med köpoption från Codoy Cruz. En riktig Youtube-spelare där det finns klipp på när han i princip Diego Maradona dribblar sig igenom motståndarnas försvar helt på egen hand. Utöver dribblingsfärdigheter ser han även ut att besitta en fin passningsfot och en hyfsad slutprodukt. Verkar ha den stereotypiska sydamerikanska touchen där bollen är som limmad längs med foten. Den Argentinska ligan håller även idag en hög kvalité men Serie A är en särskild klippa att bestiga, det sätts andra krav på den taktiska spelförståelsen än på andra håll. Men detta är en spelare som sitter inne på många av de egenskaperna som krävs för att vara en sevärd trequartista och lär vara inhämtad för att konkurrera om en startplats i Liveranis gäng där just trequartista-rollen i hans 4-3-1-2 är up for grabs.

Valentin Mihaila

Den dyraste värvningen Parma gjorde under slutdagarna av mercaton. 8 miljoner euro betalas för den rumänska supertalangen. Och supertalang verkar vara ett ord man kan använda sig av gällande Mihaila. Han har en väldig hög status i Rumänien där han ses som deras just nu största talang. Detta är från det perspektivet kanske den mest spännande av Parmas alla unga tillskott. Ser lite grann ut som en Dejan Kulusevski-klon baserat på intrycken man får från diverse klipp och beskrivningar av hans spelstil. Är en offensiv ytter som gillar att ta sig in centralt i planen och då gärna för att lägga bollen tillrätta för att ta till skott med högern. Har även huserat som offensiv tia och släpande anfallare. Så det kan vara så att han kommer testas i trequartista-rollen även han eller kanske ses han som en ersättare till Gervinho så småningom.

Maxime Busi

Den 20-årige belgaren blev Parmas sista värvning under den här mercato-hösten. Han gjorde sig ett namn under fjolårssäsongen i belgisk fotboll när han lyckades konkurrera ut den rutinerade greken Stergos Marinos och bli den ordinarie högerbacken för Charleroi. Igen så trodde jag inte att Busi skulle vara Matteo Darmians ersättare utan att en mer rutinerad högerback skulle tillkomma också. Det ryktades en del om Brescias Stefano Sabelli tidigare. Men i och med att ingen sådan tillkom och det faktum att Parma pyntade 7,5 miljoner euro vilket är en ganska ordentlig summa för en klubb som Parma att bränna på en högerback så kommer nog Busi få chansen att spela sig till en ordinarie tröja på en gång. Detta stärks ju av att Kyle Krause gick ut på twitter och hävdade att ingen klubbs nyförvärv kommer få lika många Serie A-minuter den här säsongen som Parmas. Man får hoppas att detta stämmer och att Parma har funnit ett gäng diamanter.

Hans Nicolussi-Caviglia

Italiensk U-landslagsman som ansluter på lån från Juventus. Har ett relativt högt anseende bland Juventustrogna. Det är en talang med förhoppningar på sig. Fått starka lovord från Juventusikoner som Alessandro Del Piero och Claudio Marchisio. Spenderade fjolåret på lån i Perugia i Serie B där han deltog i 27 matcher(19 av dem från start). Är en central mittfältare med fin teknik som även har erfarenhet i Juventus Primavera i rollen som trequartista. Vi får se hur han kommer användas för användas kommer han nog att göra. Jag tror det kommer bli en hel del speltid för honom.

Yordan Osorio

En mittback som Parma värvar från Porto som senast var utlånad till Zenit. Och detta låter ju rätt bra, det är två stora klubbar han trots allt representerat. Men Osorio tog aldrig en ordinarie tröja i någon utav klubbarna så det finns kanske frågetecken kring hans kvalité men å andra sidan har han ju trots allt hamnat i dessa klubbar vilket måste indikera någonting. Införskaffade sig anseendet som den bästa mittbacken i Venezuelas inhemska högsta serie där han vann tre raka ligatitlar. Osorio var utlånad till Vitória de Guimarães säsongen 2018/19 där han var ordinarie. Guimarães gjorde en stark säsong då där de slutade på 5:e plats. De tränades av Luis Castro som numera är huvudtränare för Shakhtar Donetsk och var ett väldigt defensivt solit lag. Endast de tre storklubbarna Benfica, Sporting och Porto släppte in mindre mål den säsongen. Jag har förhoppningen att Osorio är tänkt som en förstärkning och uppgradering till mittlåset och att hans tid i Portugal kan vara värdefull eftersom det lär underlätta i kommunikationen med Parmas portugisiske lagkapten Bruno Alves.

