Vem är jag?
Ciao a tutti! Det är jag som är Andreas Atto. 28 år gammal. Tifoso da anni. Följt Fiorentina sen fotboll gick från bisak till icke sak till huvudsak. På gott. På ont. I glädje som i sorg. I sjukdom och i hälsa. Med alltid med stolthet. Nu ska den lyftas in i Svenska fans och jag ska försöka ge er min bild av Fiorentina. I alla dess avseenden. Men inte bara. Även staden Florens och il bel paese, Italien, kommer att sättas under luppen.
Denna presentation skulle väl egentligen ha kommit innan de senaste två artiklarna jag skrev men vissa omständigheter som ligger utom kontroll har dock skjutit på det. Jag får be om överseende.
Jag tycker att det ska bli fruktansvärt roligt att skriva här på Fiorentina-sidan på Svenska Fans. Jag ser framemot många och långa diskussioner utifrån mina texter och annat som rör Fiorentina som förhoppningsvis ska generera ytterligare engagemang i Fiorentina. För alla. Jag vill bidra med mitt i detta. Mina tankar. Mia funderingar. Mina aspekter på Fiorentina. Allt ifrån klubbledning, stad och hur day-to-day snacket går till spelare, lag, formationer och uttagningar. Jag har åsikter om mycket kring laget och vill dela med mig av det. Många timmar varje dag går åt att tänka Fiorentina som jag nu givetvis hoppas att ni ska få ta del utav i största mån. En sak i sänder dock.
Vi börjar där det förmodligen en gång i tiden började. Det är svårt att säga. Öde, val eller vad nu man anser anledningarna är har jag ingen aning om men en sak är säker. Det här laget påverkar mig. Hela tiden. I allt. En bra lila dag är en bra vecka. En dålig Fiorentinadag. En dålig vecka.
Hur och varför det blev Fiorentina är svårt att säga. Jag tror det har med min far där hemma att göra. Han följde La Viola ganska intensivt en kort period när Svennis och Hysén var i klubben. Sedan dess har det nog legat och grott fram till den dagen jag för första gång upplevde sann fotbollspoesi. Rui Costa. Batistuta. Robbiati. Att Schwartz haft en sejour i klubben har nog spelat sin roll i det hela också eftersom det innebär att svensk media helt enkelt bevakar och rapporterar mer om laget då. Det blir mer day-to-day och präntas in på ett annat sätt.
Ett tag var det ingen fotboll alls i mitt liv. Jag hade helt enkelt inte lust med fotboll då. Jag såg det som något självdestruktivt och därför ingen anledning att följa skiten. Överhuvudtaget. Det var ungefär den här tiden Bati lämnade Fiorentina för Roms smutsiga bakgator. Den tiden när det fortfarande spelade en roll vart man spelade och kanske främst varför man spelade där man spelade. Det spelade helt enkelt för stor roll för mig. Så jag bestämde mig helt enkelt för att inte låta det göra det nå mer. För en kort period. En icke sak. Mitt nick på forumet, Odio La Juve, kommer från denna svunna tid.
Det har blivit mer Fiorentina de senaste 5-6 åren än tidigare och det tror jag har att göra med att jag funnit glädjen och det som verkligen spelar roll i fotbollen igen. Känslan av att kunna samlas runt en gemensam sak med människor som man annars inte har något gemensamt med nödvändigtvis och enas i passion och stolthet. Det gäller inte bara i fotboll och Fiorentina utan i allt. Att kunna dela med sig av sina tankar och funderingar med andra som delar den här passionen och stoltheten göder tankar och känslor i allt. Speciellt i Fiorentina. En huvudsak.
Detta är jag i kortversion. Det finns mer därtill men det tar vi vid ett annat tillfälle. Nu ser jag framemot att börja skriva. Ci vediamo.
