Moviola-special – årsresumé: "Jämnheten en illusion"
Fiorentina-redaktionen ser tillbaka på en glänsande lila säsong i specialåterkomsten av panelformatet Moviola.
Sommaren har iklätt sig mundering och i två månader till är det transferrykten och övergångar som håller fotbollsvärlden vid liv. Bland annat ser Stevan Jovetic ut att slutligen lämna Florens och samtidigt hörs världsklass-namn som Mario Gomez och David Villa i samma transfermeningar som Fiorentina.
Medan klubbens sportsliga ledning spånar på reglage inför hösten ser Svenskafans Viola-redaktion tillbaka på säsongen som tog Fiorentina åter till Europa och som gör värvningar av en ny nivå toppspelare realistiska.
På tillfrågan passade jag iväg en bunt frågor till redaktionens aktiva medlemmar och lagom till midsommarbakfyllan får ni läsare nu ta del av svaren. Här ryms citat som:
"Efteråt stod jag och hurrade utanför tribunan när Andrea Della Valle klev ut",
"så har illusionen om att man hållit en jämn nivå skapats"
och
"alla Luca Tonis mål var euforiska tillfällen".
Dessutom diskuteras säsongens ögonblick och nycklar, samt vad som saknades för att nå ännu högre höjder. Som bonus bjuder Johan Horn på miserabel Växjö-humor.
Ordet är Johans, Andreas och Hampus.
En överlag fin säsong för Fiorentinas del avslutades dramatiskt fem mil söder om Florens när Milan vände sitt underläge mot Siena och tog tredjeplatsen på Fiorentinas bekostnad. Med några veckors distans, har du hunnit smälta säsongsavslutningen?
Johan Horn:
– Jag har sedan länge smält avslutningen. Där och då var det hemskt och hjärtat skrek av smärta men inte mer än så. Efter ett dygns hat insåg jag hur stolta vi ska vara över vårt lag denna säsongen. En underbar säsong där man krigade till sista sekund och gjorde det med bravur.
Andreas Atto:
– Att säsongen slutar som den gör inte mig på något sätt förvånad. När Fiorentina gjort 0-2 i sista matchen mot Pescara tror jag Galliani, Bergonzi och alla andra som hellre vill se Milan än Fiorentina i Palazzo fatta att något måste göras. Bergonzi väntar nog in en möjlig straffsituation in i det sista. Utan en solklar situation och med 82 minuter på klockan kände nog alla inblandade att något var tvunget att göras. Så Bergonzi såg till att göra det i en ickesituation i straffområdet i en inte helt solklar situation. Han väljer att döma i en situation som vanligtvis inte hör till vanligheterna att domare väljer att döma samtidigt som han väljer att döma i anfallande lags favör i en situation som, om nu en dom ska falla i situationen, ska gå till försvarande lag.
– Under Corvinos tid som sportchef i detta Fiorentina så talade man om att fjärdeplatsen är våra scudetti och att vi ska vara nöjda om vi kan hitta rytm i att delta i Europa på regelbunden basis. I och med matchen i Siena är det uppenbart att vissa inte ville det utan hellre ser ambitionen falla håglöst i klubbar som både på och utanför plan är potentiella utmanare till storlagen. Det var det redan -82 när Juventus stal vår scudetto. Det var det i Calciopoli när Palazzo stal vår scudetto och det är det fortfarande 2013 när Milan snor vår scudetto.
– Så nej, jag har inte smällt det utan jag har det i bakhuvudet precis som alla andra stölder vi utsätts för på och utanför plan.
Hampus Danielsson:
– Ja, men faktum är att Fiorentina aldrig riktigt var i förarsätet under slutet av säsongen. Inför sista omgången behövde bara Milan vinna mot Siena för att hålla undan, så även om det blev ytterst dramatiskt var åtminstone jag inställd på Europa League sedan ett bra tag. Jag minns att jag pratade med en vän på telefon runt minut 70 och kommenterade att "Snart kommer nog straffen och utvisningen till Milans fördel." Mycket riktigt kom det strax därefter. Nu var jag förstås bara halvseriös men att Fiorentina faktiskt skulle spela i Champions League kändes mer avlägset för mig än vad det faktiskt var.
