Parma - Lecce
Nya tag mot Lecce
Det blir en drabbning mot Lecce under kvällen för Parma som är ute efter att revanschera sig efter förra omgångens storförlust mot Atalanta.
Det blev en mardrömsstart på våren för Parma som blev ordentligt mörbultade senast mot Atalanta. Att det blev förlust förvånade ingen då Atalanta är mardrömsmotståndet för Parma sedan comebacken i Serie A. D'Aversas gäng har lyckats bli en baneman för de flesta toppklubbar. Man tar poäng mot Inter, Roma, Napoli och även Juventus men aldrig Atalanta. Ifjol åkte man på två klara förluster och man släppte in 3 mål i bägge mötena. Men denna gången var det ännu värre, en förnedrande 5-0 förlust och man satt och undra om man av misstag hade slagit på reprisen till Atalantas match mot Milan tidigare på säsongen.
Vad berodde denna ordentliga käftsmäll på? Som jag sade så passar Atalantas fotboll Parma väldigt illa. D'Aversa sade på presskonferensen inför att Atalanta var det svårast tänkbara motståndet att inleda våren med. D'Aversa pratade med ganska uppgiven ton och när man sedan såg den defensiva uppställningen från vår tränare så känns det uppenbart att Parma faktiskt gick in i den matchen med inställningen att det kommer bli förlust. Parmas matchplan bestod av att parkera bussen i hopp om att enbart hålla sifforna nere. Detta blev kontraproduktivt uppenbarligen vilket såklart berodde på att Atalanta tog en tidig ledning när Papu Gomez lekte världsklass och sköt med fel fot upp bollen i krysset. Så luften gick i princip ur Parmaspelarna på en gång. Förhoppningsvis betyder detta att förlusten inte tog särskilt illa på spelarna. Man förväntade sig det och man såg ut att redan ha nästa match i huvudet medan drabbningen mot Atalanta pågick.
Starkaste truppen hittills
Parma kommer med nästintill fulltalig matchtrupp, vilket aldrig har inträffat tidigare den här säsongen. I inledningen på säsongen var bland annat Juraj Kucka och Alberto Grassi skadade och när de väl kom tillbaka så skickades Inglese och Bruno Alves till sjukstugan följt av Cornelius och Karamoh. Helt plötsligt har alltså D'Aversa en hel rad alternativ att välja mellan. Det är en ovan situation för samtliga för man har blivit van att höra matchkommentatorerna säga att D'Aversa inte har några alternativ att slänga in när man jagar ledning då halva offensiven är i sjukstugan. Den enda som saknas idag är Yann Karamoh.
Bobby English, the comeback kid
Roberto Inglese är äntligen tillbaka från sin vristskada som förstörd majoriteten av hösten för honom. Detta var det enda positiva från Atalantamatchen att Inglese fick hoppa in under den andra halvleken. Hajpen på Inglese var stor på förhand, jag minns delar av fotbollstwitter till och med nämnde Inglese som en dark horse till titeln som Capocannoniere. Men som sagt skadorna förstörde dem möjligheterna. Men om Inglese får vara skadefri och kommer igång under våren så är det ett förbannat fint tillskott för D'Aversa.
Välkommen, Jasmin!
Även Parmas senaste och första nyförvärv under vintermercaton i år är uttagen. Och det är Jasmin Kurtic som ansluter från SPAL. Ett mycket fint nyförvärv som länge varit en av de bättre spelarna i Serie A:s bottenregioner. Även i år trots SPALs svåra säsong så har Kurtic stått ut individuellt och gjort det bra. Han är en av dem med högst snittbetyg i SPAL(högre än de flesta i Parma utöver Kulan). Spontant känns det som en klockren systemvärvning. Det märks att Faggiano och D'Aversa för en bra kommunikation för på pappret känns Kurtic väldigt passande för D'Aversas spelmodell. Han är en mångsidig mittfältare som använts i flera olika roller under Semplici. En förenkling av hans spelstil är väl att beskriva honom som en tvåvägsmittfältare. Det är ganska talande att när Transfermarkt listar "liknande spelartyper" så listar de både defensiva rivjärn och offensiva mittfältare med lite mera tricks i bagaget. Kurtic är exakt den typen av värvningar Parma behöver göra för att närma sig toppen en aning. Han är för att förtydliga en spelare som kan vara bra nog för toppen men toppklubbarna vill inte värva honom på grund av hans ålder(Han har fyllt 31). Lazio har ju länge förknippats med honom men de ville som sagt inte hosta upp några pengar för honom utan försökte få till en bytetsaffär och detta öppnade upp det för Parma som mötte SPAL:s krav. En annan positiv detalj med Jasmin är ju att han verkligen knuffade för en affär när Parma visade intresse. Så fort Faggiano hade kommit överens med SPAL så blev Kurtic klar. Detta är ju alltid ett positivt tecken när spelare verkligen vill till klubben.
