Parmas bästa elva mellan 2000-2010: Anfallare #2

Under de sista veckorna av 2010 var en omröstning uppe på Parmas startsida på SvenskaFans där Parmas bästa elva skulle röstas fram. Nu ska laget presenteras och näste spelare är en anfallare som med sina många mål, på egen hand räddade kvar Parma i Serie A.

I anfallsomröstningen fick Alberto Gilardino näst flest röster med 23% (56 röster). Övriga nominerade: Alberto Paloschi, Adriano, Adrian Mutu, Hernán Crespo, Bernardo Corradi, Igor Budan, Marco Di Vaio, Giuseppe Rossi, Valeri Bojinov.

Alberto Gilardino växte upp i Biella uppe vid Alperna i den nordvästra spetsen av det vackra stövelriket. En stad bra mycket mer känd för textilier än idrott, och med sin talang och sina drömmar tillägnade det gröna fältets schack var Alberto tvungen att lämna sin hemstad redan vid fjorton års ålder, för att söka lyckan i Emilia-Romagna, närmare bestämt i Piacenza.

I sin nya hemstad utvecklades Alberto fint, och han fick debutera för Piacenza Calcios förstalag redan som sjuttonåring. Det blev totalt sjutton matcher till antalet, och tre gjorda mål för ”Gila”, men i tabellen gick det inte speciellt bra för laget, och när säsongen summerades placerades Piacenza på sista plats, och degraderingen från Serie A var ett faktum.

Men Gilardino skulle bli kvar i den högsta serien, då Verona köpte över talangen för ca 35 miljoner kronor. Men genombrottet skulle inte komma i Veronas gulblå dress. Det blev endast tre mål den första säsongen för Alberto, en säsong som avslutades på ett hemskt sätt när Gilardino och hans tre vänner var med om en bilolycka. Ingen av vännerna drabbades allvarligt, men traumat gjorde att Gilardino inte spelade under säsongens två sista månader. Inte heller Gilardinos andra säsong i Verona skulle bli speciellt lyckad, och den då 19-åriga Gilardino lyckades bara pricka in två mål.

Under sommaren 2002 bytte Alberto en gulblå dress mot en annan, när han valde UEFA-cupspel hos en av de sju systrarna framför Serie B med Veronas näst bästa lag. Trots en fantastisk försäsong i Parma där han öste in lika många mål som tvåan och trean i den interna skytteligan tillsammans gjorde, så var Alberto fullt medveten om att han inte kunde vänta sig en plats från start. ”Jag vet att Di Vaio och Adriano är förstahandsval på anfallspositionerna men jag ska göra allt för att ta en plats.”

Di Vaio såldes, men ersattes av Mutu, vilket innebar att Gilardino trots allt fick finna sig i att vara tredjeval. Efter mestadels inhopp blev säsongsfacit endast fyra mål för den unge anfallaren, men Gilardino imponerade när han väl fick chansen. Ynglingen kallades den nye Inzaghi, och spåddes en underbar framtid. Under sommaren försvann Mutu till de brittiska öarna, och Gilardino fick agera anfallspartner till Adriano. Alberto puttrade fram, och känslan av att något stort var på gång växte.

När Adriano under vintermercaton lämnade för Inter efter Parmalats krasch kom startskottet för en fullkomlig explosion som gjorde Gilardino till Italiens mest omtalade spelare. Målfabrikationen var fantastisk, och under de sjutton matcher Alberto spelade under våren gjorde han lika många mål. Trots sin smått sagolika säsong kom dessvärre för Gilardino beskedet om att det inte fanns plats för honom i EM-truppen. I säsongens sista match mot Udinese svarade därför Gilardino med att på egen hand vända 0-1 till 4-2. Han vände bort försvarare, han gjorde mål med huvudet, och han pricksköt volleyskott. En fullständigt magisk avslutning på en fullständigt magisk vår. 23 Mål blev det totalt för 21-åringen under säsongen, endast ett mål ifrån skytteligasegraren Shevchenko.

Med ett år kvar på kontraktet, och med Parmas usla ekonomi talade det mesta för att Gilardino skulle lämna klubben efter sitt genombrott. Under sommaren 2004 spekulerades det friskt i var Alberto skulle hamna, och enligt media var han så gott som klar för både Juventus och Roma. Det hela slutade med att ett nytt treårskontrakt skrevs på. En vacker gest av Gilardino som inte ville att klubben som hjälpt honom med genombrottet skulle bli lottlös.

Elaka tungor försökte få det till att verka som om Gilardino var en dagslända, men under 04/05 motbevisades kritikerna. Efter att laget urholkats av Parmalatkraschen släpade Parma efter i ligan, och utan Gilardinos många mål hade laget utan tvivel fått lämna Serie A. I den sista ligamatchen borta mot Lecce bjöd han på ett av sina snyggaste mål i Parmatröjan. Med ryggen mot mål tog han ned en nick-assist från Morfeo, på bröstet och cykelsparkade in bollen i krysset. Målet var lika delar snyggt som viktigt då det innebar 3-3. En poäng som ledde laget till ett spareggio mot Bologna. Gilardino hade med god assistans av Morfeo och Simplício sett till så Parma fortfarande hade chansen att klara nytt kontrakt. Paniken spreds därför när Gilardino med 23 mål under säsongen tillsammans med härföraren Morfeo skulle missa den första matchen, och precis som befarat slutade den första matchen med förlust. Men det som skulle bli Gilardinos sista match i Parmatröjan skulle också bli den vackraste.

I returen i Bologna hade kapten Cardone tagit ledningen för Parma när det var dags för Gilardino att för sista gången visa upp sig. Med ett typiskt måltjuvsmål i slutet av den första halvleken gjorde Alberto sitt sista mål i sin sista match för Parma. Målet innebar säkrat kontrakt, fest och klassiska bilder med supportrar och spelare i en salig röra inför den sörjande hemmapubliken i rivalstaden Bologna.

Ännu en gång var Gilardino ett mål från skytteligavinst, men nu fanns det inga tvivlare kvar. Storklubbarna stod på rad, och till sist blev det Milan som för 240 miljoner kronor vann budstriden. Genombrott är alltid fantastiska, men Gilardinos var något speciellt. Han skänkte oss ett ljus i mörkret efter Tanzis agerande. Vem vet var vi hade varit utan Gilas säsong 04/05? Grazie Alberto!


Alberto Gilardino
Född: 5:e juli, 1982 i Biella, Italien
Spelade i Parma mellan: 2002-2005
Matcher/mål i Parma: 115/55
Nuvarande klubb: ACF Fiorentina



Parmas bästa elva, 2000-2010:
 

5 kommentarer

Emil Persson2011-01-21 09:00:00