Förra sommaren var förväntningarna generellt höga på "omstarten", men inte riktigt så höga som en fjärdeplats och seriös utmaning om Champions League-spel till säsongens allra sista minuter. Vad har förvånat dig mest med årets Fiorentina?
Johan Horn:
– Spelet. Att allting klickade och stämde så pass bra direkt. Montella har fått ihop ett helt nytt lag och gjort det till sin egen enhet. Jag tvivlade inte på att han skulle klara det men att få det att stämma redan efter första matchen kändes otroligt. Förvånande och imponerande rent ut sagt.
Andreas Atto:
– Det som slagit mig mest den här säsongen är våra sportchefers kopiösa arbete att få till en ordentlig omstart på plan. När lyckades en klubb i Italien senast knyta till sig så mycket kvalité fördelat på så många spelare för så lite pengar? Att sedan finna en tränare som lyckas klämma ut så mycket kvalité i spelat som han ändå gör är också helt ofattbart. Firma Macìa/Pradé har gjort något historiskt enligt mig i detta Fiorentina. Man ska heller inte glömma i vilket läge de lyckas med dessa värvningar. Spelare och agenter har säkert höjt ett varningens finger för att spela i Fiorentina efter som man helt enkelt inte lyckats etablera sig som ett lag som kontinuerligt spelar ute i Europa. Att i det läget ändå kunna inge ett förtroende hos dessa herrar är ju helt makalöst. Firma Macìa/Pradé säger något till agenter och spelare i vid förhandlingsbordet som alla andra verkar ha missat.
– De två, i särklass, viktigaste värvningarna för Fiorentina i somras (även om Macìa har funnits i klubben längre än så, så var det först nu i somras han började arbeta som sportchef fullt ut).
Hampus Danielsson:
– Det som förvånat mig mest är ingen individuell spelare - även om många överraskat positivt - utan att helheten fungerat så bra. Det var ett helt nytt lag som ställdes mot Udinese i premiären och redan från första stund har Fiorentina presterat på en hög nivå. Att Montella var en bra tränare var nog alla medvetna om på förhand, men att han skulle få ett så nytt lag att prestera så snabbt var nog det mest förvånande. Visst kan man påpeka att Fiorentina lyckats knyta till sig många bra spelare, men många av dessa, som Pizarro, Gonzalo, Savic osv var trots allt spelare som kom från mindre lyckade säsonger. Med en sämre tränare hade dessa lika gärna kunnat vara fiaskon. Så det mest förvånande för mig är att så många kollektivt höjt sig och gjort Fiorentina till ett riktigt bra lag.
Efter den positiva hösten fanns det farhågor om fler dalar under våren. Varför har Fiorentina ändå lyckats hålla en överlag jämn nivå över hela säsongen?
Johan Horn:
– Man har inför varje match haft en tanke bakom sitt spel och en trygg spelidé att luta sig tillbaka mot om man skulle tappa fokus. Man har hela tiden haft en bra stämning i laget där en mix av rutin, energi och talang har slagits ihop och bildat denna fantastiska enhet som Montella basar över. Stämningen och tryggheten i sitt eget spel är fundamentala saker som bidrar starkt till Violas jämnhet under säsongen.
Andreas Atto:
– Enligt mig så är det just det man inte gjort. Att spela 0-0 mot Juventus på Artemio Franchi och ligga närmast seger i den matchen i början av höstsäsongen, till att man under höstsäsongens sista hemmamatch mot Pescara förlorar med 0-2 är för mig inte att spela jämt över hela säsongen. Många spelare har haft djupa svackor men dessa dessa svackor har inte synts eftersom man kunna manna upp med andra spelare som i vissa fall överträffat sig själva. På så vis har illusionen om att man hållit en jämn nivå skapats. Det goda resultatet från den gångna säsongen beror dels på detta men också på att man i Fiorentina spelar ett spel som passar sin tupp ganska bra för att inte säga väldigt bra. Man spelar ett spel som i större utsträckning utgår ifrån lagets samlade kvalitéer snarare än att försöka tvinga in spelare i spelsystem och positionen som de inte finner sig i. En annan viktigt aspekt som också spelar in är stämningen i truppen och i omklädningsrummet. Vi har gått från att ha ett bedrövligt ledarskap i omklädningsrummet till att hitta en harmoni och lusta som inte går att ta fel på. Toni och Viviano har gjort mycket i det avseendet. Jag kan även tänka mig att långlivade lirare med rätt mentalitet som till exempel Pasqual och Jovetic bidragit i detta. Dom var med om det värsta föra året och har varit med och styrt upp det till det bästa i år och för det bör varje violafan vara dem evigt tacksamma.
