Sampdoria - Parma
0 - 1

Parma krigade sig till en trepoängare i Genua

Parma kämpade sig till tre poäng i en tung match borta mot Sampdoria där publiken bland annat bjöds på en märklig straffincident.

Jag hade på känn att det skulle bli en målsnål och relativt stängd matchbild mellan dessa lag och det var också exakt det vi fick beskåda. Sampdoria spelade med ett vakande öga över Parmas omställningar samtidigt som D'Aversa och hans mannar valde sina tillfällen att ställa om i noggran manér och låg samlade i försvaret. Det var en spelare under den första halvleken som såg lite extra taggad ut än övriga manskapet och det var den rutinerade slovaken Juraj Kucka. Han hade en del i samtliga halvchanser Parma tog sig till under den första halvleken. Han var också den som såg till att spräcka nollan i matchen. I den 21:e minten slår Hernani en väldigt fin inåtskruvad hörna som Kucka gick upp i jakt efter och fullständigt slaktade resten av spelarna. En riktig kraftnick som Audero inte kunde göra mycket åt. Slovaken valde sedan att fira med en framåtvolt och jag måste hålla med Christoffer Svanemar om att man inte trodde 32-åringen var kapabel till den typen utav akrobatiska manövrar längre.

Efter ledningsmålet spelade Parma enbart i syfte att göra det svårt för Sampdoria och bevaka ledningen. Man låg samlat, krympte ytorna och var försiktiga att gå upp med för mycket folk i omställningarna. Sampdoria lyckades dock ta sig till några möjligheter. Ronaldo Vieira med hjälp av Gaston Ramirez, väggspelade sig igenom Parmaförsvaret och tog sig till ett bra avslut som Luigi Stepe på ett stabilt sätt lyckades rädda. Några fler halvchanser dök sedan upp för bägge lagen. Det största offensiva hotet för Parma var Gervinho som lyckades dribbla och ta sig igenom Sampdoriaförsvaret på egen hand ett par gånger. En av dem incidenterna ledde så när till mål när han ryckte förbi sin bevakare och tog sig runt längs kortlinjen för att sedan spela in bollen snett inåt bakåt där en obevakad Kulusevski befann sig. Tyvärr så råkade Dejan befinna sig i rörelse när passningen susade mot honom vilket gjorde att han inte hade rätt balans för att kunna skicka in bollen i mål utan bollen passerade honom istället.

Sampdoria fick en farlig frispark utanför Parmas straffområde. Manolo Gabbiadini klev fram för att ta den och han påminde publiken om sitt fruktade tillslag. Han drog en stenhård frispark som ändå präglades av lite skruv och precision rakt i ribban. Luigi Sepe fick det hela att se ofarligt ut dock då han iskallt släpper bollen och låter den ta i ribban vilket Svanemar mycket riktigt pekade ut från kommentatorsbåset.

I den 68:e minuten byter D'Aversa ut Andreas Cornelius till förmån för den albanska mittbacken Kastriot Dermaku i vad som är ett rent och skärt defensivt byte. Det såg först ut som bytet skulle komma tidigare än så men Cornelius viftade till bänken och känslan var att D'Aversa tillät dansken att stanna kvar i ytterligare några minuter som resultat. Jag vet inte om det finns någon slutsats man kan dra i detta eller inte. En positiv tolkning av det skulle kunna vara att det finns ett stort förtroende mellan spelare och tränare, att D'Aversa gav Cornelius chansen att visa varför han skulle vara kvar på planen eller något i den stilen.

Bytet kom att ha en viss effekt. Först och främst klev Kulusevski upp som ensam topp medan Gervinho drog sig nedåt. Parma slog med andra ord om till en 5-4-1 formation i princip. Dermaku hamnade genast i ett antal duster med Quagliarella där den rutinerade målkungen valde att lägga sig vid närmsta touch i jakt på farliga frisparkar och annat. Av denna anledning väcktes en djup irritation hos mig när Dermaku tog ett löst tag om gamle Fabios tröjärm. 36-åringen är rysligt erfaren och taktiskt slug så han stod för ett litet ryck med illusionen om att gå efter genomskäraren som slogs men det var som sagt endast en falsk hägring och fälla. Quagliarellas intention var att falla från första stund och han bjöd på ett väldigt kompetent dyk dessutom som lurade samtliga kottar i realtid. Hatten av för den gamle måltjuven som lurade kallingarna av Durmaku fullständigt genom detta tjuvspel. Domaren tvekade inte för fem öre utan pekade på en gång på straffpunkten och hans övertygelse gick inte att ändra på.

