Napoli – Fiorentina 0-0: Varsin halvlek och varsin målchans
Ungefär. En stark poäng med positiv inramning fixades på San Paolo på lördagen. Lagen hade kommandot i varsin halvlek, men inget av lagen hade förmåga att skapa någon särskilt vass målchans.
Fiorentina gick in i matchen utan att ha vunnit en bortamatch i ligan sedan sist man besökte arenan. Det var i mitten av mars förra året. 10 månader utan en bortaseger. Det skulle inte bli en ny, men det kändes mer som en seger än en förlust när krysset var bärgat.
Sinisa Mihajlovic ställde upp med en 4-3-3-formation där Babacar, som hade fått startförtroendet i två raka matcher, ställdes utanför. Inget tvåmannaanfall med firma Gila-Baba alltså. Ljajic tog plats på den ena ytterkanten istället, med formstarke Santana på den andra. Det visade sig vara en klok matchning av Mihajlovic.
För det var Fiorentina som förde spelet och hade mest boll i den första halvleken. Tremannamittfältet med D’Agostino, Donadel och Montolivo, med den senare som den något offensivare av dem, fungerade väl och kompletterande. Det var där Miha hittade sin fördel att utnyttja mot ett giftigt Napoli. Där anlade Miha sitt maskineri att styra matchen. Någon typ av spelidé! Dra på trissor.
Tyvärr blev det inte mycket av bollinnehavet. Fiorentina tog sig till få målmöjligheter, trots att man rullade mycket boll. De Silvestri var väldigt pigg på sin högerkant och vågade fylla på framåt ofta i första halvlek. Det är så han är som bäst. Kul att se Lorenzo inspirerad och offensivmodig igen. Får han fortsatt chansen nu i vår hoppas jag att han kan hitta tillbaka till gammal nivå och till slut utvecklas ännu mer för att leva upp till sin fulla potential.
Varsin halvmöjlighet i första halvlek för lagen, Santana med ett försök till styrning på ett inlägg och De Silvestri när han olyckligt knäriktade bollen mot eget mål.
I andra halvlek tog Napoli över och bytte roll med Fiorentina. Ett par chanser till skapades, där Fiorentinas främsta var Ljajic direktskott på Santanas fina inspel. Skottet över mål blev ”dagens högsta”, som Arne Hegerfors hade refererat. Även Donadel hade ett skott utifrån som såg ut att leta sig in nere vid bortre stolpen, men Marco fick se bollen skruva sig ut från mål och ett par decimeter från stolpen.
Det var sammanfattningsvis en fartfylld, ganska välspelad match, men båda lagen hade alltså väldigt svårt att ta sig till målchanslägen. Händelserikt och högt tempo på mittplan, men när bollen började närma sig straffområdet avtog allt det och farligheterna uteblev. Intressant och särskilt positivt att ta med sig för Viola och Miha är att han nu har fått två olika uppställningar att fungera. Med Gilardino och Babacar i ett tvåmannaanfall, i 4-4-2, ges Gilardino ytor av Babacars många och bra löpningar. Att de två fungerar tillsammans är ett giftigt vapen, särskilt att Gila ges ytor. Gårdagens välfungerande 4-3-3 är nu också bekräftat att det fungerar med rätt spelare friska, och är en formation som tillåter och gynnar eget bollägande.
Napoli (3-4-2-1):
De Sanctis – Grava (Aronica 27’), Cannavaro, Campagnaro – Maggio, Gargano, Pazienza (Dumitru 86'), Dossena – Sosa (Yebda 55'), Lavezzi – Cavani.
Fiorentina (4-3-3):
Boruc – De Silvestri, Gamberini, Kröldrup, Pasqual – D’Agostino, Donadel, Montolivo (Marchionni 69’) – Santana, Gilardino (Babacar 78’), Ljajic (Bolatti 84’).
Bäst i Fiorentina var De Silvestri, Kröldrup (som tillsammans med Gamberini lyckades neutralisera en genomskinlig, tidigare formstark Cavani) och Donadel. Bäst i Napoli var Cannavaro som tog hand om Gila med pondus.