Hampus Danielsson:
– Det enkla svaret är att man är ett för bra lag för att få längre formsvackor. Åtminstone med tanke på den klena konkurrensen som fanns under säsongen i Fiorentinas del av tabellen. Ibland får ju dock även bra lag formsvackor, så lagets skicklighet förklarar förstås inte allt. Jag tror även att Fiorentina kan skatta sig lyckliga som klarade sig utan värre skador på nyckelspelare under säsongen. De spelare som skadade sig över längre perioder, exempelvis Mati Fernandez, Michele Camporese och Ahmed Hegazy, var inga tongivande spelare under säsongen. Man måste också komma ihåg att det annars är rätt skadeförföljda spelare som Fiorentina har värvat, så om man jämför med ett lag som Inter har vi kommit extremt lindrigt undan på skadefronten.
Vad saknades i år som behöver göras ännu bättre för att ta en topp tre-placering nästa säsong?
Johan Horn:
– Det enda jag verkligen saknade var en renodlad målskytt. Någon som kan göra de där enkla målen och stänga matcherna utan att man behöver oroa sig. När jag tänker tillbaka på matchen hemma mot Pescara precis innan juluppehållet känner jag precis så där. Vi hade kraftigt spelövertag och många skott men Perin tog vartenda. Han var som en vägg och ingen kunde få bollen förbi honom. Där hade en riktig striker varit perfekt och kanske fixat oss 3p istället för de där 0 som vi fick med oss.
Andreas Atto:
– Det givna svaret här är att inte stuva om alldeles för mycket i truppen. Som jag var inne på i föregående fråga så tror jag att harmonin, ledarskapet och gemenskapen i detta fiorentina hjälpt laget i mycket. Man har haft en stadig grund byggd på förtroende, tillit och ärlighet att stå på. Jag tror att dessa tre egenskaper är gemensamma nämnare för samtliga av dagens Fiorentinaspelare. Dessa sk. mjuka parametrar banar väg för att lyckas. Bara av den anledningen tycker jag att Vivianos plats i detta Fiorentina är odiskutabel. Vi måste fortsätta utvecklas som ett lag för att kunna bygga vidare på det förtroendet, den tilliten och den ärligheten. Vi måste fortsätta på inslagen väg och hela tiden få in nya förmågor som besitter samma '"mjuka kvalitéer" som resten av truppen besitter. Därför är det inte bara de fotbollsmässiga bästa spelarna som platsar i dagens Fiorentina utan det fodras även ett mentalitet och intellekt av synnerlig kvalité för att ta plats i dagens Fiorentina.
Hampus Danielsson:
– Det saknades en målgörare, en central forward, av riktigt hög klass. Jovetic var bra under delar av säsongen, Toni hade ett par bra matcher och Larrondo hade någon enstaka bra match, men sett över hela säsongen var detta vår klart svagaste position. Förutom skadade Rossi saknas det helt enkelt spelarna av allra högsta klass i det centrala anfallet. I skrivande stund ryktas det kraftigt om Mario Gomez, det vore en spelartyp och spelare som verkligen hade höjt Fiorentina. Annars var Fiorentinas lag under säsongen rätt komplett, möjligen med lite för dåliga backups. Tyvärr är det ännu många knutar som ska lösas då många spelare varit inne på lån och liknande. Det viktiga för Fiorentina är att man lyckas behålla laget så intakt som möjligt (förutom Jovetic som inte riktigt får plats i laget längre om en spelare som Gomez ansluter) och fyller på med två riktigt starka anfallare.
Fria tyglar, nominera ditt favoritmoment från säsongen. (Enstaka match, mål, spelarprestation, citat, banderoll, svettig presidentskjorta, gudvetvad…)
Johan Horn:
– Mitt favoritmoment var helt klart Milan hemma. Jag var nere och såg matchen live och det var inget annat än otroligt! Fullsatt arena, fint väder, två formstarka lag och mycket som stod på spel. Förutsättningarna var bra, matchen slutade än bättre. Visserligen fanns där perioder då allting var miserabelt. Då jag stod upp och sjöng ut "comme la juve" med resten av curvan. Då jag stod och desperat försökte busvissla varje gång Montolivo fick fatt i bollen. Men sedan kom ju den underbara vändningen (för mina lila ögon). 0-2 blev 2-2 och Franchi var i total eufori. Efteråt stod jag med några tappra supportrar och hurrade utanför Tribunan när Andrea Della Valle klev ut för att åka iväg i en Mazda CX-5. Det var fint det.
