Vad faller först - löven eller Di Francesco?
Hellas rötmånad augusti är över och likaså höstens första landslagsuppehåll. Laget och Eusebio Di Francesco går in i en intensiv period där Misters tränarframtid kan avgöras - och då inte bara i Hellas Verona utan hela hans karriär.
Låter det drastiskt redan efter bara tå omgångar av årets säsong? Ja, kanske men ändå inte.
Di Francesco har efter tiden i Roma gjort allt annat än visat klass. En kort sejour i Sampdoria där laget låg bäddat i botten efter en otroligt svag inledning med bara en enda seger i Serie A.
Säsongen efter i Cagliari startades något bättre men laget underpresterade och laget kom inte på rätt köl förrän Semplici kom in i klubben.
Redan där trodde man att en gavetta var förestående för en tränare som för bara 3.5 år sedan tog Roma till Champions League-semifinal efter att ha besegrat Barcelona hemma med 3-0.
I stort sett fick Mister ett Wild Card till att träna ett Serie A-lag av Hellas president Setti då klubbens egentliga alternativ droppade av en efter en.
Juric vägrade förlänga, Italiano tackade nej för att han ville fortsätta med Spezia projekt (hmm...), Dionisi mer intresserad av Sassuolo, Zanetti kvar i Venezia etc etc...
Di Francesco kom alltså in på nåder och på en inrådan av klubbens förra spelare Damiano Tommasi - som också tidigare spelade tillsammans med Di Francesco i Roma.
Ett tilltufsat femteval som heller inte har friheten att sätta sin egen agenda på taktiken.
Klara besked från sportchef D´Amico och presidenten att Jurics taktiska anda ska uppehållas. Trebackslinje med hög press, snabba passningar och utnyttja kanterna.
Inte system Mister lyft fram under sin tränarkarriär.
Visserligen behövde han själv något nytt att testa men att själv inte ha friheten att gå sin väg som tränare kan inte annat än hämma.
Det är premisser som inte gagnar vare sig tränare eller klubb.
Supportrar skriker om att förlusten mot Sassuolo var orättvis (Veloso utvisad) och vi var nära (nåja...) plocka poäng mot Inter.
Men, hur eller hur, efter två raka förluster på hemmaplan med sex insläppta mål per match så står vi där med noll poäng i bagaget och en start som börjar likna hans start i Sampdoria.
Han har nu sen tiden efter Roma staplat upp 42 Serie A-matcher i Sampdoria, Cagliari och Hellas Verona och bara tagit totalt fyra segrar. Det är en vinstprocent på lägre än 10%.
Med det självförtroendet ska nu sköna september intas med matcher mot Bologna, Roma, Salernitana och Genoa.
Som ni ser så är det två sista nyckelmatcher för tränarens vidare öde - alla de här på nästan två veckor.
Ett taggat Bologna borta som har fyra poäng efter de två inledande matcherna. Därefter Roma som fortfarande rider på smekmånaden med Mourinho.
Utan poäng där och med självförtroende på absolut botten ska laget ner till rövarkulan i Salerno och möta Ribery (som skulle kunnat vara i gialloblú i stället).
Har vi sköna eller svarta september framför oss?