Quagliarella klev fram för att ta straffen och ignorerade den vanliga vidskepelsen att spelaren som vinner straffen ska aldrig ta hand om straffen. Vidskepelsen var sann denna gången då Luigi Sepe räddade straffen men returen hann ytterbacken Murru först på men istället för att avsluta så spelade han tillbaka bollen till Quagliarella som kunde rulla in bollen i öppet mål. VAR kopplas in och på reprisbilderna ser man att Murru befinner sig innanför straffområdet innan Quagliarella har hunnit slagit straffen vilket då skulle innebära att straffen slås om. Men den slås inte om för det visar sig att det inte är därför VAR-teamet har kopplats in utan Quagliarella hamnade offside på grund av Murrus inspel. Och här får man ju tacka VAR-teamet för utan dem hade detta mål definitivt godkänts.

Sampdoria får med andra ord fortsätta trycka på för ett kvitteringsmål och man lyckas vaska fram en sista lysande möjlighet. Mittbacken Omar Colley som är bekant för många svenskar då han drog en säsong i Djurgården för några år sedan fyller på i offensiven. Colley lyckas spela sig till ett friläge med hjälp av Quagliarella och får till ett vasst avslut men Luigi Sepe står för en enhandsräddning som osar av klass. Denna räddning blev den stora matchvinnande aktionen och innebar tre poäng för Parma.

Tankar efter matchen

Det var ingen enkel match för Parma detta utan segern satt långt inne och man var beroende av enskilda individer för att segern skulle bli ett faktum. Luigi Sepe var matchens stora lirare och utan hans fina räddningar hade inte detta kunnat gått vägen. Visst är det en styrka att kunna vinna den här sortens matcher utan att vara spelmässigt enastående men samtidigt tycker jag att D'Aversa är lite för feg i sin matchcoachning. Parma börjar ju bevaka ledningen redan efter sitt ledningsmål i princip och när man sedan plockar ut sin enda renodlade anfallare till förmån för en mittback i minut 68:e så har man ju investerat allt i att försvaret ska lyckas hålla tätt. Om Sampdorias straffmål blir godkänt så är ju Parma helt plötsligt tagna på sängen och den positiva mentala boosten det målet skulle innebära för Ranieris manskap skulle förmodligen burit dem till seger då är min känsla.

Men låt oss fokusera på det positiva. Gervinho, Kucka och Hernani stod för fina arbetsinsatser och den extra kvalitén som slovaken och brassen tillför i jämförelse med förra hösten kan inte understrykas nog. Simone Iacoponi är återigen förmodligen den mest stabila av försvarspjäserna, han sätter inte många fötter fel. Tycker även Gagliolo visar sitt värde i den här typen utav matcher, italiensvensken är definitionen på en riktig kämpe som ofta ser ut att trivas när matcherna blir väldigt tajta och tunga.

Dejan Kulusevski däremot var nog Parmas sämsta spelare i den här matchen. Och hans insats mot Milan veckan innan var inte heller den särskilt övertygande. Roberto D'Aversa avslöjande att den enorma hajpen och alla transferykten som omger den unga svensken påverkar hans spel då han spelar under en destruktiv känsla utav press. Men D'Aversa bestyrkte att klubben ska göra allt man kan för att skydda Kulan. Detta är ju återigen en påminnelse om att fotbollsspelare är gjorda av kött och blod, att de är människor, oftast väldigt unga människor och emellenåt också barn. Förhoppningsvis kan Kulusevski försöka finna glädjen med att bara vara därute och spela fotboll igen och slippa undan den där grova prestationsångesten men det är inte det lättaste, i synnerhet inte i den unga åldern som han befinner sig i.