Andreas Atto:
– Att Fiorentina ökar sitt publiksnitt mest i hela Serie A (hela 47%)!
– Annars är det nog att se Ljajic äntligen prestera på den nivån man hoppats att han kunnat. Jag har i och för sig aldrig riktigt tvekat eftersom hans talang uppmärksammats av Sir Alex Ferguson själv. Tack engelska staten för att han inte fick arbetstillstånd där. Annars hade han gjort dundersuccé i Premier League istället för i Fiorentinatröjan!
Hampus Danielsson:
– Alla Luca Tonis mål var euforiska tillfällen oavsett resultat i övrigt i matchen. Alla hans lyckade bollkontakter också. Annars fanns det många saker att glädjas åt. Gonzalos målkavalkad i början av säsongen, Della Valles entusiasm/psykos som han fick ibland, utklassningen av Inter med 4-1, Cuadrados finter, att Pasqual nått fornstora dagars glans, Romulos hopplösa löpningar rakt fram med huvudet rakt ned tills någon tog den ifrån honom, ja det finns många saker man minns från säsongen.
Mycket har varit positivt och imponerande, men finns det någon enskild situation, omständighet eller spelare som har gjort dig besviken?
Johan Horn:
– Inför säsongen så hade jag väldigt höga förväntningar på Mati Fernandez och det var väl något som inte riktigt uppnåddes. Han är alldeles för skadedrabbad och har inte kommit in i det. Han kom bättre in i slutet av säsongen men jag behöver se mer av honom för att inte säga att han har gjort mig besviken.
Andreas Atto:
– Jag hade mycket högre förväntningar på El Hamdaoui. Jag har sätt killen spela, både på tv och live. Han är ett fenomen och bättre de allra flesta när han är på humör. Tyvärr så tror jag att det är just det, humöret, som inte varit på topp hos marockanen. Jag tror att en blandning av att de mjuka parametrarna tillsammans med en hög press både från sig själv men även från tränare, piazza och egentligen alla som haft ögonen på honom. Han är mycket bättre än det han visat i år. Han blinka till borta mot Torino med sitt fina 2-2-mål men inte alls levt upp till förväntningarna.
Hampus Danielsson:
– Det beror väl lite på vilka förväntningar man hade, och det går snabbt att inbilla sig att man hade precis rätt bild av en spelare på förhand fast man egentligen inte hade det. Det har funnits en hel del spelare som inte fått spela mycket som inte gjort någon glad, t.ex. El Hamdaoui och Sissoko, men av spelarna som spelat är det bara Jovetic som jag förväntat mig bättre från. Sättet han hanterat Juventus-frågan är under all kritik och det förlåts inte precis av att han på planen varit arrogant och ofta ganska dålig. Förlusten med 0-2 mot Pescara var inte heller särskilt kul. Att Luca Toni inte kunde hålla uppe formen som han hade under hösten under hela säsongen var också synd, men i hans fall var allt bara en bonus redan från början.
Vilken spelare har utvecklats mest och tagit störst kliv under säsongen?
Johan Horn:
– Det är svårt att säga men Ljajic har tagit enorma kliv denna säsongen. Han har fått chansen och äntligen tagit den. Även om det kanske inte gick som smort i början av säsongen så visar han med den briljanta säsongsavslutningen att han har utvecklats mycket under Montella, både personligen och spelmässigt. Som han spelade i slutet så tar det inte emot alls när jag skriver: Casha in på Jovetic och satsa på Ljajic.
Andreas Atto:
– Givetvis Ljajic. Serben verkar fått koll på sina mjuka parametrar under tränare Montella och har lyckats finna den ro som krävs för att prestera på den här nivån. Han var säkert och ganska taggad på att bevisa sig efter föra säsongens boxningsmatch med tränare Delio Rossi och tacka för ledningens förtroende.
