Roma - Parma 2-2
Ska Amauri växa fram till vårens frälsare?

Roma - Parma 2-2

Det såg ut som vanligt. Parma låg under med 2-0 mot Roma på Olimpico, men plötsligt hände allt på en gång. Amauri reducerade med ett drömmål, kvitterade med ett mål gjort på enbart vilja, Paci blev utvisad och när krutröken lagt sig tog Parma poäng borta mot Roma för första gången på elva år.

Marinos målsättning rådde det ingen tvekan om. Inför mötet mot Roma på Olimpico ställde Parma upp med ett defensivt lag, en 3-4-3 som lika gärna kunde kallats 5-2-3 eller till och med 5-4-1. Huruvida det var smart eller fegt går att diskuteras.
 
Roma tog
som väntat initiativet, men lyckades inte skapa de allra vassaste målchanserna. Totti försökte filma till sig en straff efter en duell med Paletta efter knappa kvarten, men trots skarpa protester blev det ingen straff för Romakaptenen. Visst fanns det kontakt mellan Paletta och den kontroversielle Totti, men förstärkningen var allt för tydlig.
 
Men Romas
protesterande hemmapublik är alltför svår att inte blidka. När Lucarelli fullständigt regelrätt tacklade Taddei ett par minuter senare valde domare Brighi att peka mot elvameterspunkten. Ett regelvidrigt beslut, men sådan är den italienska fotbollen emellanåt. Francesco Totti fick förtroendet att lägga straffen, och tackade genom att bombsäkert pricka in Romas ledningsmål.
 
Efter målet slog Roma av på takten, men ett Parma utan kreativitet och vilja kom ingenstans. När 2-0 kom i den 36: e minuten blev därför ingen förvånad. Inte heller över det sätt målet kom till. Romas mittback Juan blev målskytt efter att Parmas försvar agerat hönsgård precis som vanligt. Det är uppriktigt tragiskt att se.
 
I halvtid satt jag med ett tiotal ilskna halvfärdiga krönikor bubblande i huvudet. Varför spelar inte Galloppa? Var är viljan? Hur mycket ska Marino få förstöra? Varför är italienska domare överlag inkompetenta? Är det möjligt att ge bort tre poäng nästa år och slippa spela matchen borta mot Roma, så att vi slipper bli förnedrade?
 
Den andra halvleken var avslagen till en början. Parma gav upp redan vid 1-0 och viljan var som bortblåst, allt medan Roma slappnade av och trodde att saken var biff. Crespo byttes in och Parma fick en annan tyngd, men utan kämpaglöden såg det inte heller ut som om det skulle hjälpa. Plötsligt från ingenstans dök Amauri upp och klackade in ett Valianiinlägg i Donis bortre burgavel. Oerhört vackert, och utan tvivel omgångens mål. Målet var däremot inte årets snyggaste Serie A-mål som Perlskog påstod framför kommentatorsmicken, Amauri visade ju sina brassetakter redan för några veckor sedan.
 
Roma fångades på sängen av den plötsliga reduceringen. Hemmalaget hade redan räknat in de tre poängen, och när Amauris mål gav Parma nytt självförtroende blev Roma oförmögna att reagera. Parma jagade frenetiskt en kvittering, och visst skulle den komma. Efter att Valiani på nytt slog in ett välplacerat inlägg hjälptes åldermännen Crespo och Amauri åt att på ren vilja trycka in bollen i Donis nätmaskor. Amauri var sist på bollen, och vem trodde för en månad sedan att han var kapabel till att vända matcher för något lag?
 
Minuten efter kvitteringen, när Parma kunde fortsatt forcera framåt mot ett Roma i chock, förstörde Paci våra segerchanser. Ett klumpigt gult kort blev hans andra, och därmed var Parmas anfallsvåg över. Efter utvisningen vevades vackra bilder där Crespo som bara varit på plan i en halvtimme bönade och bad om att få bli utbytt så att Parma kunde säkra en poäng. Mycket stort agerande av Hernan, och sätter man det i paritet till Tottis barnsliga beteende då han blev utbytt några minuter tidigare växer vår legendar än mer i mina ögon.
 
I slutminuterna dök chanser upp åt båda hållen, Giovinco var ytterst nära att lobba in ett drömmål, och Roma kunde fått en straff vid en handssituation. Men när bataljen var över stod det klart att Parma tagit sin första poäng mot Roma på Olimpico på elva år, vilket är oerhört glädjande med tanke på vår prekära situation.
 
Efter att ett par resultat i botten inte riktigt gick vår väg ligger Parma nu tre poäng från strecket. Nästa vecka vankas det sexpoängsmatch i Verona, där vi förhoppningsvis kan ta ännu ett steg närmre salvezza.

Emil Persson2011-02-28 01:02:27
Author

Fler artiklar om Parma