Motståndet
Lecce ligger ovanför strecket och då måste man ändå säga att säsongen varit hyfsat lyckad. Att förvänta sig annat än bottenstrid för I Giallorossi är en aning verklighetsfrånvänt. Tycker personligen att gamle Lazialen och Romasupportern Fabio Liverani har gjort ett bra jobb. Lecce led av samma sak som Parma led lite grann av. Den snabba uppflyttelsens förbannelse. Det vill säga att på grund av att man reste sig snabbt genom seriesystemet så kommer man till högsta divisionen med en liten för mager grundtrupp. Det är oftast bättre att skynda långsamt och bygga upp ett stabilt lagbygge i Serie B först är känslan ofta. Lecce hade inte fördelen att ha Parmas status som klubb heller. Parma kunde trots ett indirekt transferförbud som gällde majoriteten av första sommaren tillbaka i finrummet plocka in spelare som Gervinho och Inglese vilket var en av de stora avgörande faktorerna till att nytt kontrakt bärgades. Lecce har en av de svagaste trupperna i Serie A på pappret, kanske den svagaste. Dock tycker jag Lecce har ett fint grundspel och detta har gjort att jag har förhoppningar på att Liverani har en fin karriär framför sig.
På spelarsidan så har det varit några spelare som stått ut. Storstjärnan från Serie B, Marco Mancosu har gjort det bra i sin roll som tia. Han står på fem mål hittills. Även Filippo Falco har sett bra ut stundtals i offensivt led. Gianluca Lapadula har ett hyfsat målsnitt med 4 mål på 8 starter men han är för mycket av en specialiserad poacher-typ. Det vill säga när han inte gör mål är han rätt meningslös på planen. Det är framförallt defensivt som Lecce blir lidande. Man släpper till för mycket målchanser och som resultat också för mycket mål. Jag har svårt att se exakt hur mycket skuld Liverani har i det hela för min känsla är som sagt att det främst beror på spelarmaterialet i de bakre leden. Lecce skulle behöva en skickligare regista än Tachtsidis samt ett bättre mittlås.
Förväntningar på matchen
För den neutrale så går Parma in som favorit i den här matchen. Och för den insatte supportern går Parma inte in som favoriten i den här matchen. Parma misslyckas nästan jämnt när man går in med favoritskapet på sig, i synnerhet på hemmaplan. Ifjol som jag nämnt flera gånger vann man inte en enda match mot bottenlagen utöver en 3-1 seger mot Empoli som jag just i detta nu bara kom på sådär spontant, så lite hopp finns det med andra ord. Även i år har man haft svårt för motstånd där man förväntas vinna. Det blev förlust mot SPAL och Hellas tidigare och det vara nära att bli förlust mot Brescia. Men jag är optimistisk och tror på ett kryss här. Förhoppningsvis nätar Inglese och blir den stora poängräddaren.
Även om Parma har en fulltalig matchtrupp i princip så är förhandsrapporteringarna att man inte kommer kunna starta med starkast möjliga lag. Gervinho och Cornelius förväntas starta på bänken då man inte vill stressa spelare tillbaka i onödan. Finns även vissa frågetecken kring Bruno Alves och Scozzarella och bägge två kommer testas sent för att se huruvida de är i fysiskt topptrim. Det ryktas också att Parma kommer köra med mer av en 4-3-2-1 uppställning snarare än sin vanliga 4-3-3 med Kucka och Kulusevski som släptåg bakom Inglese. Jasmin Kurtic förväntas gå rakt in i startelvan vilket är kul.
Potentiella startelvor:
Parma: 4-3-2-1: Sepe; Darmian, Bruno Alves, Iacoponi, Gagliolo; Hernani, Scozzarella, Kurtic; Kucka, Kulusevski; Inglese.
Lecce: 4-3-1-2: Gabriel; Donati, Lucioni, Rossettini, Dell'Orco; Petriccione, Tachtsidis, Deiola; Mancosu; Falco, Babacar.