– En annan som visat stark mental styrka är Viviano. Att spela för laget man håller på är aldrig lätt och medför alltid stora mentala utmaningar. Att dessutom vara från Florens gör inte saken lättare för Viviano. Att tappa sin startplats på en så utsatt position som målvaktspositionen ändå är för att sedan ta tillbaka den är en helt makalös prestation i sin hemstad och klubben man älskar. Jag tror att han jobbat nå kopiöst för att bevisa sig i år och hoppas innerligt att han får fortsatt förtroende. Här har Della Valle och hela Fiorentina den bandiera man så mycket behöver när nu Pasqual börjar se slutet på sin karriär och Jovetic mer eller mindre kommer att lämna.
Hampus Danielsson:
– Om vi pratar under säsongen är svaret på frågan hur självklart som helst. Adem Ljajic. Började säsongen som en sopa, avslutade den som en av fotbollseuropas hetaste talanger. Exakt vad som föranlett denna utveckling är svårt att bedöma, ibland bara sitter allt på plats. Pratar vi ur ett längre perspektiv har Pasqual utvecklats mycket. Han har inte nödvändigtvis spelat så mycket bättre än vad han gjort förut - men han har spelat med ett betydligt bredare register än tidigare. Faktum är att Fiorentina förändrat sin spelidé rejält inför säsongen på ett sätt som borde missgynnat Pasqual kraftigt, men ändå har han hållit en fantastisk kvalitet.
Och till sist, vem är säsongens främsta Fiorentina-spelare? Vilka är dennes främsta utmanare om utmärkelsen?
Johan Horn:
– Här kommer det komma en massa diskussioner och kommentarer men allting är helt och hållet från min åsikt. Enligt mig har Borja Valero varit den främsta spelaren denna säsongen. Visserligen har jag varit svag för honom sedan han kritade på och det kan ha gjort mig aningen lättpåverkad MEN han har hela säsongen varit en viktig kugge för laget både offensivt och defensivt. Jag tror att han kom 2a i assistligan och har slitit stenhårt varenda match jag har sett. Borja Valero är lysande både på och utanför plan och har med sin laganda och sitt slit tagit Fiorentina till en ny nivå denna säsongen.
Andreas Atto:
– Helt utan konkurrenter Borja Valero. Killen har dominerat på mittfältet och slår bollar som får en att tappa hakan. Han står inte för många missar under en match. Har varit den mest givne spelaren i dagens Fiorentina. Jag kan fortfarande inte fatta att han spelar i Fiorentina. Så makalöst bra. Med lite mer styrka i kroppen hade han utan tvekan varit den bäste mittfältaren just nu. I världen.
– Två andra som gjort det riktigt bra i år är Gonzalo Rodriguez och pånyttfödde Pasqual. Fortfarande utan att konkurrera med Borja Valero men har ändå varit tongivande och starkt bidragande till Fiorentinas lyckosamma säsong.
Hampus Danielsson:
– Montella är årets viktigaste person i Fiorentina. I fråga om spelare väljer jag Pizarro eftersom han betytt mest på planen. Livsviktig spelare som ofta var skillnaden mellan vinst och förlust. Hade egentligen bara två dåliga matcher under hela säsongen, och var i övrigt helt outstanding. Det hade varit intressant att se en lista med vilka spelare I Serie A som har bäst antal tagna poäng per spelad match, dvs att man hade räknat ut vilken spelare som laget vunnit mest med. Jag tror att Pizarro hade varit topp 5. Hans främsta utmanare tycker jag var Borja Valero, Manuel Pasqual och Juan Cuadrado.
Äh, vad fan, vi kan väl lämna ett par ord öppna också. Har jag glömt att fråga om något? Någon kanske har en skön Norge-historia på lager? Vad som helst?
Johan Horn:
– Bara för att jag är så dålig på det: Hund åt linjal, blev mätt.
Andreas Atto:
– Inga kommentarer.
Hampus Danielsson:
– Nej. Bara nej.
Nähä. Nänä. Men då tar jag och tackar för redaktionens svar och lovar att varsko Johan om att han nog bara bör hålla käften nästa gång, för den där ordvitsen var genomusel.
Vi hörs och ses säkert igen, allesammans. Så länge hälsar jag Daniele Pradé och hans team lycka till under sommaren.
/Fredrik Tillberg
