Tankar inför säsongen
Om fyra dagar kickar Parmas säsong igång. En säsong med mycket att se fram emot.
Fjolårssäsongen
Parma kom till fjolårets Serie-A upplaga under väldigt svåra omständigheter. En SMS-härva från föregående säsong satte klubbens Serie A-status under hot och risken till tvångsdegradering fanns vilket gjorde det omöjligt för Parma att värva spelare under majoriteten utav sommarfönstret. Det faktum att Parma hade stått för tre raka uppflyttningar gjorde detta till ett ännu större problem än det annars hade varit då grundtruppen inte innehöll någon vidare Serie A-kvalité på grund av att man samlat på sig väldigt många spelare från de lägre divisionerna, samt att en hel del av spelarna från föregående säsong i Serie B hade varit på lån. Men SMS-härvan lades slutligen ur världen och sportchefen Daniele Faggiano fick arbeta övertid mot slutet av mercaton för att försöka förstärka laget så mycket som möjligt. Många spelare tillkom, de flesta kändes som rena chansningar. En av dessa chansningar var Gervais Yao Kouassi, främst känd som Gervinho som tillkom efter tre år i Kina. Ivorianen är ett stort fotbollsnamn men hans kvalité var lite av ett frågetecken vid tidpunkten efter tre år utanför de stora ligorna. Roberto D'Aversa stod inför en väldigt jobbig utmaning att på extremt kort tid skapa en välspelad enhet som mer eller mindre helt bestod av nytillkomna spelare av varierad kvalité. Många insatta huvuden gav inte Parma mycket till chans initialt. Men D'Aversa gjorde ett fantastiskt kortsiktigt jobb med truppen och man stod för en inspirerande höst med många imponerande skalpar och målades upp höstens stora överraskning. Men sedan kom verkligheten ikapp Parma under våren då truppens alla akilleshälar blottades för motståndarna. Backlinjen bestående av spelare som Simone Iacoboni höll inte måttet, Luigi Sepe gick från habil Serie A målvakt under hösten till max en duglig backupkeeper under våren. Roberto Inglese och Gervinho drogs med skadebekymmer och D'Aversa hade i princip inga alternativ överhuvudtaget att kasta in istället. Nytt kontrakt lyckades ändå till sist bärgas i nästsista omgången. Och tar man in händelserna som föregick säsongen så måste man ge D'Aversa och spelarna ett starkt godkänt i betyg som helhet.
Sommarmercaton
Omständigheterna inför den kommande säsongen är helt andra för Parma. Ingen SMS-härva har inträffats utan klubbledningen har kunnat arbetat lugnt och metodiskt under sommaren. Alla de uppenbara hålen i fjolårstruppen har addresserats och de flesta av nyckelförvärven har anlänt tidigt vilket har gett D'Aversa gott om tid att lära känna de nya spelarna. Det råder konsensus om att Parma har stått för en hyfsad mercato hittintills.
Nyförvärven
Hernani
Den 25-årige brasilianaren tillkommer från Zenit St Petersburg och beskrivs ofta som en dynamisk och modern brasiliansk tvåvägsmittfältare med kvalitéer både i defensiven och offensiven. Tanken med brassen är att bredda Parmas mittfält och ge D'Aversa tillgång till fler verktyg, önsketänket är givetvis också att han ska spetsa till mittfältet en aning. Känns som en spelare med potentialen och förmågan att konkurrera bort Antonino Barillá. Detta målet som jag bevittnade under Hernanis låneperiod i St Etienne visar på hans potentiella användningsområde. Perfekt tajmat presspel som leder till en farlig omställning som brassen sedan avslutar på bästa sätt. https://www.youtube.com/watch?v=aysZGra5g1A
Luigi Sepe, Alberto Grassi och Roberto Inglese
Den neapolitanska trions vistelse i Parma har förlängts. Svårt att inte se logiken i detta agerande från ledningens sida. Det är nyttigt för D'Aversa och laget om viktiga beståndsdelar från ifjol förblir intakta. Chansen till framgång ökar ju på så vis om han tillåts bygga vidare på fjolårets grund. Sepe gjorde en stark höst följt av en svagare vår. Detsamma kan sägas om Roberto Inglese vars höst ledde till att Roberto Mancini välförtjänt belönade honom med en plats i sitt landslag. Våren å andra sidan präglades av dålig form och skador. Alberto Grassi såg spännande ut innan en allvarlig knäskada satte stopp för hela säsongen för honom under hösten. Nu ges han en ny chans att sätta ett ordentligt avtryck i Parmatröjan.
