Parma – Lazio 3-1, Matteo, solo per te
En strålande insats från nästan alla fötter innebar att Parma knep sin första seger på snart två månader. Man kunde inte valt en bättre dag att bryta sviten på, Il Bagnas match känns alltid lite mer i hjärtat.
Igår var det fyra år sedan Matteo Bagnaresi så tragiskt fick sätta livet till på en rastplats mellan Alessandria och Asti. Han skulle varit trettiotvå år gammal nu. Parmas curva är döpt efter Il Bagna, och minnet av honom hyllas var årsdag, så även idag. Ett vackert tifo färgade curvan gul och blå och avsparken ackompanjerades av att Ennio Tardini vrålade högre än på länge:
- Curva Nord Matteo Bagnaresi!
Laget måste ha känt av den speciella stämningen, för det dröjde inte ens fem minuter innan Parma tog ledningen. När Parma vann ett inkast högt upp på vänsterkanten förväntade sig många ett långt inkast, men istället för att invänta att alla samlade ihop sig tog Giovinco en snabb löpning som inte försvaret var berett på, och han fick därmed bollen. På volley slog Giovinco in bollen i straffområdet till Floccari som tvingade Marchetti till en reflexräddning. Returen nådde Biabiany som serverade Mariga. Kenyanen placerade enkelt in 1-0.
Parma fortsatte, bara sju minuter senare fick laget en hörna. Marchetti boxade ut bollen till Paletta som med en snedspark som troligtvis var ämnad som skott istället hittade Floccaris panna. Med Marchetti på utflykt nickade anfallaren enkelt in 2-0. Misstänkt offside, men reprisbilderna som vevades visade inte upp några bra vinklar att bedöma situationen utifrån.
Parmas inledande anstormning mattades av, och som de flesta italienska lag gör när de leder med två mål så lade Parma om taktiken mot det defensivare. Lazio bjöds in i matchen när hemmalaget positionerade sig djupt ner på egen planhalva. Enligt min mening lite väl djupt, Lazio tilläts styra och ställa alldeles för fritt. Parma förlitade sig på kontringar, främst från Giovinco.
Om Parmas andra mål eventuellt var offside så var Lazios reducering definitivt regelvidrig. Kozak agerade target och tog emot en boll trots att han var offsidestående. Denne spelade sedan ut bollen till Scaloni som via Gobbis ben prickade in reduceringen. Då bollen ändrade riktning var Mirante chanslös i mål.
Den första halvleken var underhållande och ganska så jämn. Enligt Perlskog på tv: n så var Lazio det bättre laget då de hade mest boll, att Parma lät Lazio ha så mycket boll för att istället försvara sig var inget som kommentatorn reflekterade över.
I halvtid skedde två saker av vikt, dels fick Morrone byta av Mariga, då Donadoni inte vill chansa med kenyanen som precis återvänt från skada. Dels såg det ut som om Parmas mister beordrat laget att kliva fram lite i banan och inte skänka allt initiativ till gästerna.
Parma är genom hela den andra halvleken det bättre laget. Floccari och Giovinco är fantastiska på topp. Paletta försvarar briljant, dessutom styr han sin backlinje och tar ett stort ansvar. Valdes och Galloppa vinner mittfältsbataljen, trots att Mariga fick vila. Därför var det inte speciellt ologiskt när matchens fjärde mål även det kom i hemmalagets favör. Biabiany revs ner av Konko och fixade frispark på kanten. Giovinco lyfte in frisparken till Floccari som löpt ifrån samme Konko och tryckte in sitt andra mål för dagen, denna gång via stolpen.
Som jag nyss nämnde var Floccari strålande idag, och jag kom under matchen på mig själv med att undra över vad som egentligen har hänt med höstens hackkycklingar under den senaste veckan. Tillsammans med Valiani var Floccari och Graziano Pellè höstens stora sorgeämnen. Floccari gjorde ett mål förra helgen och två idag samtidigt som han glänste mer än han gjort under hela säsongen. I Genua blev Pellè tvåmålsskytt för andra matchen i rad. Förhoppningsvis kan Floccari lyfta oss från vår prekära situation samtidigt som Pellè ser till att våra bröder spelar Serie A-fotboll igen till hösten.
Efter 3-1-målet kontrollerar Parma matchen fullständigt. Luften är ur Lazio, deras anfallsförsök avväpnas enkelt och gång på gång attackerar Giovinco på kontring med hela sin arsenal. Scaloni såg ut som en pojklagsspelare bredvid Giovinco, trots att han är två huvuden längre.
Ökenvandringen är över för nu, det återstår att se om vi kommit förbi våra bekymmer, eller om vi bara nått en oas. Parma knep i vilket fall sin första seger på två månader ikväll, och det känns fantastiskt skönt. Man har nästan glömt hur skön segerns sötma är.
Ikväll ler Matteo i sin himmel