Wylan Cyprien

Man ska spara det bästa till sist. Man får gå tillbaka till Fantantonios ankomst till Parma för att hitta en värvning jag är lika nöjd över. För blott några år sedan var Cyprien en omöjlig spelare för en klubb som Parma att kunna införskaffa. Det var liksom Barcelona det pratades om som nästa klubbadress för Wylan Cyprien. Det är inte svårt att förstå varför. Det räcker med att kolla på höjdpunktklipp på tuben där Cyprien är omringad av tre motståndare men lyckas trolla sig förbi för att sedan släppa iväg bollen till medspelare som leder till en farlig omställning. Presståligheten är en av hans stora styrkor och den sortens spelartyper brukar kopplas samman med katalanerna för eller senare.

Cyprien gjorde debut som 17-åring i Lens säsongen 2012/13 och säsongen därpå hade han tagit en ordinarie plats i laget som nådde uppflyttning till Ligue 1. Efter 4 säsonger som nyckelspelare i Lens där han hade etablerat sig som en produktiv och målfarlig central mittfältare värvades han av Nice säsongen 2016/17. Och det var här som saker och ting skulle ta fart. Cyprien flög fram under det första halvåret på den franska rivieran och etablerade sig som det kreativa navet i Lucien Favres Nice. Cyprien prenumererade på platser i l'Equipes veckoelvor. Men när storklubbsryktena var som allra hetast så gick dessvärre knäet sönder och Cyprien missade majoriteten av den nästföljande säsongen. Sedan lämnade Favre för Borussia Dortmund och ersattes av Patrick Vieira. Cyprien fick en mer tillbakadragen roll som defensivt ankare på mitten för Nice. Detta är anledningen till att italiensk media har jämfört honom med N'golo Kanté när de ska förklara hans spelstil. Han har varit den stora bollvinnaren de senaste säsongerna för Nice och är den gubben som satt igång anfallen. Men det bör sägas att trots att han haft en mer defensivt präglad roll de senaste säsongerna så lyckas han ändå hamna i målprotokollet relativt ofta, producerar mellan 4-7 mål per säsong. Och detta är kopplat till hans giftiga skott från distans där han också etablerat sig som en fruktad frisparksskytt i Ligue 1.

Det är inte säkert att den 25-åriga fransosen blir lyckad i Serie A. Ingenting är någonsin hugget i sten men det finns en hög potential i hans fötter och det ska bli intressant att få bevittna vad som kan komma att hända.

Man får också önska lycka åt de pjäserna som lämnade Parma under sista transferdagen. Kastriot Dermaku ska till Lecce och styra upp Corinis backlinje, en uppgift han lär klara av med bravur. Dermaku var alltid att lita på när han fick chansen i korsfarartröjan och är en toppback i Serie B. Luca Siligardi lånas ut till Crotone, visserligen ingen bärande spelare för Parma men det är svårt att inte gilla Siligardi, en fantastisk lagspelare och bra människa som alltid ger järnet oavsett vad.

Matteo Darmian drar till Inter i en affär som i princip verkade varit klar redan när han anlände till Parma. Vilket har svartat ned Darmians tid i Parma där man alltid visste att det bara var en fråga om tid innan han lämnade för Inter. Parma var mer som ett slags träningsverktyg för Darmian snarare än någonting annat, att komma tillbaks i matchtempo och form innan San Siro stundade. Så här bryr jag mig inte särskilt mycket huruvida han får till det under Contes ledarskap.