Gastón Brugman
Den uruguyanska spelregissören är en spelare som Parma varit ute efter en längre tid. En nyckelspelare och lagkapten i Pescara som tillhört toppskiktet av spelare i Serie B under flera säsonger. Ska bli ytterst intressant att se om Brugman har kvalitén nog att styra spelet även för ett lag i Serie A. Brugman känns definitivt värvad för startelvan och som uppgradering gentemot Scozzarella och flyktade Leo Stulac i regista-rollen. Förhoppningsvis är han såpass underskattad som jag fått för mig att han är. En spelare som är tänkt att addressera problemet Parma uppvisade ifjol när man ställdes mot lag där man tvingades vara bollförande. Brugman blev en publikfavorit i Pescara också på grund av sitt fruktade långskott som vi förhoppningsvis får ett eller annat smakprov av den här säsongen. https://www.youtube.com/watch?v=Z_3uXJ03gPs
Yann Karamoh
Kanske den stora affischvärvningen för säsongen. Den unge fransk-ivorianen är ju inte någon färdig eller beprövad Serie A-spelare förvisso men en intressant talang som fick sitt genombrott som ung tonåring i Caen vilket ledde till att Inter visade intresse för honom. Parma har lagt stora slantar på 21-åringen och förhoppningarna är stora. Från ett teoretiskt perspektiv borde Karamoh med sin fart och flärd passa Parmas omställningsfotboll som handen i handsken. Drömmen är att detta kommer göra D'Aversas gäng mindre beroende av en skadebenägen Gervinho kommande säsong. En del av målen Karamoh stod för under tiden i Caen passar bra in med sättet Parmas spel är utformat på. Sluga bollvinster som sedan följs upp av snabba omställningar där Karamoh med sin speed fyller en nyckelfunktion. https://www.youtube.com/watch?v=qtCchMgwzuI
Andreas Cornelius & Dejan Kulusevski
En skandinavisk duo i Parma. Den forna Cardiffloppen Andreas Cornelius är ju ingen värvning som får det att kittlas i munnen direkt men man får sätta värvningen i perspektiv. Dansken är ju inte tänkt som ordinarie utan är invärvad för att främst agera backup till Inglese och den rollen känns han mer redo och kompetent att fylla än Ceravolo var ifjol. Cornelius ger också D'Aversa fler taktiska alternativ då han med sin tyngd och huvudspel kan erbjuda en hel del gällande targetspel och som hot inne i moståndarens box. Den unge svensken Kulusevski har fått en hel del speltid på försäsongen, bland annat i 3-1 segern över Venezia i Copa Italia där han fick spela tillsammans med Inglese och Gervinho i anfallskedjan. Sannolikheten att vi kommer få se honom en del i Parmatröjan under säsongen känns relativt hög. 19-åringen har imponerat stort i Atalantas primavera och det ska bli intressant att följa honom under säsongen. Men man ska ju komma ihåg att svenskarvet efter Tomas Brolin kan vara en tung börda att behöva bära.
Vincent Laurini
Den 30-årige fransosen har gedigen Serie A-erfarenhet med över 100 matcher i serien för Empoli och Fiorentina. Ytterligare en spelare som Parma varit ute efter ett tag då en övergång var nära att inträffa redan i vintras. Laurini tillkommer med syftet att hålla Simone Iacoboni borta från högerbacksplatsen vilket är ett uppdrag han känns klart upprustad för att klara av. Ingen spektakulär värvning men en funktionell sådan.
Kastriot Dermaku
Den storväxte kosovo-albanen är invärvad som ersättare till Alessandro Bastoni som återvänt till Inter. Dermaku stod för en stark fjolårssäsong i Cosenza i Serie B ifjol. Som mittbackstyp passar han väl in i ett lag som har som avsikt att ha ett lågt stående försvar. Frågan är ju dock om Dermaku är bra nog för den här nivån? Frågetecken har höjts, i synnerhet efter insatsen mot Burnley på försäsongen där 27-åringen inte imponerade.
Simone Colombi
En målvakt som tillhört Serie B:s bättre målvakter som även har erfarenhet från en säsong i Serie A med Carpi. Colombi är invärvad som backup till Sepe men tjänar också syftet att sätta lite press på den sistnämnde. Hade Parma exempelvis haft tillgång till en bättre andremålvakt än Pierluigi Frattali ifjol så hade Sepe löpt risken att bli petad under våren.
Parma uppges fortfarande vara på jakt efter förstärkning i de bakre leden vilket är förståeligt då det på pappret är lagets stora akilleshäl. Bruno Alves 38-åriga kropp blir inte yngre och man kan inte förvänta sig att han ska klara av att spela samtliga omgångar. Nya Dermakus kvalité är långt ifrån bevisad och Iacoboni är inte ett namn som får Parmasupportrar att sova säkert om natten. 21-årige Giuseppe Pezzella från Udinese är den som i skrivande stund uppges vara nära en övergång till Parma. Om han är tänkt som ordinarie vänsterback så innebär detta att Gagliolo kan komma att konkurrera om en plats i mittförsvaret istället.
Potentiell startelva
Det är upp till bevis för D'Aversa den här säsongen. Ifjol kunde Parma något simpla anfallsidé och emellanåt undermåliga försvarsspel ursäktas på grund av materialet 44-åringen då förfogade över. Nu har han fått fler verktyg att leka med och med detta försvinner även ursäkterna och pressen ökar. Parmas potentiella startelva i premiären mot Juventus kan komma att se ut såhär:
4-3-3:
Sepe
Laurini Iacoboni Alves Gagliolo
Kucka Brugman Hernani/Grassi
Karamoh Inglese Gervinho
Säsongslistan
Säsongens skyttekung: Gervinho. På förhand så är känslan att det kommer bli en återspegling från föregående säsong, att bataljen kommer stå mellan Gervinho och Inglese. Kan duon hålla sig relativt skadefria är möjligheterna stora att de båda två når tvåsiffrigt i målkolumnen i och med de uppgraderingar som skett bakom dem på det centrala mittfältet. I och med vilket spelhumör som Gervinho har visat upp nu på försäsongen där han nu senast hade lekstuga med Venezia och det lilla faktumet att ivorianen är en mer självisk karaktär än Inglese som är en mer uppoffrande spelartyp så dras jag åt tanken att Gervinho nog med nöd och näppe går segrande ur den här duellen även kommande säsong och blir lagets interna skyttekung.
Säsongens värvning: Gastón Brugman. Lite önsketänk från min sida här. Har man sett Brugman spela någonting i Pescara så vet man att det är en enkel spelartyp att fatta tycke för. Brugman är värvad för att fylla en väldigt viktig funktion för Parma. Och man har varit ute efter honom en längre tid vilket tyder på att man tror på honom och att han är välscoutad. Min förhoppning är att uruguyaren kommer summeras som en av sommarens stora kap när säsongen är över.
Säsongens revansch: Alberto Grassi. 24-åringen fick fjolårssäsongen helt spoilerad av skador precis när han började bli varm i kläderna. Att kvalitén finns där vet alla och får Grassi hålla sig skadefri kommande säsong så kommer han tillföra en hel del.
Säsongens joker: Yann Karamoh. 21-åringen sitter inne på färdigheter som gör att chansen att detta blir en trevlig bekantskap är relativt goda. Jag tror inte på några underverk under fransosens första säsong i Parma men några fina mål och ett par spektakulära individuella nummer känns inte som en omöjlighet. Unge svensken Kulusevski kan vara ett alternativ i den här kategorin med men jag känner mig någon färgad här på grund av vår delade nationalitet som gör att det blir lite för mycket önsketänk involverat.
Säsongens drömmål från distans: Bruno Alves. Den här lades till då Parma har en del kompetenta distansskyttar den här säsongen. Juraj Kucka har en hel del pärlor från distans på CV:et sedan tidigare. Brugman likaså från sin tid i Pescara. Inglese och nytillkomne brassen Hernani har också ett vasst tryck i dojan. Men det största favoritskapet måste ändå tillskrivas den stilfulle portugisen som mäktade med två fantastiska frisparkspärlor under fjolåret. Får Parma frispark från 25-30 meter så borde motståndarna börja svettas om Bruno Alves är den som tågar fram mot bollen
För att sticka ut rejält med hakan så tippar jag även att Parma återtar tronen i Emilia-Romagna och slutar före Bologna och Sassuolo i tabellen. Kom igen nu D'Aversa & CO, min stolthet och ego står på spel!
Nu återstår det bara att räkna ned klockan till premiären på lördag.
